Om man läser om barns språkutveckling så är det "normalt" att börja kombinera tre till fyra ord i meningar i 2-3-års åldern. Detta är redan standard för Tove som gör sig förstådd på alla möjliga vis, framförallt genom sina små befallningar av typen "Pappa sitta här!" eller "Tuje (Tove) vantar på inte!" eller "Mysa nalle, tomte hemma, mm!"
Men den längsta ramsan vi har hört hittills är faktiskt på sju ord och den har upprepats många gånger vid det här laget; "Elise' mamma Lotta t'ätta 'änderna 'är inne!" Det betyder; "Elises mamma, Lotta, tvättade händerna där inne!" och det kanske fortfarande verkar vara rappakalja men storyn är denna:
Efter maten brukar vi tvätta Toves händer i köket. Men när vi hade besök senast så gick Lotta med Elise till lilla toan och tvättade händerna där istället. Detta var tydligen en revolutionerade händelse i Toves liv och detta har hon berättat för oss sedan dess. Fler långa meningar har vi nog också hört utan att lyckas dokumentera dem i minnet.
tisdag 26 januari 2010
Föräldratortyr vid läggdags
Det är ju svårt att tro att en så liten söt tjej kan bli så arg! Igår var det dags för läggning i stora sängen för tredje gången. Denna gång på allvar under devisen; somna själv. Tove har ju tidigare alltid somnat själv så det är inget nytt egentligen. Men nu vill hon ju gärna att man ska ligga bredvid tills hon somnar, men det vill inte vi. Andra föräldrar får gärna ägna en timme varje kväll åt att söva sina älsklingar men jag tycker det finns annat att göra. Och om man har besök är det värdelöst trist att behöva lämna sällskapet för en lång stund och sedan komma ner helt sömndrucken.
Jag fixade läggningen. Läste en kort saga sen var det dags att gå. Tove tyckte bestämt att jag skulle ligga bredvid. Men jag berättade att jag skulle gå in till min egen säng, släckte och stängde dörren nästan helt så det skulle bli så mörkt att hon kanske inte vågade kravla ur sängen. Så fort jag gått började hon vråla "Maaaammmaaa!!!" med en sådär arg men samtidigt perfekt hjärtskärande röst.
Jag la mig på min säng och försökte inte höra utan ägnade mig åt ett korsord. Jag tänkte att fem minuter får hon vråla på. Jag visste ju att hon inte hade ont någonstans även fast det lät som att hon höll på att dö därinne, minst. Daniel kom snart upp och undrade om det inte var dags att gå in snart, hon hade ju skrikit länge nu, tyckte han. För det är så, att när ens barn skriker blir man knäpp! Alla ens instinkter säger till en att man ska gå in och trösta. Det är därför många föräldrar inte fixar såna här saker.
Jag gick in efter fem minuter för att stoppa om igen och säga godnatt. Men så fort jag öppnade förstod jag att det var dumt. Hon hade nog precis börjat lugna sig och hon låg ju kvar i sängen. Det blev en nattning till med en nästan hysterisk Tove och man fick kämpa sig ut därifrån igen. Denna gång kom Tove ut ur rummet nästan direkt och Daniel fick lägga tillbaka henne igen under högljudda protester. Vi var sen båda i rummet intill och vi hörde att hon var arg, gick ner från sängen, smällde i dörren, men hon kom inte ut. Sen blev det plötsligt tyst. Alldeles tyst. Hm....
En kvart senare vågade jag mig in igen. Då låg hon i sängen med huvudet på kudden och nallen i famnen och sov så sött. Denna rond vann vi. Phu! Det är märkligt att det är så jobbigt psykiskt när det ändå handlar om så otroligt kort tid. Man blir helt färdig. Men ikväll borde det redan gå lättare. Det gäller ju bara att bestämma sig, annars har man kanske snart en unge som styr allt!
