I fredags var vokalensemblen anlitade för ett körgig inför ett kanske par hundra sittande middagsgäster. Det är kul med de där gigen. Roligt att klä upp sig på kvällen och dra väg i mörkret, mötas upp, sjunga upp, dra igenom och sen uppträda.
Det är alltid lite äventyrligt då sällan vet vad man har att förvänta sig på förhand. Hur vi ska få plats, var vi ska stå och hur det kommer tas emot. Denna gång var det väldigt svårsjunget då det var ett ljuddämpande tak som stack ut där vi stod. Vi hörde varandra dåligt men kom nog ändå undan med hedern i behåll.
Efter halva vårt framförande gick vi tjejer över lokalen för att sjunga en sång på ett annat ställe. Då tog en av rektorerna i sällskapet tillfället i akt att gå upp och hålla tal! Vi blev ganska förvånade men försökte se så tålmodiga ut som möjligt när hon hotade att redogöra för sina tjugofem senaste arbetsår.
Så småningom kunde vi alla fall slutföra vårt uppdrag och vi var nöjda när vi packade ihop. Vi hade fått helt ok respons och klarat av det vi skulle göra på ett bra sätt. Innan jag gick ut genom entrén så kom det en snubbe springande och ropade mitt namn. Så fick jag en väldigt kärvänlig kram som jag plötligt undrade om jag skulle kunna ta mig ur.
Men då kom jag också på vem snubben var. En kollega från förra jobbet. En av de riktigt bra killarna. Vi pratade en stund om vad som hänt och skett och det var en liten bonus att ha fått en liten återkontakt sådär helt utan förvarning. Han var en av dem som jag aldrig hann säga hejdå till.
En bra kväll med härliga gänget!
onsdag 3 december 2014
lördag 29 november 2014
Bröllop
Snart är det dags!
Barnen hade inte heller fått veta. Vi berättade för dem några timmar innan den planerade vigseln. Att vet ni vad vi ska göra idag? Idag skulle vi gifta oss! Tove tittade mycket misstänkt på oss. Hon har ju påpekat att vi borde göra det nu och då, men nu trodde hon inte på oss.
Men när hon väl förstod att det var sant och att de skulle få ta på sig sina utprovade "julkläder" så vart hon väldigt nöjd. "Då vill jag hålla i blommorna!" sa hon. Eh, inga blommor... sa jag. Suraste minen. Vi köpte blommor då de tydligen var en förutsättning för hennes deltagande.
Tove provar prinsesskorna
Bruden och barnen har gjort sig i ordning
Klockan ett var det vigsel i Edsbergs slott. Vi var ju där för två år sedan och tyckte det var ett bra koncept. Barnen var så duktiga och nöjda under ceremoni och fotograferingar och vi sa ja och så var det klart. Vi åkte hem till uterummet för att fira med tårta i väntan på bröllopsmiddagen.
Edsbergs slott
Familjen
De tre fina barnen
Välförtjänt fika!
Efter några timmars umgänge hos oss åkte vi mot Vaxholm och Waxholms hotell. Där är så fint och de hade varit så snälla och dukat åt oss i egen majestät "hörnan" som är deras minsta festsal med vacker utsikt mot kastellet. Det kändes så fantastiskt skönt då vi hade stället för oss själva och kunde slappna av totalt.
Dags för middag
Våra härliga vänner
Senare på kvällen... :-)
Det var jättegod mat och dryck och både vi och barnen var väldigt nöjda. När de emellanåt ledsnade på att sitta vid bordet kunde vi bara duka upp med ritsaker på ett bord bredvid. Vi hade en jättetrevlig och avslappnad sittning och kunde nog inte må bättre någon av oss. Mätta och nöjda åkte vi hemåt för att lägga barnen på varsitt håll. Tack för en väldigt trevlig dag!
Vi valde ut några foton och har nu avslöjat denna "stora" händelse för våra närmaste och käraste genom att i veckan skicka ut inbjudningar till festen som vi ska ha i sommar. Som en glad överraskning. Och nog blev de överraskade alltid, och glada för vår skull!
Äntligen nygifta!
Läs mer om:
dagbok,
foton,
personligt,
vänner
tisdag 25 november 2014
Glöd och Collabro
Den senaste tiden har det hänt nåt inombords. Den lilla glöden jag ständigt bär med mig har plötsligt börjat låga och växt sig allt starkare. Det har säkert flera olika anledningar. Kanske är jag just nu extra mottaglig för inspiration, men det känns som det började för några månader sedan med intryck från olika håll.
