Damn!

Fick en plötslig uppenbarelse (ok det var nån som ringde) att SGIn (ni som har barn vet vad det är) kunde vara i fara om jag är arbetslös. Några paniksök senare hittar jag att jag måste skriva in mig på Arbetsförmedligen inom tre månader för att ha möjlighet att behålla min SGI. Kryper alltså till korset knappar in mig nu och knallar dit i morgon.

Längtar

Jag inser att jag tittar på bikinisar och funderar inför årets Ölandsvecka... Ja, nånting måste man ju göra när snön liksom vräker ner. Öland är märkligt för varje år såhär års brukar jag undra om man inte ska betala snart och känna njaaaee inför att över huvudtaget åka. Och sen plötsligt är man där och har hur trevligt som helst. I år är förmodligen inget undantag.

Jag längtar efter värme, grönt gräs, altan, solmogna hallon och allt annat som hör sommaren till. Jag minns någon gång i somras när jag kom hem från jobbet och alla barn lekte på gården, Daniel satt och blundade i en stol på altanen och grannfrun låg på en madrass på gräsmattan. Så otroligt härligt, total avslappning och harmoni. Inga bekymmer.

Tillgänglig

Den här veckan är min första vecka som "tillgänglig". Ja det heter så om man inte vill kalla sig arbetslös. Jag inser att jag, även fast jag bytt jobb relativt ofta, inte har varit arbetslös sedan jag började jobba. Jag har alltid gått från en anställning till en annan på ett eller annat vis. Jag skulle förmodligen kunna ha gjort det nu också om jag velat bli konsult igen. Men jag avvaktar än så länge. Nu när två små barn finns att ta hänsyn till är en "riktig" tjänst nästan ett måste.

Arbetslös är man väl förresten bara om man syns i statistiken? Om man varken nyttjar A-kassa eller är anmäld hos Arbetsförmedlingen kan man väl knappast räknas? Då är man bara ledig i väntan på att något företag har den goda smaken att anställa en. Ledig och hemma och målar.

Starten på denna vecka innebär att jag nu har 15-timmarsbarn. Det betyder att barnen bara får vara på dagis ti-on-to kl 9-14. Utom på sportlovet. Då får bara Måns gå och inte Tove. Väldigt finurligt. Undrar hur kommunen tänkte där? Men det är för att Tove går gratis nu. Om jag skulle få reda på att jag ska börja ett nytt jobb i morgon så är det dock bara att ringa dagis och direkt lämna in barnen på "heltid" igen. Det är ju bra.

Idag väntar jag på samtal igen. Jag hatar att vänta. Det tär på min själ. På eller av? Om det är på - ja, det var ju det jag trodde! Om det är av - Varför det??

Men ring då..!

Åter i fyrkantiga virvlar

I söndags fyllde Daniel år. Han fick lite sovmorgon och sen uppvaktning på sängen som sig bör. Barnen hade ritat teckningar till födelsedagspappan medan de väntade på att få sjunga Ja må han leva. Farmor hade skickat äppelkaka och marsansås på posten. Vi behövde ingen tårta.

Mitt på dagen kom morfar som skulle vakta barn och vi hade letat reda på dansskor, westerkjol och våra badgar. Det var dags att genomföra Elins påhitt att vi skulle dansa squaredance. Det var tre år sedan sist och innan dess två år sedan så minnet var minst sagt dammigt. Vi hade bläddrat förstrött i definitionerna dagarna innan för att eventuellt försöka minnas något.

Väl i danslokalen kändes det ganska hemvant. Vi har ju trots allt dansat squaredance betyyyydligt längre än vi dansat bugg/fox. Callerna vinkade glatt från sina podier och S konstaterade i micken att det var några år sedan. :-) Första tipen blev en Plus (nivå 3). Det gick långt över förväntat och vi hade så otroligt roligt. Elin och jag skrattade mest hela tiden och vi fick bara springa lite extra alla tre. Det var märkligt vad det satt i ryggen trots allt.

Efter lite fika drog jag mig så småningom mot A1/A2-hallen. Dristade mig till att gå upp på en A1 (nivå4) och sedan en A2 (nivå 5). A1 gick faktiskt utan större problem. Åtminstone var jag inte den i squaren som hade mest problem, det är det ju sällan... På A2 var det lite fler call som var helt blanka. Men som tur är är man väldigt lättflyttad och andra gången går det alltid bättre. Det var riktigt roligt att dansa lite square igen och vi förstod varför vi hållit på med det så mycket. Det kan nog bli någon mer dans i framtiden. :-)

Efter dansen hade vi bokat bord på en favoritrestaurang i närheten och det var fyra hungriga som slog sig ner. Gud så gott och trevligt det var med mat i enbart goda vänners lag. Jag åt på tok för mycket men det var det värt. Det blev till att rulla hem. Vi kunde konstatera att söndagsmiddag ute är underskattat och vår restaurang hade söndagsmeny med varmrätter för hundra kronor. Ska minnas det.