Tove sov sen hela natten och vaknade som vanligt glad och pigg när jag gick upp. Jag gick in till henne innan hon hunnit ur sängen och sa att det var bra att hon inte gått ur sängen och att hon skulle ropa när hon vaknade istället, det är ju mission nr 2. Sen sa jag att pappa låg kvar i sängen och då hasade hon ner och skuttade in till honom och kröp ner. :-)
Jag fixade läggningen. Läste en kort saga sen var det dags att gå. Tove tyckte bestämt att jag skulle ligga bredvid. Men jag berättade att jag skulle gå in till min egen säng, släckte och stängde dörren nästan helt så det skulle bli så mörkt att hon kanske inte vågade kravla ur sängen. Så fort jag gått började hon vråla "Maaaammmaaa!!!" med en sådär arg men samtidigt perfekt hjärtskärande röst.
Jag la mig på min säng och försökte inte höra utan ägnade mig åt ett korsord. Jag tänkte att fem minuter får hon vråla på. Jag visste ju att hon inte hade ont någonstans även fast det lät som att hon höll på att dö därinne, minst. Daniel kom snart upp och undrade om det inte var dags att gå in snart, hon hade ju skrikit länge nu, tyckte han. För det är så, att när ens barn skriker blir man knäpp! Alla ens instinkter säger till en att man ska gå in och trösta. Det är därför många föräldrar inte fixar såna här saker.
Jag gick in efter fem minuter för att stoppa om igen och säga godnatt. Men så fort jag öppnade förstod jag att det var dumt. Hon hade nog precis börjat lugna sig och hon låg ju kvar i sängen. Det blev en nattning till med en nästan hysterisk Tove och man fick kämpa sig ut därifrån igen. Denna gång kom Tove ut ur rummet nästan direkt och Daniel fick lägga tillbaka henne igen under högljudda protester. Vi var sen båda i rummet intill och vi hörde att hon var arg, gick ner från sängen, smällde i dörren, men hon kom inte ut. Sen blev det plötsligt tyst. Alldeles tyst. Hm....
En kvart senare vågade jag mig in igen. Då låg hon i sängen med huvudet på kudden och nallen i famnen och sov så sött. Denna rond vann vi. Phu! Det är märkligt att det är så jobbigt psykiskt när det ändå handlar om så otroligt kort tid. Man blir helt färdig. Men ikväll borde det redan gå lättare. Det gäller ju bara att bestämma sig, annars har man kanske snart en unge som styr allt!
Tove sov sen hela natten och vaknade som vanligt glad och pigg när jag gick upp. Jag gick in till henne innan hon hunnit ur sängen och sa att det var bra att hon inte gått ur sängen och att hon skulle ropa när hon vaknade istället, det är ju mission nr 2. Sen sa jag att pappa låg kvar i sängen och då hasade hon ner och skuttade in till honom och kröp ner. :-)
Saknar klubblivet
Jag är klubblös. Dansklubbslös rättare sagt. Fast bara i praktiken. I teorin betalar jag medlemsavgift i en klubb mest för att vara med nånstans för att stödja och möjligen få någon information ibland om vad som kan tänkas vara i görningen. Några gästspel i klubblokalen per år har det blivit. Men det är ju inte på riktigt. Jag är ju bara just en gäst som dyker upp, till någons glädje hoppas jag, kanske till någons irritation också, vad vet jag.
Egentligen har jag nog saknat det där klubblivet ända sedan jag flyttade från Norrtälje. Där hade jag vår danslokal på fem minuters cykelavstånd, alldeles lagom. Visserligen var jag till slut på tok för involverad i föreningen för att det skulle vara kul (och efter det vägrar jag ta på mig nån som helst ansvarsuppdrag) men det var ju så trevligt att kunna susa ner dit en eller flera gånger i veckan och dansa och umgås. När jag mådde som sämst var det också stället där folk faktiskt såg mig och där det fanns oväntad trygghet.
Det jag saknar mest nu är möjligheten att träna fritt samt att träffa folk så där otvunget. Kurs finns ju att tillgå på Yesterday om man så vill. Problemet är att vi inte har någon klubb direkt i närheten. (Fast det är kanske en lögn egentligen, närmaste klubben (Väsby) har vi faktiskt aldrig besökt...*oops*) Men Stockholms stora klubbar ligger felfelfel. Närmaste, Brunna, har vi ju varit medlemmar i men det kändes aldrig rätt.
