In med det nya, ut med det gamla

Jaaaaa! jag har haft en så rolig eftermiddag idag! Den numera tvåbarnsmamman(!) har varit alldeles ensam i centrum och shoppat loss. Det ni! Jag har ju berättat att shoppingsuget liksom bara har växt senaste veckorna. Jag har ju nästan inte handlat kläder alls på ett år. Men nu har jag det.

Jag såg plötsligt min chans idag. När vi ätit lunch sover båda barnen och sen var det dags för Toves lekgympa. Alltså åt jag lunch och sen åkte jag så fick Daniel lägga barnen, ta det lugnt under middagslurarna och sen ta med dem till gympan medan jag förlustade mig bland klädställningarna.

Jag började med favoritbutiken och gick in med inställningen att "idag ska jag köpa allt som jag tycker är fint härinne!" Som tur är är jag ganska kräsen med vad som kan tänkas vara fint. Men jag gick i alla fall ut därifrån med en ganska tung påse, nöjd och glad.

När jag gjort den mest prioriterade affären sprang jag runt och småhandlade lite till. Till barnen och lite mer till mig själv här och där. Efter en fika i lugn och ro med endast mitt egna glada sällskap gick jag ett sista varv innan jag åkte hemåt igen.

Så härligt med lite nytt och fräscht i gaberoben. Whohooo!!

Inte bortgjord - bortförd! (Gamblers på Y)

Det var faktiskt nära att jag fastande i soffan igår. Trots att jag sett fram emot dansen. Den liksom tittade på mig och lockade med alla sina mjuka kuddar, sambomys och Idolfredagsfinal. Men jag tog mig i kragen och stretade emot. Istället blev det piff enligt sedvanligt manér och jag kunde till min glädje konstatera att jag nu krympt i ännu ett plagg som legat på hyllan i ett år. :-)

Dans skulle det bli, eller träning om man vill se det så. Och det är ju den bästa träning man kan få. Jag åkte dit ganska precis och kom in innan start denna gång. Alltid nåt. När jag var på väg in i lokalen blev jag boxad på armen av någon som jag tydligen borde känna igen. Men det gjorde jag inte. Jag gjorde det verkligen inte. Jo, visst var han väldigt bekant men ändå inte. Mina gubbar i minnesarkivet (om ni minns dom) sökte i panik igenom alla Sveriges danskillar från Norrland och neråt, utan någon perfect match.

Till slut fattade han att jag menade allvar att jag inte kände igen honom och han fick helt enkelt förklara vem han var. Aaaaaaah! Så dumt! Men jag fick gottgöra min förvirring med en dans. (Ni som blev nyfikna kan ju kika här. Han är ju bara så lik en annan kille nu, därav mitt hjärnstopp tror jag?)

Nåja, det om detta. Det här var en sån där kväll utan "danseliten" på plats och det kunde man gissa på förhand. Ofta har jag svårt att ha kul såna kvällar men igår blev jag stolt över mig själv. Jag hade uppenbarligen gått in i lokalen med helt rätt inställning och dansade vitt och brett. (Sitta gick inte an, då får man ingen träning!) Det fanns ju plats att dansa och jag bjöd upp hit och dit och hade väldigt kul utan bottennapp. En ny duktig kille letade jag också rätt på innan paus och när det väl var paus så var en macka både efterlängtad och välförtjänt.

I pausen lyckades jag skvimpa ut en annan killes kaffe - på hans byxor. Det positiva(?) med såna här klumpigheter är att jag väldigt sällan känner mig bortgjort. Någon annan skulle kanske skämts ihjäl över att inte känt igen en bekant trots att ha dumstirrat på honom intensivt några minuter, eller vid en liknande kaffeincident kastat sig upp och skrikit "Förlååååååt!" och nervöst pladdra på och ursäkta sitt klumpiga beteende.

Men inte jag. Jag sitter lugnt kvar och, efter att snabbt insett det direkt olämpliga i att försöka hjälpa till och torka uthällt kaffe i en killes knä, säger jag förvånat "Ojdå, det där var ju inte så bra..." Fniss.