Vi kom hem ganska tidigt och fick lite kväll framför TVn med morfar innan det var dags att sova. En intensivt rolig helg var till ända. :-)

Speglingar

I lördags var ju den stora konsertdagen. Körens första egna konsert på mycket länge. Det har varit väldigt bra rep sedan nyår och en riktig nytändning över lag så jag har verkligen sett fram emot konserten. Vi sågs några timmar innan för snabbrep, pyssel och piff och sedan var det bara att hoppas på publik. Lokalen är inte så jättestor och vi hade ställt ut så mycket stolar vi kanske kunde hoppas på.

Oftast när man går på konsert kanske man inte ser artisterna eller kören innan det börjar. Salongen släcks ner, och så kommer de ut på scenen. Så var det inte här. När den vinterfrusna publiken plöstligt strömmade in (för det gjorde den!) tog vi emot redan i dörren, bjöd på hett kaneldoftande yogi-te och mörk chilichoklad. Kören minglade medan publiken hittade sig platser och smuttade te. Plötsligt var platserna slut och vi fick bära ner fler stolar och lirka in där det nu gick. Fullsatt var ordet. Jag samlade in tomma muggar och en uppvärmd och för-nöjd publik var ett faktum.

Sedan började vi där vi stod. En ton spred sig plötsligt i lokalen och publiken tystnade snabbt. Tonen blev till sång och vi var i gång. Hela konserten gick fantastiskt bra. Vi hade förflyttningar mellan eller under varje sång och det satt trots allt bra. Publikens gensvar var jättefint både under konserten och efteråt. Vi hade ett planerat extranummer men blev till och med framklappade på ett till!

Vi avslutade där vi började, ute bland publiken. Många kom fram spontant efteråt och var väldigt positiva. Vi i kören hade ett eget bubbelmingel efteråt och alla hade fått samma fina respons från både nära och kära och andra. Tidningen var där och fotade och skrev en jättefin recension. Jag hade så kul under hela dagen och var till min förvåning inte det minsta nervös. Inte ens när det var dags för min lilla soloinsats. Yiiiiihooo!

"Nya" RoVo har fötts och det kan bara gå åt ett håll - spikrakt uppåt! :-)

Foto: Norrtelje Tidning

Foton: Björn Ahlsén

Fredag med dans till Svänzons

I fredags blev det plötsligt tillfälle att spendera förmiddagen med E. Mycket trevligt med prat och lunch tillsammans innan jag skjutsade henne till jobbet. Eftermiddagen spenderades hemma en stund innan det var dags att hämta barnen på dagis. Sen blev det middag och piff inför danskvällen.

Det var dags att bege sig mot Hallunda och Svänzons. Det är så otroligt sällan man får chansen att dansa till dem och ännu mer sällan ska det tydligen bli :(. Det är synd på ett så otroligt bra band, förmodligen Stockholmspublikens mest underskattade. De har sånt jäkla skönt sväng och ösiga snabba låtar så att fötterna går av sig själva. Jag har också alltid gillat Svänzons publikkonstakt eftersom de är tre frontmän och sångare och de har en härlig blandning i repertoaren även med några riktiga mysfoxlåtar. Mjaau!

Jag hade turen att få dansa med några riktigt bra killar (och tjej) under kvällen där kroppen fick chansen att få ut all dansenergi. Grymt! Jag kände av ryggen under mer eller mindre hela kvällen och var försiktig med att dansa med nya då jag inte klarade av oväntade rörelser. Jag åkte också hem lite tidigare av samma anledning då jag inte visste hur kroppen skulle reagera dagen efter, eftersom det var konsertdagen. Vore dumt att riskera för mycket.

Kvällen fick med beröm godkänt även fast det hade behövts några fler bra killar för att göra kvällen komplett. Då hade jag kanske också stannat hela kvällen. Mer Svänzons till mig säger jag! (Och ryggen helades av dansen så jag var smärtfri på lördagen. Halleluja!)

Envis fotograf: Volker

Ryggen säger "Aj!", jag säger "slip, swing, slide, slither...?"