I Vallentuna finns dock Daniels gamla squaredanceförening. Jag spanade in deras hemsida nyss men sq-dancen känns så otroligt avlägsen. I alla fall att dansa på någon klubb i Stockholm. Festival är stor skillnad även fast det ofta kan vara samma callers. Häromhelgen när jag var danssugen och det gapade helt tomt i danskalendern gick jag, mest av misstag, in på squaredancelistan och upptäckte att det var en lördagsdans på bra nivå nära oss med en av våra absoluta favoritcallers. Men det tog ändå emot. Om vi hade farit iväg på det hade jag nog fortfarande varit i chock. Om vi inte hade barn hade det dock inte varit lika omöjligt.
Egentligen har jag nog saknat det där klubblivet ända sedan jag flyttade från Norrtälje. Där hade jag vår danslokal på fem minuters cykelavstånd, alldeles lagom. Visserligen var jag till slut på tok för involverad i föreningen för att det skulle vara kul (och efter det vägrar jag ta på mig nån som helst ansvarsuppdrag) men det var ju så trevligt att kunna susa ner dit en eller flera gånger i veckan och dansa och umgås. När jag mådde som sämst var det också stället där folk faktiskt såg mig och där det fanns oväntad trygghet.
Det jag saknar mest nu är möjligheten att träna fritt samt att träffa folk så där otvunget. Kurs finns ju att tillgå på Yesterday om man så vill. Problemet är att vi inte har någon klubb direkt i närheten. (Fast det är kanske en lögn egentligen, närmaste klubben (Väsby) har vi faktiskt aldrig besökt...*oops*) Men Stockholms stora klubbar ligger felfelfel. Närmaste, Brunna, har vi ju varit medlemmar i men det kändes aldrig rätt.
I Vallentuna finns dock Daniels gamla squaredanceförening. Jag spanade in deras hemsida nyss men sq-dancen känns så otroligt avlägsen. I alla fall att dansa på någon klubb i Stockholm. Festival är stor skillnad även fast det ofta kan vara samma callers. Häromhelgen när jag var danssugen och det gapade helt tomt i danskalendern gick jag, mest av misstag, in på squaredancelistan och upptäckte att det var en lördagsdans på bra nivå nära oss med en av våra absoluta favoritcallers. Men det tog ändå emot. Om vi hade farit iväg på det hade jag nog fortfarande varit i chock. Om vi inte hade barn hade det dock inte varit lika omöjligt.
måndag 25 januari 2010
Från liten till stor säng
I helgen har vi inlett operation; byta säng för Tove. Hittills har hon sovit i spjälsängen, smidigt på alla sätt. Hon har heller inte växt ur den på långa vägar för hon är ju en ganska liten tjej. Men. Snart kommer det ju en Filur som kommer att behöva sängen.
Jag tänkte att det kanske är dumt för Tove att känna att lillasyskonet kommer och liksom tar hennes säng. Så då är det bra att byta säng i god tid. Så stod det också i de råd jag fann på nätet; Gärna byta säng många veckor innan bebisen kommer så spjälisen hinner glömmas bort.
Sagt och gjort. I Toves rum står även gästsängen som är en 120cm säng. Perfekt för en eller två (fortfarande någorlunda kära) gäster. Men nu blir sängen alltså Toves. Vi bäddade i ena ändan med hennes saker och buffade upp långsidan med kuddar så hon inte skulle kunna ramla ur. Hon rör sig ju fortfarande tokmycket på nätterna. Det knepiga är att hon ändå kan ta sig ur sängen nu om hon så vill.
Läggningen i lördags blev en procedur modell längre och vi fick ligga hos henne tills hon somnade. Men hon ville absolut inte tillbaka i lilla sängen, det stod helt klart och måste ses som positivt. Sen sov hon hela natten och ropade på morgonen när hon vaknade precis som vanligt. Skönt! Sent på kvällen kom morfar på ett spontant övernattningsbesök och han fick istället sova på golvet och Tove fick sig en glad överraskning när hon kom ner för trappen på morgonen. Morfar!?!
