Det är turbulens på jobbet. På ett litet företag är varje individ så viktig, både som person och som funktion, och en förändring får så stor effekt. Även fast det inte drabbat mig personligen direkt så drabbar det indirekt och det har tagit väldigt hårt.
Jag hatar när bra människor slösas bort och därmed rycks bort ur mitt liv utan att jag fått vara med och bestämma. Jag känner mig oerhört besviken och mitt förtroende har fått sig en rejäl törn. Jag vet inte riktigt hur det ska gå att reparera även fast tiden läker sår.
Bakdörren har ställts på glänt så länge. Det känns så onödigt och tråkigt. :-(
2 kommentarer:
Undrar om det inte är dax för ett dansbrejk nu för en Frida??
Jo, det vore nog det allra bästa för en ledsen själ! Snart så...
Skicka en kommentar