Efter två månader fanns det plötsligen ett utrymme för dans igen. Jag åkte alltså söderut för första gången för hösten, mot Hallunda och Scotts. Jag visste att det inte skulle finnas så många skojiga killar där med tanke på Oktobermarans samtidiga rasande i Gävle, men jag visste i alla fall att jag skulle få sällskap av bästa kavaljinnan P.
Jag räknade övriga kända kavaljerer till två. P och jag höll således fast vid varandra så mycket vi orkade under kvällen, till vår egen förtjusning skall sägas. Jag bjöd upp en ny med gott resultat och blev också uppbjuden av en gubbe som svängde så mycket på kroppen under buggen att jag blev lite sjösjuk. Men sen smet jag.
Kvällen gick ganska snabbt, jag dansade mest hela tiden och under fikat avhandlades arbetssituationerna på ömse håll. Min trötthet som jag kände under hela dagen slog till slut ner mig och jag smet före sista dansen (trots så bra låtar!) och var ändå ganska nöjd.
Scotts lämnar en del att önska, men många lugna fina hits finns där och det ska man inte ta ifrån dem. De hade ju definitivt också höjts av lite fler killar på plats då mitt danshumör liksom varierar med storleken på utbudet.
Nu ska det inte ta två månader till nästa dans.
2 kommentarer:
Kavaljinna var ett mycket bra ordsmideri :) Tack för fantastiskt sällskap på såväl som av dansgolvet! Precis som vanligt helt outstanding :D
Tack själv tjejen! Tur vi har varandra du och jag när utbudet sviker. Ja, annars också! ;-)
KRAM
Skicka en kommentar