På söndagen skulle hon sova middag i nya sängen. Det gick....inte! Det blev mer eller mindre krig och stumpan ville absolut inte sova. Vi kanske skulle försökt ännu längre om vi inte hade tänkt oss i väg en sväng men vi gav till slut upp istället. Det blev en ny tågutflykt till Täby för lite ärenden och gott fika. Morbror, som kommit över under läggningsproceduren för lite kursuppföljning, följde också med till Toves förtjusning. På hemvägen slocknade hon i vagnen så fort vi kommit av tåget men innan dess märktes det inte att hon inte hade sovit.
Läggningen på kvällen gick bättre även fast Daniel fick ligga hos henne en stund. Skönt så länge det går lugnt till men jag hoppas vi kan styra in henne på att somna själv igen. Det borde gå bara man har bestämt sig tycker jag.
I morse gick jag upp först och började göra mig i ordning i badrummet. Plötsligt hör jag "tass-tass-tass" och dörren öppnas och en busunge tittar in. Hon kom in och gömde ansiktet i badlakanet jag lagt på toaletten. När jag pussat godmorgon skvallrade jag att pappa låg kvar i sängen så då sprang hon in ditt på små raska fötter och kravlade upp och lade sig hos honom och frågade efter "ninning??" (välling) och allt var som vanligt ungefär.
Nästa sak blir dock att lära henne ropa på oss när hon vaknar istället för att gå upp själv. Det är ju dumt om hon börjar springa omkring på nätterna om hon tror det är morgon eller nåt. När hon tidigare ropat och inte fått något svar, eftersom vi konstaterat att det är för tidigt, har hon ju oftast somnat om igen.
Jag tänkte att det kanske är dumt för Tove att känna att lillasyskonet kommer och liksom tar hennes säng. Så då är det bra att byta säng i god tid. Så stod det också i de råd jag fann på nätet; Gärna byta säng många veckor innan bebisen kommer så spjälisen hinner glömmas bort.
Sagt och gjort. I Toves rum står även gästsängen som är en 120cm säng. Perfekt för en eller två (fortfarande någorlunda kära) gäster. Men nu blir sängen alltså Toves. Vi bäddade i ena ändan med hennes saker och buffade upp långsidan med kuddar så hon inte skulle kunna ramla ur. Hon rör sig ju fortfarande tokmycket på nätterna. Det knepiga är att hon ändå kan ta sig ur sängen nu om hon så vill.
Läggningen i lördags blev en procedur modell längre och vi fick ligga hos henne tills hon somnade. Men hon ville absolut inte tillbaka i lilla sängen, det stod helt klart och måste ses som positivt. Sen sov hon hela natten och ropade på morgonen när hon vaknade precis som vanligt. Skönt! Sent på kvällen kom morfar på ett spontant övernattningsbesök och han fick istället sova på golvet och Tove fick sig en glad överraskning när hon kom ner för trappen på morgonen. Morfar!?!
På söndagen skulle hon sova middag i nya sängen. Det gick....inte! Det blev mer eller mindre krig och stumpan ville absolut inte sova. Vi kanske skulle försökt ännu längre om vi inte hade tänkt oss i väg en sväng men vi gav till slut upp istället. Det blev en ny tågutflykt till Täby för lite ärenden och gott fika. Morbror, som kommit över under läggningsproceduren för lite kursuppföljning, följde också med till Toves förtjusning. På hemvägen slocknade hon i vagnen så fort vi kommit av tåget men innan dess märktes det inte att hon inte hade sovit.
Läggningen på kvällen gick bättre även fast Daniel fick ligga hos henne en stund. Skönt så länge det går lugnt till men jag hoppas vi kan styra in henne på att somna själv igen. Det borde gå bara man har bestämt sig tycker jag.