Sen har jag läst, lyssnat och sett och blivit mer och mer inspirerad och sugen på att omsätta detta i ett eget uttryck. Det handlar förstås om det jag kanske tycker allra mest om att ägna mig åt. Dansen och sången. Det finns så mycket inom dessa områden som är outforskat eller helt enkelt bara utnyttjat till en liten del. Och nåt jag lärt mig med åren är att jag ska ta såna här känslor på allvar.
Vad gäller dansen så känns det som att det inte längre räcker att dansa någon fredag ibland. Jag vill ha mer än så. Att dansa är bra för livet! Vi har av olika anledningar inte gått någon danskurs på åratal. En anledning är ju de små barnen, men de börjar bli större nu och kanske är det därför känslan har väckts igen. En impuls fick mig att boka in oss på en ny kurs i WCS.
Vi gick ju förmodligen rikets allra första kurs i denna dans redan för sex år sedan. Men sen tog annat vid. Nu är det bara någon vecka kvar och det är snart dags för en dagskurs. Kul! Daniel och jag dansar ju bara undantagsvis tillsammans så detta är positivt på flera sätt. Sedan hoppas vi att den nya dansföreningen också ska ge oss ytterligare gemensamma danstillfällen så småningom.
Den andra delen är sången. Jag har blivit så himla inspirerad av Collabro, sånggruppen som vann BGT. Det är flera saker i deras framträdanden och framtoning som får mej att rysa. Dels har de var och en röst och sångteknik som gör mej inspirerat avundsjuk och deras röster flätas in i varandra så delikat i de smakfulla arrangemangen.
Men ännu större är deras sätt att förhålla sig till presentationen och till varandra. Självkänslan och självförtroendet i de raka ryggarna och stålet i blickarna går inte att ta miste på och vaggar in publiken i en skön trygghet. Och när harmonierna sitter perfekt i vissa passager bekräftar de varandra och den gemensamma prestationen genom leende ögonkast vilket jag tycker är helt underbart att se.
De bekräftar även varandra genom naturlig kroppskontakt både innan och efter ett framförande vilket känns lite ovanligt, kanske framförallt för tjugoåriga grabbar. Säkert har deras bakgrunder inom musikal och teater en stor roll i denna framtoning och naturlighet. Härligt är det i vilket fall och att alla skulle stärkas av lite mer fysisk omtanke råder väl inga tvivel.
Många av dessa saker pratar vi om och jobbar med regelbundet i kören. Hur vi förhåller oss till varandra i ensemblen när vi uppträder syns väl från publiken och det är viktigt att bibehålla och uppmuntra en sammansvetsning av gruppen.
Jag har nu börjat känna ett sug efter att jobba mer aktivt med min egen sångteknik och se vad jag egentligen är kapabel till vid sidan om körklangen. För många år sedan tog jag en del sånglektioner, men nu har jag jobbat aktivt med rösten i så många år i kören att jag tycker att jag borde kunna börja om på en annan nivå. Som tur är har jag nog möjlighet att få in detta på schemat ganska snart och det ska bli spännande! :-)
Sen har jag läst, lyssnat och sett och blivit mer och mer inspirerad och sugen på att omsätta detta i ett eget uttryck. Det handlar förstås om det jag kanske tycker allra mest om att ägna mig åt. Dansen och sången. Det finns så mycket inom dessa områden som är outforskat eller helt enkelt bara utnyttjat till en liten del. Och nåt jag lärt mig med åren är att jag ska ta såna här känslor på allvar.
Vad gäller dansen så känns det som att det inte längre räcker att dansa någon fredag ibland. Jag vill ha mer än så. Att dansa är bra för livet! Vi har av olika anledningar inte gått någon danskurs på åratal. En anledning är ju de små barnen, men de börjar bli större nu och kanske är det därför känslan har väckts igen. En impuls fick mig att boka in oss på en ny kurs i WCS.
Vi gick ju förmodligen rikets allra första kurs i denna dans redan för sex år sedan. Men sen tog annat vid. Nu är det bara någon vecka kvar och det är snart dags för en dagskurs. Kul! Daniel och jag dansar ju bara undantagsvis tillsammans så detta är positivt på flera sätt. Sedan hoppas vi att den nya dansföreningen också ska ge oss ytterligare gemensamma danstillfällen så småningom.