Lite dans som plåster på (bränn?-)såren slår som tur är sällan fel och en ovanligt stabil dansbubbla omslöt mig i ett större antal låtar tills det var dags för honom att åka. "Ping!" Dags att vakna och sakta försöka återvända till verkligheten. Efter att ha fyllt på vatten och vilat lite så fångades den sista killen för kvällen in. Jag hade bjudit upp honom när han var upptagen tidigare under kvällen så det var kul att vi hann med en dans. Senast var nog tidigt i våras, gravid och allt.

Sen hade klockan plötsligt gått. Det var dags för sista och de som kunde kännas aktuella för en sista dans hade redan sällskap men jag var inte ledsen för det. Dags att åka hem efter en riktigt rolig kväll med ovanligt bra danskvalitet på resultatkontot. Enda minuset var att jag hade väldigt ont under fötterna när jag åkte hem. Dom är något otränade att dansa barfota i de vanliga dansskorna istället för sommarens sneakers. Mera dans behövs alltså! ;-)

NU är det däremot dags för mjuka kuddar, sambomys och inspelad Idolfredagsfinal! :-)

Lonely och ensam?

Efter en dag som gått som smort tar jag sikte på kvällen. Danskvällen. Återigen känns det lite tråkigt att inte ha sällskap. Ikväll vet jag inte ens om jag har sällskap väl på plats. Jo, visst finns det folk där och så men inga närmare vänner så vitt jag vet på förhand. Jag saknar er!

Kanske läge att ta med sig lite egen pausunderhållning idag?

Dagens rubrik fattar bara dansbandsnördar och jag vet, det är ju i morgon det bandet spelar och just det, det är ju därför jag dansar idag.

Körtuben

Körens nästa konsert kommer att vara ett mer klassiskt program. En del stycken har kören gjort förut och då ligger man efter. Att plocka ut sina toner efter noterna är första steget men sen har vi fantastiska Youtube som även innehåller körmusik. Bara att leta reda på lämplig film och försöka pricka in sin stämma och hitta rätt i helheten. :-)

Dessa byggfunderingar

Emellan varven går vi här och grunnar på vårt hus. Hur vi ska göra med den där vinden och den där övervåningen. Vi har kommit till vissa beslut med tiden. Att vi ska göra vinden oavsett till exempel. Oavsett om vi får bygglovet som borde vara omöjligt att få. Oavsett om vi ska ha vinden till sovloft, lekrum, mysloft, förråd eller vad det nu kan tänkas bli. Oavsett vad den kommer användas till kommer den användas bättre än idag och vara mer tillgänglig. Det är svårt att veta hur den bäst kan användas innan den liksom finns.

Sen är det övervåningen. Vi har haft en plan där, men häromkvällen kläckte jag ytterligare en väggflyttningsidé som vi liksom aldrig tänkt på förut. Men då kändes det som att hallen skulle bli väldigt liten. En annan sak som vi liksom aldrig tänkt på förut är att hallen redan är väldigt liten. Det upptäckte vi när vi gick upp och kollade. (Vi har ju bara varit däruppe varje dag senaste sex åren...) Den nya pyttelilla hallen skulle däremot få både mer rymd och mer ljus än den existerande pyttelilla hallen. Så det kanske kan bli nåt.

Det kan verkligen löna sig att låta såna här processer ta lite tid.

För en del hjälper det verkligen att sova

Igår eftermiddag kom grannarna över för en lekstund då vår promenad ställdes in på grund av surväder. Tove var ovanligt klängig och gnällig och de bråkade ovanligt lite. När de gått tyckte jag Tove verkade så trött så jag bestämde mig för en tidigt middag. Hon satte sig vid bordet och lade ner huvudet på bordet och sa "Jag vill sova!"Hm...fram med termometern. 39,2. Det förklarade ju ett och annat.

Hon har ju fått såna där febertoppar några gånger nu så vi börjar veta hur det funkar. I säng och sova, sova, sova. Efter en lite rörig natt vaknade hon i morse pigg som en lärka med tusen projekt på gång redan innan jag hade hunnit fatta att det faktiskt var morgon. Ingen feber, precis som vanligt. Men jag ställde in dagis och vi gick till ÖF istället.