I morse gick jag upp först och började göra mig i ordning i badrummet. Plötsligt hör jag "tass-tass-tass" och dörren öppnas och en busunge tittar in. Hon kom in och gömde ansiktet i badlakanet jag lagt på toaletten. När jag pussat godmorgon skvallrade jag att pappa låg kvar i sängen så då sprang hon in ditt på små raska fötter och kravlade upp och lade sig hos honom och frågade efter "ninning??" (välling) och allt var som vanligt ungefär.
Nästa sak blir dock att lära henne ropa på oss när hon vaknar istället för att gå upp själv. Det är ju dumt om hon börjar springa omkring på nätterna om hon tror det är morgon eller nåt. När hon tidigare ropat och inte fått något svar, eftersom vi konstaterat att det är för tidigt, har hon ju oftast somnat om igen.
Daniels PT del 2
I går kväll var det dags för dusch för Daniel och Tove. Tove gillar att duscha, nu får hon dessutom sitta och bada själv i lite vatten medan Daniel är kvar i badrummet så det är klart att det är kul. Men därför ska man inte nämna orden "duscha" eller "bada" innan det är dags för då menar Tove att det är dags på en gång.
En dusch föregås emellanåt av träning för pappa Daniel, och Tove är nu klart med på noterna och försöker göra lika. Men så fort han började nu så sa Tove "bada?" "duscha?". Hon har helt klart sett sambandet. Efter några "armhävningar" brevid pappa så sprang hon plötsligt runt bakom Daniel och in mellan benen. Så tog hon tag i hans byxklinning och hävde sig upp på hans rygg. Imponerande starkt måste jag säga. Sen låg hon där som en extra tiokilosvikt och åkte med. Mamman satt i soffan och hejade på! :-)
Korten är lite kassa för det var nåt med kameran men ni ser konceptet i alla fall. :)
En dusch föregås emellanåt av träning för pappa Daniel, och Tove är nu klart med på noterna och försöker göra lika. Men så fort han började nu så sa Tove "bada?" "duscha?". Hon har helt klart sett sambandet. Efter några "armhävningar" brevid pappa så sprang hon plötsligt runt bakom Daniel och in mellan benen. Så tog hon tag i hans byxklinning och hävde sig upp på hans rygg. Imponerande starkt måste jag säga. Sen låg hon där som en extra tiokilosvikt och åkte med. Mamman satt i soffan och hejade på! :-)
Korten är lite kassa för det var nåt med kameran men ni ser konceptet i alla fall. :)söndag 24 januari 2010
Foxkurs hos Boogie Lovers
Vår tredje foxkurs avklarad och jag är så sjukt nöjd!! :-) Det gick så himla bra, de var så duktiga och vi fick så mycket positiv feedback, både direkt och på utvärderingarna, att man inte kan annat än bli stolt över sig själv för en stund.
På förhand trodde vi att nivån på dansarna skulle vara lägre men den var faktiskt högst av de tre kurser vi har hållit. På förhand var detta också den mest nervösa kursen eftersom vi hade några riktiga ess med i ringen (väldigt snällt av dem att vilja vara med på vår kurs för övrigt) men vi var ändå riktigt avslappnade båda två och det var nog därför det gick så pass bra. På ett sätt kan det ju vara svårare att gå kurs när man har väldigt mycket kunskap i ryggsäcken än om man så att säga startar på ett blankt papper. Positivt för kursledarna är ju att man kan utnyttja överkvalificerade deltagare för speciellt nyttig feedback.
Kursdeltagarna dansar med öppen fattning i slutet av basicpasset
På förhand trodde vi att nivån på dansarna skulle vara lägre men den var faktiskt högst av de tre kurser vi har hållit. På förhand var detta också den mest nervösa kursen eftersom vi hade några riktiga ess med i ringen (väldigt snällt av dem att vilja vara med på vår kurs för övrigt) men vi var ändå riktigt avslappnade båda två och det var nog därför det gick så pass bra. På ett sätt kan det ju vara svårare att gå kurs när man har väldigt mycket kunskap i ryggsäcken än om man så att säga startar på ett blankt papper. Positivt för kursledarna är ju att man kan utnyttja överkvalificerade deltagare för speciellt nyttig feedback.
