Vardag igen

Idag började Daniel jobba igen så nu är det vardag som gäller efter all gemensam ledighet. Skönt att det bara är en tredagarsvecka till att börja med.

Igår kväll började vi diskutera Ölandsproblemet på allvar och nu har jag har tagit en första kontakt för att få rätsida på hur vi ska göra. Vi får se vad jag får för svar.

Annars står det inte så mycket på agendan idag. Jag ska försöka få ändan ur och sy upp de nya byxorna så jag slipper göra det i sista stund. Men det är ju bara så tråååkigt. Sen är det mest Tove-pyssel som gäller.

Jonna som höll i west coast swing-kursen har precis lagt ut lite bilder. Du kan kika på dem på hennes hemsida westcoastswing.lejonna.se På första bilden är Arild, vår eminenta lärare.

Att göra sig av med böcker

Jag har för mycket böcker. Jag har ju skrivit det förut, vi har två bokhyllor och fler ska det inte bli. Men de är överfulla. Jag har redan gjort en ge-bort-hög men vet inte vem som vill ha dem. Jag sökte lite på nätet om hur man ska bli av med sina böcker eftersom det är tabu att slänga dom och hittade följande fantastiska text i bloggen "Rensa i informationsröran"

"Åh, jag vet vilket tabu det är att slänga böcker! Jag vet hur folk vrider sig som maskar när man för detta fruktansvärda på tal – att man skulle slänga en bok.

Det är därför jag säger det här: Släng böcker. Släng dem! Släng dem i papperskorgar, soppåsar, containrar. Slit sönder dem. Elda upp dem. Strimla dem, hacka dem, gräv ner dem i trädgården. Släng dem på vilket sätt du vill. Öva dig i detta!"

Hehe, precis en text i min smak. Läs hela inlägget "Att göra sig av med böcker" och även "Rensa ut gamla böcker" I denna ganska korta och avslutade blogg får du också hjälp med mycket annat som stressar oss utan att vi märker det. Tidningar, TV, reklam, E-post och Internet.

Tove tappar en sko

Mysigt med barn

Innan man har egna barn så har man en massa föreställningar hur det kommer att bli. Omgivningen fokuserar mest på negativa saker. Särskilt media och andra som inte har barn; man får aldrig sova, man kan inte göra det man brukar, livet måste anpassas efter barnet, förhållandet kommer utsättas för stora påfrestningar och så vidare, och så vidare.

Det är märkligt att det har blivit såhär. Barn är ju ändå det naturligaste som finns. De har alltid funnits, hör och häpna. Det är först på senare år det har blivit sån cirkus när det gäller barn. IT-samhället har verkligen sina baksidor. Jag har försökt ha inställningen att det inte är så märkvärdigt. (Även fast det är det största i livet, ja, kanske till och med meningen med livet?) Om man ser barn som en naturlig del av livet så kanske det helt enkelt blir en naturlig del av livet. Inte konstigare och mer besvärligt än så. Kanske bara roligt.

Ingenstans har jag läst och ingen har nånsin sagt till mig hur mysigt det är med barn. Myyyyysigt. En liten varm och mjuk kropp som man bara vill krama, snusa i nacken och kittla under fötterna. Nån som skrattar sådär gurglande och älskar en gränslöst tillbaka. Jag tittar på Tove säkert hundra gånger om dagen och undrar hur någon kan vara så söt och så full av energi och livsglädje.

I morse vid åtta hörde jag att Tove vaknat, hon satt i spjälsängen och mornade sig. Hon och jag kröp ner under mitt täcke, jag ammade en stund och sedan när hon var nöjd fick jag ett piggt leende och ett "aba-aba-ba" och hon började stöka runt i sängen. Det kallar jag en mysig morgon!! Man inser att det är så kort tid det kommer vara såhär så det gäller att verkligen ta vara på stunderna.
Självklart är hon ledsen ibland. Som alla andra är hon grinig när hon är hungrig eller trött men det avhjälps snabbt med mat eller sömn. Och man älskar henne lika mycket när hon är ledsen också. Det hör ju till livet. Fantastiskt är det också att ha fört vidare en liten del av sig själv, att se hur hon är lik oss på olika sätt och vad hon kommer få för intressen.

