Klappat och klart

Josåatt nu är julklapparna under kontroll och granen står så grön och grann i stugan. Vår egen sats vörtbröd ligger i frysen och väntar. Smakbiten sa att det var bästa resultatet på flera år. Jag börjar fatta att det snart är jul och se börjar verkligen fram emot att träffa alla. Ska bli så mysigt. Nu när klapparna är klara börjar jag se fram emot att de som ska få dem ska få öppna dem. När det bara att hålla tummarna för att ett fint väder och väglag är med oss på resan.

Jag fortfarande ganska duktig med mina kvartar och igår tog jag ut mig rejält med lite armträning i gymmet innan ett ganska tufft yogapass. Jag alternerade fyra olika gymmaskiner för armarna och det kändes riktigt bra och va roligt. Armarna är det som jag tycker är svårast att träna hemma eftersom jag är så himla klen. När armarna tyckte det var jobbigt med hårtvätten i duschen efteråt insåg jag att det kan bli en jobbig onsdag. Idag är det mest bara lite stela känningar. Men jag vet nog.

Dan före dan före....till avresedan

Är det bara jag som tycker att den här hösten gått rekordfort? Jag tycker höstar brukar vara sega men november var ungefär en dag lång och sen var det plötsligt december och nu är det en ynklig vecka kvar till jul. Under veckan passerade Lucia med ett helt litet tomtetåg på dagis. För mig var det årets sista körövning på kvällen. Så snart jul och nyår är över så är det dags för konsert. 13 januari. Läs mer på RoVos hemsida. Alla är såklart väldigt välkomna och förköpet har dragit igång.

I fredags hade vi en lugn hemmakväll konstigt nog och vi passade på att försöka oss på lite julkänsla med stämningsfull musik, glögg och paketinslagning. Det gick ganska bra, i alla fall så att man började ana vad som väntar bakom kröken. Det är ju snart dags.

I går var vi i Huddinge till våra vänner T&R med barn. E&M med barn var också där. Vi ses alldeles för sällan allihop och det var så trevligt så. Barnen hittade varandra snabbt och var duktiga att äta middag vid ett eget bord. Intressant iakttagelse! Vi bjöds på glöggfika och trerätters middag och mådde så gott man kan göra. När det började bli sent kröp barnen upp i olika knän och myste lite. De var också väldigt nöjda med dagen och kvällen när det var dags att åka hem. 

Idag ska vi klä granen och ha pepparkakshusplundring. Kanske en något udda kombination men pepparkaksmonstret Tove kan inte vänta längre. Det känns ändå som en bra tredjeadventsysselsättning. Om vi skulle fira jul hemma är sannolikheten stor att huset skulle få överleva julen och ätas upp lite dammigare.

Hej hopp, bara några få dagar kvar.

Glad Lucia på er!

När mamma är borta... :-)

Rapport

Lördagen försvann i en heldags körworkshop med efterföljande fest. Det var en väldigt givande dag och den befäste ytterligare det vi redan vet. Att vi är riktigt bra. Föreställningen som vi har framför oss kommer bli riktigt spännande och bra. Nu fick vi ju liksom kläm på helheten. Jag kunde också konstatera min egen utveckling då det som plötsligt presenterades inte kändes särskilt konstigt eller nervöst. Middagen efteråt var som alltid jättetrevlig och det är ju som bekant ett mycket bra sätt att umgås.

I söndags var vi till badhuset med barnen. Måns har nu lärt sig "simma själv" med sina puffar så man slipper hålla i honom hela tiden vilket gör det hela mycket roligare och enklare. Båda barnen tycker det är jätteroligt med badhuset och bubbelpoolen är extra rolig. Stora bassängen däremot tycker de är ganska kall. Tove skulle nog tycka att simskola var både rolig och lärorik så det ska kollas upp igen vad det finns för möjligheter för det.

Igår flög jag till Umeå över dagen. Det var lite konstigt. Och lite onödigt att vara i Umeå utan att hälsa på nån, men det var ju inte anledningen denna gång. Det var kundbesök tillsammans med boss. Det var en ganska trevlig dag på det stora hela men jag var otroligt trött när det var dags att åka hemåt.