Den andra delen är sången. Jag har blivit så himla inspirerad av Collabro, sånggruppen som vann BGT. Det är flera saker i deras framträdanden och framtoning som får mej att rysa. Dels har de var och en röst och sångteknik som gör mej inspirerat avundsjuk och deras röster flätas in i varandra så delikat i de smakfulla arrangemangen.
Men ännu större är deras sätt att förhålla sig till presentationen och till varandra. Självkänslan och självförtroendet i de raka ryggarna och stålet i blickarna går inte att ta miste på och vaggar in publiken i en skön trygghet. Och när harmonierna sitter perfekt i vissa passager bekräftar de varandra och den gemensamma prestationen genom leende ögonkast vilket jag tycker är helt underbart att se.
De bekräftar även varandra genom naturlig kroppskontakt både innan och efter ett framförande vilket känns lite ovanligt, kanske framförallt för tjugoåriga grabbar. Säkert har deras bakgrunder inom musikal och teater en stor roll i denna framtoning och naturlighet. Härligt är det i vilket fall och att alla skulle stärkas av lite mer fysisk omtanke råder väl inga tvivel.
Många av dessa saker pratar vi om och jobbar med regelbundet i kören. Hur vi förhåller oss till varandra i ensemblen när vi uppträder syns väl från publiken och det är viktigt att bibehålla och uppmuntra en sammansvetsning av gruppen.
Jag har nu börjat känna ett sug efter att jobba mer aktivt med min egen sångteknik och se vad jag egentligen är kapabel till vid sidan om körklangen. För många år sedan tog jag en del sånglektioner, men nu har jag jobbat aktivt med rösten i så många år i kören att jag tycker att jag borde kunna börja om på en annan nivå. Som tur är har jag nog möjlighet att få in detta på schemat ganska snart och det ska bli spännande! :-)
Läs mer om:
dagbok,
dans,
kultur,
kör,
personligt
måndag 24 november 2014
Konsertkväll med Stråf
Veckan som gick innehöll en timmes massage, en ganska spontan födelsedagsmiddag för far, körrep med en ovanligt begränsad ensemble och en konsertkväll med barnen medan Daniel åkte på dans.
På fredagskvällen höll den sjungande stråkkvartetten Stråf föreställning på kulturhuset. Då jag läst om dem och också förstått att medlemmarna är eller har varit med i grymma sånggruppen Amanda så var jag väldigt sugen på att gå även fast det var lite sent för barnen.
Det var tyvärr en mycket liten publik denna kväll. Men oss gjorde det inte så jättemycket då det blev mer avslappnat med barnen som inte kunde störa så många. Jag hade laddat med fika så det skulle ha lite att sysselsätta sig med undertiden. En dryg timmes föreställning är väl långt för dem annars.
På fredagskvällen höll den sjungande stråkkvartetten Stråf föreställning på kulturhuset. Då jag läst om dem och också förstått att medlemmarna är eller har varit med i grymma sånggruppen Amanda så var jag väldigt sugen på att gå även fast det var lite sent för barnen.
Det var tyvärr en mycket liten publik denna kväll. Men oss gjorde det inte så jättemycket då det blev mer avslappnat med barnen som inte kunde störa så många. Jag hade laddat med fika så det skulle ha lite att sysselsätta sig med undertiden. En dryg timmes föreställning är väl långt för dem annars.
Stråf var duktiga och lite tokiga
De bytte kläder ibland och det blev ingen riktig ordning...
Här är vi på sista låten. Måns har somnat i mitt knä.
På det stora hela gick det ändå bra att se detta med barnen och Måns vaknade till för att klä på sig och sen klä av sig hemma och båda somnade på en minut när de väl låg i sina sängar. Då hade jag ändå kvällen kvar då klockan bara var halv nio.
söndag 16 november 2014
Vallentuna Dans
Det har startat en ny dansförening här i Vallentuna. De som tidigare hållit kurser i bugg och fox under Tuna gilles flagga har nu bildat en egen förening. Detta har man ju saknat genom åren och extra mycket sedan Yesterday lade ner, först kursverksamheten och sedan danskvällarna.
