Jo, för det är jag värd....faktiskt

Idag är jag ensam på jobbet hela dagen för andra gången denna vecka. Idag hade jag med mina nyvunna badhustankar tänkt passa på att simma på lunchen. Väskan var packad och jag gav mig glatt iväg, redan med den där känslan av hur skönt det är efteråt, när man avverkat sina längder och är frisk, varm och mjuk i hela kroppen.

Nu är detta ett nytt badhus för mig och därför tänkte jag köpa deras "simma fem gånger betala för fyra" erbjudande för det kändes lagom till att börja med. 300kr kostade det om man bara simmar innan 15.00. Bra så långt. Nu tog det ganska lång tid att registrera sig och hit och dit men till slut när en lång kö bildats bakom mig i kassan var det klart och jag kunde gå genom spärrarna mot omklädningsrummet.

Visst börjar du ana att det finns en hake någonstans på denna historia? Jo, här kommer den: Man behöver ha eget hänglås för att låsa in sina saker. Detta har jag inte varit med om på ett badhus tidigare och hade därför inte ens tänkt tanken även fast det är så på t ex vårt lokala gym. Vet man så har man med sig. Vet man inte så...har man inte med sig. Irriterande typiskt. Vad gör man?

Jo, man går tillbaka till kassan och förklarar läget. Som ny kund hade man ingen aning och finns det möjligtvis ett lås att låna?? Nähä, inte det! Men köpa för femtio riksdaler fick man gärna. Jaha. Jag har hänglås hemma, så jag hade inte det minsta lust att investera i fler och dessutom se rabatten på  mitt nyköpta rabattkort plötsligt gå upp i rök? Stiligt!

Här hamnar man lite i ett dödläge. Jag kan inte simma för jag har inget lås och vill inte köpa ett. De vill inte låna ut. Jag säger att då får ni dra bort det här besöket från mitt kort. Jaha, det var inga problem och så får jag komma tillbaka en annan dag. Jo, jag känner tydligt att jag är viktig som ny kund - inte. Nu har redan all lust och sug tappats och jag bestämmer mig för att göra något annat av min lunch.

Hallon- och pistagetryffel

Mycket irriterad och besviken åker jag till centrum och strosar runt istället. Ett par praliner följde med tillbaka till kontoret. Till mitt eftermiddagskaffe i ensamheten. För det är jag värd, för att jag inte har varit och simmat!

Behöver jag nämna att jag senare upptäcker att i botten av lilla facket i träningsväskan ligger hänglåset, som Daniel glömt packa ur sen senaste gymbesöket...