Jag har ju hållt på och målat. Och målat och målat och målat. Men i onsdags då jag målade som bäst vred jag mig och plötsligt kunde jag inte vrida tillbaka. AJ! sa ryggen. Jag får såna där smärtor nån gång ibland när jag lyft fel eller så och oftast går de över på en natt. Men torsdag morgon hade det inte gått över. Jag hade istället ganska stora problem med att ta mig ur sängen. Och att lyfta upp Månsklumpen på skötbordet var helt omöjligt. Han fick byta blöja på golvet.

Under dagen igår blev det bättre även fast det högg till emellanåt. Jag tog en dag ledig från allt vad målande heter och ägnade mig åt jobberiet på förmiddagen och sen blev det lite shopping och lunchdejt i Stinsen. Jag fick mina ärenden uträttade och en trevlig lunch och sen åkte jag hemåt igen och gjorde så lite som möjligt fram till barnen skulle hämtas.

På kvällen blev ryggen lite sämre igen men vi hjälptes i alla fall åt att skruva upp trappräcket. Känns mycket bra. Nu är det inte lika farligt här hemma längre. Daniel smetade in halva mej i tigerbalsam till natten och så fick man hoppas på det bästa. Jag sov gott, bortdomnad av linimentdoften.

Fredag-lördag-söndag är laddade med aktivitet som ryggen måste vara frisk till så härmed får den va frisk helt enkelt även fast det inte alls kändes så i morse. Förmodligen blir det även idag bättre under dagen och om man är uppvärmd brukar kroppen funka bra. Idag har jag ju återigen planerat in lite dans! Sist blev det liksom inställt pga halka så det var länge sen nu! Sen är det ju den stora konsertdagen på lördag och då vill man ju kunna röra sig smidigt. Vi ska ju nämligen inte bara stå stilla utan förflytta oss en hel del.

På söndag har E hittat på att vi ska dansa igen - squaredance! Det var ju bara tre år sedan sist och innan dess två år så att det känns ju kanon. Not! Vi tog fram lite definitioner igen och såg massa konstigt som vi inte förstod... (spin the windmill???) Det är bara att hoppas på att det sitter i ryggmärgen och lurar. Upp till plus ska det väl i alla fall gå fint. Men jag är ändå sugen på A2 redan nu.... ;-)

Det är så komiskt att det är just E som fått plötsligt sq-sug. Hon som brukar vara mest motsträvig! Och så har hon hittat den perfekta dansen - mitt i stan, två favoritcallers och.....massa massa pensionärer! Hahahaha! Det som är positivt med det är att vi faktiskt har möjlighet att hinna med i tempot. ;-) Sen efter danseriet är avklarat ska vi ut och äta då det även slumpar sig så att Daniel fyller år. :-)

Sammanfattningsvis: Ryggen är frisk NU!

Att söka jobb är inte som förr

Jag har ju sökt nya jobb lite nu och då genom åren men det har aldrig varit så här förut. I januari skickade jag fyra ansökningar. På tre av dessa företag har jag varit på intervju två gånger. Den fjärde ledde till att jag blev erbjuden ett helt annat jobb som jag tackade nej till. Ganska bra score så långt!

Smolket i bägaren är väl att sex intervjuer ledde till nada och inget. Ett valde nån annan (men det var ett kort vikariat så det må väl va), ett fick kalla fötter och det sista ska väl höra av sig vilken minut som helst, men även om jag skulle få det har jag bestämt mig för att tacka nej. Det är för oflexiblet för att fungera med mitt liv även om själva arbetsuppgifterna och kollegorna stämde fint.

I förrgår kväll satte jag mig ner och orkade scanna av av övriga jobbsajter, typ Monster, Metro etc. Sajter som jag egentligen inte gillar för att de är svåra att söka på. Jag sparade ner några annonser och igår vid lunch valde jag ut tre som jag skickade ansökningar till. Igår vid middagstid bokade jag in första intervjun. Den ska jag på idag. Och det är andra gången nu som jag fått respons så snabbt! Intressant.

Det som är skönt är att jag för tillfället har ett lugn. Klart man blir mindre stressad när man märker att man är eftertraktad (det verkar ju inte finnas så många Fridor där ute!) men jag känner heller ingen panik med att vara hemma ett litet tag. Jag är heller aldrig det minsta nervös inför en intervju utan går dit med inställningen att kolla upp vad de har att erbjuda mig. Den enda gången jag blir nervös är om det börjar brännas. Om magpirret har känts inför ett visst jobb och jag ska dit igen.