Det är väldigt lugnt där på torsdagarna och så kunde vi ju gå hem om febern skulle komma tillbaka. Men det gjorde den inte. Tove och Måns hade så kul så och jag hade det trevligt undertiden. Sen åt hon bra med lunch hemma och nu sover hon och Måns gott där uppe i varsitt rum.

Ikväll är det äntligen dags för kör igen! Tjohooo! Jag tror jag blivit en sång- och dansoholic.

En praktbebis

Idag har jag och Måns varit på sexmånaderskontroll. Då får man förutom den vanliga mätningen och vägningen också träffa en doktor. Som ni kanske minns hade Måns gått ner i vikt senast. Jag har inte direkt oroat mig över det men det var ändå skönt att se att vikten nu såg bra ut igen. Sedan sist har ju Måns mer och mer fått gå över till att äta mat och det kan ju också göra att viktkurvan planar ut ett tag. Måns väger nu ca 8 kg och är 67,5 cm lång. 68-kläderna håller ett litet tag till alltså.

Doktorn klämde och kände och Måns verkade mest njuta av uppmärksamheten och tittade intensivt men glatt på doktorn. När doktorn var klar med sina undersökningar sammanfattade hon läget med att Måns helt enkelt är "En praktbebis!"

Ett par nya foton på myskillen!

Små glada bubblor under ytan

Under helgen har vi Daniels föräldrar här. De kom sent i fredags och åker sent ikväll. Vi underhåller oss med barnen, promenader samt mat. Tove ser verkligen till att maximera tiden med farmor och farfar och leker och skojar hela tiden. Måns får också sin beskärda del och låter sig beundras och pussas på av den som Tove släppt för tillfället.

Svärisarna har redan börjat planera så smått för nästa tripp ner hit som förmodligen kommer bli samma helg som jag har konserter i februari. Just därför alltså. På det viset kommer både de och Daniel kunna komma och titta och det känns ju jätteroligt! Jag är så grymt taggad inför våra nästa framträdanden och det känns så himla kul att vara det. Någonting hände verkligen i och med senaste konserten.

Jag börjar på flera sätt känna att jag börjar vakna ur någon slags dvala. Som att livsandarna börjar få liv. Kanske är det så enkelt att det är för att jag sovit hela nätterna sista dagarna? Jag längtar nu till varje tillfälle att få sjunga och dansa! Veckorna får gärna gå fort fram till de tillfällena då jag får göra saker jag kan vara stolt över att vara bra på och få chans att pumpa in glädjeenergi i kroppen och bara vara jag.

Jag är även väldigt shoppingsugen nu. Som om jag nu kommit ur en graviditets- och amningsgarderob och nu plötsligt kan köpa riktiga kläder igen. Jag känner att kroppen i princip har återtagit ursprunglig form och snart får jag ju även användning för kläderna. När man är hemma går man ju mest och lodar i myskläder och gamla sköntvättade linnen. Jag har lust att åka till favoritbutiken och bara frossa. Jag har också scrollat igenom mina nätsidor efter lämpliga plagg och ett första hål i plånboken har det blivit.

Se upp där ute för nu kommer jag!!

Ett första risgryn

De två senaste nätterna har Måns varit mycket vaken. Han har legat och gnällt och inte kunnat komma till ro. Vi har studsat upp och ner om varandra och vaggat och vyschat och så har han somnat och när vi precis också nästan har gjort det började det om igen.

I natt sov han plötsligt hela natten istället. Från sju till sex. Halleluja! Förklaringen upptäckte jag i morse. Första tanden har spruckit fram! Förmodligen var det det som störde honom de där nätterna och innan i natt var det klart.

Utsövd! :-)

Nu är båda barnen och jag nyduschade och ska gå till ÖF. Idag är det en lång väntan på farmor och farfar som kommer med kvällsflyget.

På promenad med barnen

Måns fick igår prova att gunga för första gången.
Han tyckte nog mest det var konstigt.

Båda barnen i vagnen. En sover och en är vaken. Precis som vanligt.

Vallentunassjön låg spegelblank igår.