Några extremt bra saker med den nya föreningen: Den ligger i Vallentuna, själva kurserna kommer vara på i princip krypavstånd, det ska så småningom bli även motionskvällar och säkert annat skoj, som fester. Jag tänker mig att vi borde kunna gå dit och dansa med varann, med andra och med barnen under avslappnade former i framtiden. :-)
Några inte lika extremt bra saker: På buggkurserna lär man ut Å-hejteknik vilket gör att jag inte får ett minsta sug att delta ens som stöd. Och foxen de lär ut på sina foxtrotkurser kallar de "Mysfox" vilket enligt mig är nåt folk klarar att lära sig såå bra själva och det man behöver lära ut är foxtrotteknik. Att kalla det man lär ut för "mysfox" känns lika fräscht som å-hej känns tvåtusentio.
Meeen, som tur är kan jag redan dansa och behöver inte gå någon kurs om jag inte vill. ;-) Så därför ska jag inte gnälla mer om det utan se fram emot lite förmodad motionsdans med familjen. Och så himla skönt att det finns folk som orkar dra igång den här föreningen då jag aldrig hade orkat göra det!
Några extremt bra saker med den nya föreningen: Den ligger i Vallentuna, själva kurserna kommer vara på i princip krypavstånd, det ska så småningom bli även motionskvällar och säkert annat skoj, som fester. Jag tänker mig att vi borde kunna gå dit och dansa med varann, med andra och med barnen under avslappnade former i framtiden. :-)
Några inte lika extremt bra saker: På buggkurserna lär man ut Å-hejteknik vilket gör att jag inte får ett minsta sug att delta ens som stöd. Och foxen de lär ut på sina foxtrotkurser kallar de "Mysfox" vilket enligt mig är nåt folk klarar att lära sig såå bra själva och det man behöver lära ut är foxtrotteknik. Att kalla det man lär ut för "mysfox" känns lika fräscht som å-hej känns tvåtusentio.
Meeen, som tur är kan jag redan dansa och behöver inte gå någon kurs om jag inte vill. ;-) Så därför ska jag inte gnälla mer om det utan se fram emot lite förmodad motionsdans med familjen. Och så himla skönt att det finns folk som orkar dra igång den här föreningen då jag aldrig hade orkat göra det!
Kulturlördag med barnen
![]() |
| Lönnebergakvartetten |
Det var fyra tjejer från Länsmusiken som spelade fiol och cello och gjorde en proffsig föreställning med klassisk musik blandad med barnsånger. Roligt tyckte vi allihop och en skiva fick följa med hem.
Efter lunch fortsatte vår dag med pyssel. Barnen fick göra en egen blomma i den kreativa verkstaden och så fick de göra pins som de sen kunde sätta på tröjan. De tyckte att det var jätteroligt.
Vår andra konsert för dagen var Kulturskolans lärarorkester som spelade svenska örhängen från fyrtiotalet och framåt. Även fast barnen inte kände igen en enda sång så satt de duktigt och tittade på hela konserten, om än i våra knän ibland. Tove tyckte såklart att hennes sångfrökens låtar var de bästa!
Efter konserten fikade vi på bibliotekets fik och sen tittade i lite på animerad film i berättarrummet innan det var dags att åka hem och äta. Barnen var fulla av intryck och det var en väldigt lyckad dag.
![]() |
| Spel på en pyttefiol |
lördag 15 november 2014
Casanovas i Fyris park
Hallunda och Fyris drog i mig från varsitt håll. Men efter en sista inre strid föll ändå valet till fördel för Fyris park. Innan gårkvällens besök har jag bara varit där en enda gång och den gången åkte jag med. Kanske är det den största anledningen till att det inte blivit igen förrän nu. Jag visste inte riktigt vart det låg (fast det visste jag nästan ändå visade det sig.)
Vi bor ganska precis lika många minuter från båda dansställena märkligt nog så rent restidsmässigt är det dött lopp. Men Hallunda har ett par uppenbara fördelar. Det börjar och slutar en timme tidigare viket gör stor skillnad, och det finns stor chans att ett par av mina största dansfavoriter dyker upp där. Fyris park är mer oprövat men denna kväll trodde mig veta att det kunde bli bra.