Hur det går med träningen? Jotack, de allra flesta dagarna har jag gjort min kvart och en månad har gått vilket var det första målet. Känns bra. Det är också tydligt att det gjort nytta. Särskilt på yogan märker jag det. Nu försöker jag också åka tidigare till yogan om jag har möjlighet och köra lite i gymmet innan. Det enda som saknas är lite dans som belöning. Men nån gång så..

Skitsnö

Jo, för nu ställdes Shakes allra sista spelning i Stockholm in! De har visst fastnat i nån driva i Gävletrakten. Jag har sett fram emot denna fredagskväll hela hösten och hoppade dessutom över dansen förra veckan till förmån för denna. Så utomordentligt sorgligt.

Istället blev det nu ingen dans alls för min del. Väglaget lockar inte att ut och åka om man inte "måste" och jag har en lång dag framför mig i morgon så sova blev nu prioriterat. Men skit skit skit!

Och snön föll

Egentligen gillar jag ju vintern. Egentligen. Och så länge vägarna hålls snöfria och torra så kan jag tänka mig att fortsätta göra det. Men som det är nu så - nej! Jag har blivit nästan ohälsosamt rädd för halkan. Att jag ska köra av vägen, eller att någon som inte kör efter väglag ska komma krockandes, och allra värst en buss eller lastbil. Jag håller liksom andan varje gång jag möter ett tyngre fordon.

Två senaste vintrarna körde jag ju knappt bil, jag var ledig och sen jobbade jag på gångavstånd. Tänk vad bra jag hade det! Nu odlar jag min egen rädsla istället vilket är skit. Igår tog jag mig till jobbet för jag hade inte datorn hemma. Men vid lunchtid sa trafikradion saker som "Åk inte ut om ni inte måste" och "Om ni kör i diket, räkna inte med att få hjälp idag!" Hjäääälp sa jag och packade ner jobbet och åkte hem.

Efter att ha borstat bort en decimeter snö från bron satte jag mig vid köksbordet och smaskade i mig en matlåda jag hämtat upp på vägen. Sen kändes livet helt ok. Tyst och tomt hus, hemmajobb med egen latte medan snön bara vräkte ner utanför. Efter ett tag började jag fundera på hur jag skulle få hem barnen. Det är inte särskilt långt och jag ville inte ut med bilen igen. Cykelvagnen var bara att glömma.

Det fick bli stora overallen på (en sån som barnen har fast för mig) och en pulka med fårskinn i släptåg. Innan jag gick fick jag borsta bort en ny decimeter från bron. Barnen fick som tur var plats i pulkan båda två och eftersom det mest sluttar nerför på hemvägen blev promenaden betydligt lättare än vad jag trodde. Tove och Måns tyckte såklart att det var jätteroligt att åka pulka från dagis.

Väl hemma ville de leka ute och hittade igen gungorna (!) i trädgården medan jag skottade vår lilla uppfart. Det tog sin tid, kanske mest för att grannfrun också skottade, eller alltså vi pratade ganska mycket också... Men barnen var så glada och när vi kom in var de rosiga och hungriga och hallonkrämen jag kokat innan jag gick till dagis var perfekt.

När Daniel skulle komma hem visste vi inte riktigt. Han åker ju tåg eller buss och både tåg och buss hade stått helt stilla hela eftermiddagen. Till slut beslöt sig de som egentligen skulle spela innebandy att de ändå skulle göra det för hem kom de ju ändå inte och T-banan gick. Efter träningen hade tåget äntligen börja gå igen så märkligt nog kom han hem samma tid som vanligt en onsdag. Perfekt.

På kvällen blev jag så sjukt trött! Jag borde lagt mig åtta men var lite orolig och somnade säkert först halv elva ändå. Och så fastnade jag i en fotbollsmatch. Men det var ändå ganska mysigt. Även Polar'n gillar de där soffstunderna på kvällen när det bara är vi. Som synes nedan. :-)

Allra finaste Oskar :-)

EliTias = SANT

I lördags var det dags för senaste tidens smussel att få komma ut i ljuset. Det var dags för hemligt bröllop! Lördagsmorgonen började således med piff, påklädning av klänning och kostym, packande av väska och paket. Sedan vinkade vi av barn och barnvakter och försvann ut i snön och kylan. Men det stod en varm bil och väntade och snart var vi hos E&M för ytterligare förberedelser.