Tove är snart tio månader nu och jag kan inte komma på något som varit negativt med att få barn. Kanske är det för att Tove är så godmodig. Det är sällan vi inte fått sova bra, hon äter bra, det är lätt att ha henne med och lika lätt att lämna henne till barnvakt. Men jag tror att vår inställning påverkar hur hon är mer än man kan tro. I alla fall om jag lyssnar på de förskollärare jag känner.

Mamma Frida har fotat själv...


Tove älskar diskmaskinen, så fort man öppnar den så kommer hon farande. Och så älskar hon att skjuta runt på sin alldeles egna "gå-pall".

Obyxlös

Dagens stora händelser är en vält gran och ett par nya dansbyxor. Tove var det som plötsligt drog ner granen. Krasch!! Som tur var fick hon den inte över sig utan hon satt bredvid och såg mest förvånad ut.

Jag vaknade i morse med lite shoppingsug. Nya byxor att dansa i. Ett par svala som sitter bra och inte är förstora. Jag ska ju dansa på Mälarsalen på fredag och de enda byxor jag kan ha som passar fina glansiga linnen är de nya jeansen och de är för varma att dansa i. I alla fall på Mälarsalen. Där vill man gärna ha på sig så lite kläder som möjligt men så roligt ska vi inte ha...

Det blev en tur till Täby och de första byxorna jag tog i köpte jag. De var perfekta så när som på längden. (Som alla byxor nu förtiden.) Sen stod jag där och undrade vad jag skulle köpa mer. Jag hade ju just kommit. Passade på att kolla om ett perfekt danslinne gömde sig i nån butik (surprice!) men så var det inte. Så jag tröstade mig med ett halsband och lite nya underkläder istället.

Körsång och svartsjuka

En sak saknas i mitt liv och har saknats länge nu. Det är sången. Jag har alltid sjungit i kör och även solo när jag var liten. Jag sjöng i skolkörerna och i mammas kör. Sedan, när jag flyttade hemifrån började jag i Birgittakören i Norrtälje. Det var en väldigt bra flickkör med en snittålder på ca 17 år. Det var en kul kör att vara med i för alla var så duktiga, sjöng fyrstämmigt mer eller mindre direkt ur noterna och så.

Jag slutade i kören för snart tio år sedan och det som är märkligt är att jag mer eller mindre förträngt varför jag slutade. Jag hade för mig att det var för att jag jobbade, de flesta andra gick i skolan och jag minns att jag inte kunde vara med på allt runt lucia och så. Svårt att säga till chefen att "jag kan tyvärr inte öppna butiken förrän tio i morgon för jag ska lussa för kommunalgubbarna.."

Men när jag pratade om det här med bror häromdagen så påminde han mig om det verkliga skälet till att det rann ut i sanden. Kören planerade en resa till Italien under våren och allt sjungande fram till dess handlade om att samla pengar till resan. Jag kunde inte följa med. Jag kunde inte följa med för att jag levde ihop med en kille som inte lät mig åka in till stan själv och träffa en kompis utan att det blev bråk. Att åka utomlands fanns liksom inte på kartan, även om det var med massa andra tjejer. Jag tror inte ens att jag orkade ta upp det till diskussion, det var inte värt alla tårar. Och så försvann sången ur mitt liv.

Jag har sedan dess tagit privatlektioner i en termin ungefär för några år sedan bara för att hålla rösten i trim, men det rann också ut i sanden när jag tog tjänstledigt och inte hade några pengar ett tag. Ända sedan dess har jag tänkt att jag borde ta upp dem igen. Men det är mycket jag tänker att jag borde som aldrig blir av. Jag är hopplös när det gäller vissa saker och tiden bara går.

Alla de här tankarna har kommer till ytan varje gång jag hör nåt bra i körväg. Hjärtat skriker om att få va med. Och nu har jag fått nys om något som verkar perfekt för mig om jag nu platsar. Frågan är om jag har tiden och orken för ett intresse till. Jag har nämligen ingen lust att dansa mindre än vad jag gör nu. Dessutom ifrågasätter jag mina talanger mer för varje år som går. Det blir till att fundera på om jag vågar ta steget...