Jag kom fram i god tid och bror och jag reste ihop på vårt eget vis. Väl framme startade vi kvällen tillsammans innan vi antog utmaningen att hitta någon annan vettig att dansa med. Fyris har en märkbart okänd publik för egen del. Visst dök det upp kända ansikten från Stockholm och Uppsala men ändå så var där en väldigt stor del anonyma dansare och medelåldern var märkbart lägre än i Hallunda. Lite mer som på Yesterdaytiden.
Jag lyckades ganska bra med att hålla mig flytande i första halvan. Kända kavaljerer, någon ny och en sällandansad som jag hoppats skulle vara där. Sen finns det de som man aldrig riktigt vet om de gillar att dansa med en eller om de gör det av plikt mot gemensamma bekanta på något sätt. Lurigt. Ganska fort blev det paus utan att ha lyckats fånga kvällens ena säkra kort och då dök dessutom det andra upp så andra halvan kändes lovande.
Andra halvan började på topp. Ibland gör en tids uppehåll att kemin och energin känns nyladdad och det är aldrig fel. Andra halvlek blev riktigt bra även om jag missade att få tag i någon av de nya jag spanat in som lämpliga offer. Kanske nästa gång. Kvällen slutade lika bra som andra halvlek började och jag åkte hem med en leende kropp.
Det kommer bli fler kvällar på Fyris framöver. Tillgången på säkra kavaljerer kommer avgöra om resan går åt norr eller söder.
Vi bor ganska precis lika många minuter från båda dansställena märkligt nog så rent restidsmässigt är det dött lopp. Men Hallunda har ett par uppenbara fördelar. Det börjar och slutar en timme tidigare viket gör stor skillnad, och det finns stor chans att ett par av mina största dansfavoriter dyker upp där. Fyris park är mer oprövat men denna kväll trodde mig veta att det kunde bli bra.
Jag kom fram i god tid och bror och jag reste ihop på vårt eget vis. Väl framme startade vi kvällen tillsammans innan vi antog utmaningen att hitta någon annan vettig att dansa med. Fyris har en märkbart okänd publik för egen del. Visst dök det upp kända ansikten från Stockholm och Uppsala men ändå så var där en väldigt stor del anonyma dansare och medelåldern var märkbart lägre än i Hallunda. Lite mer som på Yesterdaytiden.
Jag lyckades ganska bra med att hålla mig flytande i första halvan. Kända kavaljerer, någon ny och en sällandansad som jag hoppats skulle vara där. Sen finns det de som man aldrig riktigt vet om de gillar att dansa med en eller om de gör det av plikt mot gemensamma bekanta på något sätt. Lurigt. Ganska fort blev det paus utan att ha lyckats fånga kvällens ena säkra kort och då dök dessutom det andra upp så andra halvan kändes lovande.
Andra halvan började på topp. Ibland gör en tids uppehåll att kemin och energin känns nyladdad och det är aldrig fel. Andra halvlek blev riktigt bra även om jag missade att få tag i någon av de nya jag spanat in som lämpliga offer. Kanske nästa gång. Kvällen slutade lika bra som andra halvlek började och jag åkte hem med en leende kropp.
Det kommer bli fler kvällar på Fyris framöver. Tillgången på säkra kavaljerer kommer avgöra om resan går åt norr eller söder.
Läs mer om:
dans
söndag 9 november 2014
Söndagsmorgon
Vaknar arg. Barnen bråkar om bagateller men hotar att göra illa varandra. Jag undrar med enorm trötthet varför de beter sig så mot den de kanske älskar mest? Detta är ett återkommande tema i vårt hem.
Jag börjar den för tidiga dagen med att baka matbröd och fylla huset med lite väldoft. Liksom för att få mig själv på bra humör.
I eftermiddag ska Daniel och jag på en konsert på tu man hand. Det är att se fram emot. Som lite syretillförsel.
Jag börjar den för tidiga dagen med att baka matbröd och fylla huset med lite väldoft. Liksom för att få mig själv på bra humör.
I eftermiddag ska Daniel och jag på en konsert på tu man hand. Det är att se fram emot. Som lite syretillförsel.
Läs mer om:
dagbok
lördag 8 november 2014
Yesterday night i Hallunda med Casanovas
Det är inte ofta danskvällar med stora förhoppningar blir sådär bra. Men igår var det just så. Det var ett onormalt stort föraröverskott vilket förmodligen underlättade jakten. Men jag behövde inte jaga så värst heller. Jag blev uppbjuden till första dansen och kom direkt igång med fyra roliga bugg på rad. Jag känner igen den goda förningstekniken och det gör mig glad.