En sak är dock så sjukt störande. Och det gäller främst annonser som ligger på andra sidor än Platsbanken och när rekryteringen går genom någon slags bemanningsföretag. Det kan stå typ

"Kundföretaget som ligger i norrort söker en administratör som ska bla bla bla bla och ha kvalifikationerna bla bla bla."

Jaha?? Och vad är det för företag? I vilken bransch? Stort/litet? Norrort??? Solna? Häggvik? Arninge? Norrort är ganska stort...

Dels fattar jag inte riktigt att företagen vill ha det så här. Jag fattar att de inte vill bli kontaktade direkt av de sökande. Men om det är rätt kompetens de är ute efter och inte bara nån som söker jobb så borde de väl marknadsföra sig lite. De borde vilja visa upp sig för att hitta de som letar jobb just i deras bransch, kanske just på deras företag! Såna som har en specifik branschkunskap eller ett genuint intresse. Även om jag specifikt skulle söka efter jobb hos t ex Tele2 skulle jag kanske inte få någon träff för att de är omskrivna som "kundföretaget" eller i bästa fall "ett företag i telecombranschen".

Sen fattar jag heller inte att konsultföretagen vill ha det såhär. I och med att det står norrort och inte ort så måste de få så onödigt mycket förfrågningar. I bästa fall kan man få kontakt på telefon eller mejl och veta vart det ligger. Då är det bara deras och min tid som går åt till den kontakten. I sämsta fall så får man inte veta mer förrän under en intervju. Alltså ska jag ta mig tid att åka iväg kanske helt i onödan om norrort visade sig vara Solna och inte Täby. Eller gruvgrävarbranschen istället för finagatanbranschen.

Sa jag att det är sjukt störande!?

Dagens Tove

Måns och Tove leker alltmer med varandra och långa stunder kan de leka själva utan minsta bråk. De kan leka alldeles tysta lekar, typ sitta och rita, eller fara runt i mer vilda rollekar.
Igår var Måns och Tove nere och lekte nånting. Och vi hörde Tove:

-Kom med med mig Måns. Kom Måns, vi drar!

Saknat mig?

Om ni undrar var jag hållit hus så har jag målat. Målat trappa, trappa och åter trappa. Denna vecka ska jag fortsätta att måla trappa och kanske ännu en trappa. Mycket omväxlande!

Tisdagsrepet med kören i konsertlokalen gick bra och var roligt. Jag har en bra känsla i magen inför konserten och är nästan sugen på att gå och se den själv. Men det går ju förstås inte. Onsdagen förflöt målandes men på torsdagen tog jag en liten paus från lunch med en efterlängtad och välbehövlig lunchdejt och påföljande shopping av konsertklänning. En mer skuttvänlig sådan. Det är rejäla trappsteg vi ska upp och ner för upptäckte vi så tajt kjol och klackar bör undvikas.

På fredagen hade vi lillördag då hela familjen var hemma. Måns vaknade tidigt men somnade om bredvid mig (!) så vi fick sovmorgon till halv åtta. Sen var det bara att börja förbereda lördagens golvläggningsaktivitet genom att plocka och städa så mycket det gick. Jag hade planerat in dans på fredagskvällen men varningarna för blixthalka gjorde att jag ändrade mina planer. Det blev en hemmakväll med lite spel istället.

Igår var den stora golvläggardagen och bror och Daniel lade golv för glatta livet på fyra olika plan och svisch så var det så grymt snyggt överallt!! De socklar som var förberedda för vinden sattes också och gjorde rummet helt. Nu fattas det lite liststumpar här och var för att rama in alla kanter och trappanslutningarna på ett snyggt sätt. Bilder kommer i ett annat inlägg.

När arbetet var klart för dagen och barnen, som varit otroligt duktiga och lekt själva hela dagen, kommit i säng var det dags för oss att avnjuta min del av dagens jobb. En utsökt trerätters med tillhörande drycker. Hjortstek kan jag numera anteckna på mitt köks-CV. Fantastiskt gott med gratäng, skysås och tranbärsgélé. Smask.

Idag har tiden förflutit av typen dagen efter. Sega men nöjda med gårdagens verk. Bror orkade inte riktigt ta sig hem och morfar kom också och fyllde på och dagen förflöt utan att vi egentligen gjorde så mycket. Ibland behövs det med. I morgon är barnen hemma med mej för dagis är stängt. Men först är det kväll med softa framför en match ätandes resterna av gårdagens dessert. Nice!