Vinterfint i uterummet

Såhär mysigt har vi i uterummet just nu. Det värms
upp lika bra av vintersolen som av vår lilla fläkt.

Dans först om en vecka

Jag är fortfarande förkyld. Det innebär en extra vecka ofrivillig danstorka. Jag hade hoppats på Estraden igår men så blev det inte och det var helt rätt beslut. Nu blir det förmodligen inte dans förrän på fredag. Den här veckan är det dans både på Yesterday och Mälarsalen så vi har förhandlat fram en i var. Ska bli riktigt kul att få dansa till Shake igen men jag vill helst dansa NU!!

Vi (Daniel) har ägnat de senaste dagarna åt att få upp lite grejor på väggen. Mycket mäta och fundera hit och dit men nu sitter TVn och högtalarna på sina platser och duken hänger så fint i taket. Bit för bit blir allt klart även fast det tar sin lilla tid att fundera ut hur man vill ha det. Nu blir det senaste Bondfilmen och lite gott fika för att fira!

Jag väljer att må bra

Daniel ser på film. Det gör inte jag. Daniel älskar film. Förr tittade vi mycket på film tillsammans, myste i soffan med godsaker på bordet. Nu ser jag nästan aldrig på film, trots att jag blir serverad precis alla nya fina filmer och på duk dessutom. Jag känner mig ofta för rastlös. Sitta två timmar och bara titta rakt fram, nej tack. Jag tittar ju sällan på tv heller.

Men den främsta orsaken till att jag inte vill se på film längre är nog för att jag är för öppen känslomässigt. Jag tar in allt och verkligen känner med människorna i filmerna och jag har otroligt svårt för våld. Våld som är verklighetstroget skildrat och allra värst sexuellt våld. Usch, jag klarar bara inte av det utan att må själsligt dåligt. Underhållningsvärdet överstiger liksom inte den urlakning av måbra-känslor jag känner inombords. Dessutom blir jag förbannad på Daniel för att han inte blir upprörd på samma sätt som jag. Att han bara kan sitta lugnt och titta på människor som far illa (fortfarande på film).

De flesta högkvalitativa filmer skildrar tyvärr lidande på olika sätt. Som att det inte finns nog av det i världen. Jag tycker att det åtminstone på film kan få vara lyckliga slut. Att se en positiv film kan ju fylla på depåerna av livsglädje och få en att må bättre än innan, kanske bli lite romantisk eller bara glad. Det verkar bättre tycker jag.

Nyårspartyt 2008

Igår drog vi ut med en full bil till Lindholmen som ligger ca fem kilometer från oss. Micke och Maria hade bjudit in till nyårsfest och vi var elva glada människor som samlades för att äta, dricka och dansa. Ja, och skåla in det nya året förstås!

Vi åt sååå god mat. Kantarelltoast till förrätt, mördegsinbakat kött med potatisgratäng till huvudrätt och marängsviss till efterrätt. Vid drack dessutom gott till. Vin och snaps. Mums. Efter maten hann vi pröva på dansgolvet lite innan det plötsligt var dags att gå ut och smälla av lite raketer och skåla. Vi hade ett riktigt fint fyrverkeri visade det sig. Sen var det in och dansa vidare som gällde eftersom alla var dansare utom två.

Jag hade så himla trevligt!! Jag trivs som fisken i vattnet i det här gänget och jag och Elin hann dessutom umgås riktigt mycket. Jätteroligt att festdansa också. Kvällen gick bara alltför fort, som alla nyårsaftnar. Ser redan fram emot nästa fest!!

Tove var med på festen och somnade efter middagen. Hon har tyvärr fått min förkylning så hon vaknade lite till och från. Dels kanske för att det var ett okänt ställe, och dels för att hon var snuvig. Men hon är ändå hela tiden så himla duktig och trygg och när vi kom hem på natten så fick hon välling och somnade om. Vår lilla prinsessa!

Ett litet kollage från gårdagens fest. Klicka på det för att se det större.