Kursdeltagarna dansar med öppen fattning i slutet av basicpassetDet som gläder mig mest är återkopplingen att deltagarna hade en väldigt trevlig dag och att stämningen verkar ha varit på topp. Det är det jag tycker är viktigast men också svårast med att hålla kurs, man kan ju inte riktigt planera en bra stämning, och det är inte heller lätt att känna av hur folk i ringen upplever utlärningen, svårigheterna och oss - om dagen flyter på eller om tiden kryper fram.
Jag såg till att få vår lilla slutuppvisning filmad denna gång - då vi visar allt vi lärt ut under dagen. Jag tänkte på det senast och det blir bra att ha den filmen inför eventuellt kommande kurs. Fox idag betyder så olika saker och nu har vi ett kvitto på precis vad vi står för. Sen att jag dansar med en åttamånaders mage får man liksom bortse ifrån.
Jag hade själv en jättetrevlig dag på alla sätt. Kursen och vårt samspel flöt på bra och det kändes som att de fem kurstimmarna bara försvann! Plötsligt var det dags för sista dansen och kursen var slut. Arrangören verkade också väldigt nöjd och hälsade oss välkomna tillbaka och det måste ju ses som ett bra betyg. :-D
lördag 23 januari 2010
Mys till Blender på Yesterday
Ja, vad kan man säga om kvällen? Jo, man kan säga att de teoretiska förutsättningarna jag skrev om på ett smidigt sätt omvandlades till mycket behaglig praktik. Det vill säga mysig dans med de två toppfavoriter som var på plats samt ett alldeles lämpligt urval av övriga duktiga killar överlag. Trevligt pausfika blev det också med sällskap på två olika håll.
För att brodera ut lite mer så blev det ganska tidigt på kvällen ett kärt återseende i ett antal låtar och jag fick dessutom äntligen dansa till "Dark horse" igen! *Jippiikajejjj!* (Jag råkar ju alltid sitta den låten alternativt vara uppbjuden av nån gå-foxare.) Svårt att vara mer nöjd med en dans helt enkelt! GrrrMmmmm!!
Dansade till "Hold me now" för första gången också, med en himla go kille dessutom (jo, han är faktiskt oxå helt galet grym!), och det var ju hemskans trevligt. Några danser blev också under kvällen med såna som jag dansar väldigt sällan med vilket är kul. De flesta killar var väldigt söta och tog det extra lugnt med mig och frågade om magen och sådär. Det känns ju mysigt på alla vis.
Jag dansade i princip hela tiden. Mest fox, men några stackars få bugg blev det också med noga utvalda kavaljerer som har bra koll (och dessutom är på tok för bra för att inte bugga med). Hur kul som helst, inte minst att känna att jag fortfarande hänger med.
Jag hade tänkt att jag borde gå tidigare beroende på hur kvällen avlöpte och när jag fick tag på topp nr 2 strax före tolv och några förtrollade foxar senare trillade av golvet igen med dimmiga ögon kände jag att jag fått ut det jag velat av kvällen och begav mig hemåt. Ute hade det blivit betydligt kallare men mitt leende värmde upp bilen fort som tur var. Ibland kan det liksom inte bli bättre. :-)
För att brodera ut lite mer så blev det ganska tidigt på kvällen ett kärt återseende i ett antal låtar och jag fick dessutom äntligen dansa till "Dark horse" igen! *Jippiikajejjj!* (Jag råkar ju alltid sitta den låten alternativt vara uppbjuden av nån gå-foxare.) Svårt att vara mer nöjd med en dans helt enkelt! GrrrMmmmm!!
Dansade till "Hold me now" för första gången också, med en himla go kille dessutom (jo, han är faktiskt oxå helt galet grym!), och det var ju hemskans trevligt. Några danser blev också under kvällen med såna som jag dansar väldigt sällan med vilket är kul. De flesta killar var väldigt söta och tog det extra lugnt med mig och frågade om magen och sådär. Det känns ju mysigt på alla vis.