Sen dök en av mina gamla favoriter upp och det är ju alltid lika kul att ses och dansa. Sen bytte de mycket goda danserna av varandra. Flera härliga återseenden som alla fick gå i repris under kvällen. Några sällandansade guldkorn blev det också. Härligt! En av favoriterna hade fått en dålig start på kvällen och hade tänkt åka hem, men det tog vi ur honom och han var kvar till slutet plus att jag fick trevligt fikasällskap. :-)
Jag fick lite Yesterdayfeeling den här kvällen. Det var på något sätt som på den gamla goda tiden. Den där härligaste danskänslan fanns där. Och flera av mina riktigt goa dansvänner var på plats. Kan man hoppas på fler såna kvällar? Jag önskar mig.
En del av förklaringen är ju såklart att Sthlm dance började igår och fortsätter under helgen. Några är tillresta just för detta. Vårens läger var framförallt socialt sett väldigt trevligt och det saknar jag med att jag inte är där nu, ens som hjälpdansare. De danskvällarna hade också en speciell känsla i luften.
Måste också tillstå att Casanovas låter mycket bra, har på det stora hela grym repertoar och har den goda smaken att spela musik som får min favoritförare att le med hela kroppen. Det leendet besvarar jag gärna. :-)
Sen dök en av mina gamla favoriter upp och det är ju alltid lika kul att ses och dansa. Sen bytte de mycket goda danserna av varandra. Flera härliga återseenden som alla fick gå i repris under kvällen. Några sällandansade guldkorn blev det också. Härligt! En av favoriterna hade fått en dålig start på kvällen och hade tänkt åka hem, men det tog vi ur honom och han var kvar till slutet plus att jag fick trevligt fikasällskap. :-)
Jag fick lite Yesterdayfeeling den här kvällen. Det var på något sätt som på den gamla goda tiden. Den där härligaste danskänslan fanns där. Och flera av mina riktigt goa dansvänner var på plats. Kan man hoppas på fler såna kvällar? Jag önskar mig.
En del av förklaringen är ju såklart att Sthlm dance började igår och fortsätter under helgen. Några är tillresta just för detta. Vårens läger var framförallt socialt sett väldigt trevligt och det saknar jag med att jag inte är där nu, ens som hjälpdansare. De danskvällarna hade också en speciell känsla i luften.
Måste också tillstå att Casanovas låter mycket bra, har på det stora hela grym repertoar och har den goda smaken att spela musik som får min favoritförare att le med hela kroppen. Det leendet besvarar jag gärna. :-)
Läs mer om:
dans
fredag 7 november 2014
Veckan som gick
Förra helgen avslutade vi med att hälsa på i E&Ms nya fina hus. Det var stort och fint och där kommer de trivas jättebra tror jag. Och vi med när vi får hälsa på! :-) En snabbtitt med fika hann vi med medan Måns var på kalas och det var nog ett lagom besök mitt i flyttstöket.
Denna vecka har det varit blandad vab då barnen turats om att vara hängiga och vi har turats om att vara hemma med dem. Ganska soft vecka ändå och i natt har vi fått sova hela natten hela familjen för första gången på många veckor. Så skönt!
Vi håller också på med lite projektbestyr inför ev takbyte och elfix. Hantverkare är under bokning. Även hemma ska vi försöka få styr på småsaker som inte är klara. Framförallt vore det ju bra om elen i uterummet blev inkopplad. Nu är det ju plötsligt kallt ute igen..
Jag ser fram emot helgen som består av en lite blandad kulturkompott vid sidan av hemmahänget. Ska bli trevligt!
Denna vecka har det varit blandad vab då barnen turats om att vara hängiga och vi har turats om att vara hemma med dem. Ganska soft vecka ändå och i natt har vi fått sova hela natten hela familjen för första gången på många veckor. Så skönt!
Vi håller också på med lite projektbestyr inför ev takbyte och elfix. Hantverkare är under bokning. Även hemma ska vi försöka få styr på småsaker som inte är klara. Framförallt vore det ju bra om elen i uterummet blev inkopplad. Nu är det ju plötsligt kallt ute igen..
Jag ser fram emot helgen som består av en lite blandad kulturkompott vid sidan av hemmahänget. Ska bli trevligt!
Läs mer om:
dagbok
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