Lite fix med brudens hår, lite barnpyssel och sen var det dags att åka till själva vigseln som skedde i närliggande slott. Vi visste inte riktigt var vi skulle eller så men vi siktade på den största slottsporten. Där mötte en typisk slottsgubbe och hälsade välkommen. Jaha - tänkte vi, när vi mötte ett större sällskap i kapprummet - nu halkar vi med på en rundvisning i slottslokaliteterna. Men det var bara förra brudparet med sällskap.

Vigselförrättaren var en glad dam som gärna pratade om barn och barnbarn. Hon undrade om Elin och jag var systrar. HAHAHA sa vi. Sen undrade hon om jag orkade hålla Oskar. Jahaha, sa jag, jag har tyngre hemma. Ojdå, sa hon, och när hon fick veta att de var tre och fem år blev det "OJDÅ! Det var bra jobbat!!" Eh... Mattias kommenterade efteråt att "Ja, du är ju ändå bara trettitre!" Hahaha!

Trots att damen var lite snurrig så tycker jag det blev en fin liten vigsel och Oskar var nöjd så länge han fick se mamma och pappa framifrån. Han passade på att bonda lite med en dörrknopp också som vi återvände till när det blev lite oroligt. Mamman och pappan svarade båda rätt på frågan "Tager du..?" och ringarna passade. Efteråt tog vi lite kort innan vi begav oss mot den sena bröllopslunchen.

Skål för de allra finaste nygifta!

Sen hade vi lite mellantid med sov för Oskar och sådär. Vi blev himla sega och det kändes ett tag precis som att vi väntade på Tomten. Men plötsligt vaknade Oskar och vi samlade ihop oss och åkte mot Djurgården där bröllopsmiddagen skulle gå av stapeln. Men först lite champagne och frukt på rummet där de äkta makarna skulle tillbringa natten.

Väl till bords insåg vi ganska snart att de missat nåt vid bokningen. Vi satt inklämda och bakom ett långbord med skrålande julbordsätande herrar. Efter en lite orolig stund lyckades Daniel få oss förflyttade till ett betydligt lugnare och mysigare ställe med en sprakande eldstad inom synhåll. Så skönt! Sen kunde vi slappna av och äta de goda rätterna.

Men var det nu tre eller fyra rätter ? Och vad var det egentligen i soppan? Är det någon som har en servett och vem har en efterrättsgaffel? Och var tog smöret egentligen vägen? Ja, många frågor kunde vi ställa oss under det nu goda humöret. Oskar tog en tupplur under huvudrätten men vaknade igen till desserten. Det är klart att han inte ville missa talet!

 
Oskar och jag lärde känna varandra lite bättre under dagen :-)

Jodå, eftersom både brudens och brudgummens fäder saknades hade jag självklart totat ihop några rader och jag tror Elin tänkte börja gråta direkt, men sen skrattade de mest. :-) Det togs väl emot på alla sätt och efter att vi smaskat i oss den nu delvis smälta efterrätten var vi mätta, nöjda och trötta. Vi förflyttade oss till närliggande fåtöljer för lite andning innan det var dags att skiljas åt.

Vi åkte taxi hela vägen hem. Det är inte ofta men det var det verkligen värt. Det var himla kallt ute och jag hade i princip bara ben. En varm bil från dörr till dörr var nästan en förutsättning för ett bra slut på en lyckad dag.

All kärlek till er! Puss och kram!

1 December

Man kan väl påstå att snön kom lagom till första december och första advent! Tove är nu på benen igen och efter att vi gjort huset adventsdugligt igår var vi ute en lång stund och åkte i vår pyttelilla backe. Jätteroligt tyckte vi alla tre!

Julen närmar sig med stormsteg och även fast vi ska fira borta känns det lite stressande. Alla helger fram till jul är också mer eller mindre uppbokade. Men det är egentligen mest lite julklappar som ska ordnas med.

Tove minns definitivt det här med julkalender att öppna och den på TV. Nedräkningen kan börja!

Nu tycker jag att solen kan få komma fram så världen blir sådär gnistrande vintervit. Det skulle bli en fin inramning på helgen. :-)