Jag dansade i princip hela tiden. Mest fox, men några stackars få bugg blev det också med noga utvalda kavaljerer som har bra koll (och dessutom är på tok för bra för att inte bugga med). Hur kul som helst, inte minst att känna att jag fortfarande hänger med.
Jag hade tänkt att jag borde gå tidigare beroende på hur kvällen avlöpte och när jag fick tag på topp nr 2 strax före tolv och några förtrollade foxar senare trillade av golvet igen med dimmiga ögon kände jag att jag fått ut det jag velat av kvällen och begav mig hemåt. Ute hade det blivit betydligt kallare men mitt leende värmde upp bilen fort som tur var. Ibland kan det liksom inte bli bättre. :-)
fredag 22 januari 2010
Jag undrar jag...
...hur det kommer gå att dansa ikväll. Idag har magen känts totalt stenhård med Filurdelar mer eller mindre utstickade åt alla håll. Det finns redan totalt noll och ingen plats att röra sig därinne men det bryr sig Filuren inte ett dugg om utan ben och armar far fram under min hud. Alternativt studsar mot delar som inte är ett dugg lämpliga att få studsar emot.
Jag tror i alla fall att jag lyckades sova en stund innan maten så då kanske jag orkar med kvällen och morgondagen bättre vilket var tanken. Snart är det dags att börja piffa. *Stånkar upp för trappen*.
Jag tror i alla fall att jag lyckades sova en stund innan maten så då kanske jag orkar med kvällen och morgondagen bättre vilket var tanken. Snart är det dags att börja piffa. *Stånkar upp för trappen*.
Sång och dans och snart lunch
Fredagen är här och arbetsveckan lider mot sitt slut. Igår var jag på årets första körövning. Det var evigheter sen sist, jag missade ju förra årets sista på grund av snökaos och förra veckan pga konferens. Kul var det att vara tillbaka i alla fall och styckena vi övar på börjar låta någorlunda. Jag har inga större förhoppningar om att kunna vara med på konserten men kanske kommer det bli en konsert till med samma koncept i juni så då kan jag ju få lite revansch. Jag frågade hur länge vi håller på fram på sommaren och det var till skolavslutningen ungefär. Några Hågelbykvällar går således till spillo om jag inte blir tvungen att prioritera om pga för bra band. ;)
Ikväll blir det i alla fall lite dans igen. Måste vara bästa sättet att ladda inför kursen, eller?? Det var ett tag sen nu så jag kan inte låta bli och kul ska det bli hoppas jag. Kvällen har åtminstone förutsättningarna rent teoretiskt. Jag börjar dock bli ganska less på att åka ensam jämt även fast jag oftast får sällskap väl på plats.
Men nu snart är det dags för lunchdejt och det ses fram emot!
Ikväll blir det i alla fall lite dans igen. Måste vara bästa sättet att ladda inför kursen, eller?? Det var ett tag sen nu så jag kan inte låta bli och kul ska det bli hoppas jag. Kvällen har åtminstone förutsättningarna rent teoretiskt. Jag börjar dock bli ganska less på att åka ensam jämt även fast jag oftast får sällskap väl på plats.
Men nu snart är det dags för lunchdejt och det ses fram emot!
onsdag 20 januari 2010
Filuren mår fint
Var nyss hos MVC och kollade till Filuren som verkar må tiptop där inne. Och jag likaså om man ska tro på alla perfekta värden. Det känns ju bra att allt är bra.
Jag läste igår att det är så många från andra håll som nu skrivit sig vid Danderyds sjukhus att de får neka massa folk som ska föda barn. 8 procent. Men det är ju ändå 92 procent som får föda där ändå. Så får man tänka. För mig är det ju närmsta sjukhuset så man hoppas ju slippa åka någon annanstans.
Jag läste igår att det är så många från andra håll som nu skrivit sig vid Danderyds sjukhus att de får neka massa folk som ska föda barn. 8 procent. Men det är ju ändå 92 procent som får föda där ändå. Så får man tänka. För mig är det ju närmsta sjukhuset så man hoppas ju slippa åka någon annanstans.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)