Nu stundar helgen

Efter ännu en vecka som har passerat i ilfart är det helg igen! Denna helg ska ägnas åt gäster i form av N&J. Jag och Tove ska hämta dem på flygplatsen om några timmar och det ska bli obeskrivligt trevligt att ses igen!!! Det har alltid gått för lång tid emellan på något sätt. Det ska bli jättekul att visa upp Måns som blivit så stor sen sist och det är inte omöjligt att han kommer ta sina första krypsteg till helgen. Det har ryckt lite i benen senaste dagarna och en mamma på ÖF sa att hon såg honom ta ett krypsteg idag! Jag missade det förstås.

Vi ska ta det ganska lugnt i helgen, bara umgås, leka med barn samt äta gott. Något spelat kanske det också blir. En liten utflyckt till E&M ska också hinnas med är det tänkt. :-) Enda problemet med en sån här trevlig helg är att det så himla fort blir måndag igen. Men det är smällar man får ta.

Känn ingen press..

I morse tog jag mig i kragen och promenerade fram till min nya arbetsgivares dörr. Sen gick jag in och sa hej och bekräftade för dem att jag finns och för mig själv att de existerar. Måns fick följa med ifall min egen charm inte skulle räcka. Jag har ju inte sett dem sedan i början av juli så det var på tiden och jag var lite spänd innan. (Faktum är att jag skjutit upp det i flera veckor just därför.)

Men jag möttes av ett "HEJ VAD KUL!" och "Alla här längtar tills efter jul då du kommer och styr upp det här! Vår räddare!" Hahaha. De hade tänkt ringa mig vilken dag som helst nu så jag skulle komma förbi så det var ju kul att jag förekom dem. Det var kul och nästan en lättnad att se dem igen. Jag var kanske rädd att mitt första intryck varit för bra?

Jag hade lite tur och lyckades pricka in alla på kontoret och jag hann också hälsa på några fler anställda som kom förbi. Jag fick veta hur läget för företaget är och chefen som jag ska assistera verkade ha massa projekt som han och jag ska sparka igång när jag börjar. Fullt ös kommer det bli. KUL!

Prognoskross

Man skulle kunna tro att sjusiffriga belopp alltid är mer värda än sexsiffriga, men så är inte alltid fallet! Yoppejdiii! :-)

Snart är det jul

Hej Tomten! Jag har varit en ovanligt snäll mamma i år och önskar mig/förtjänar en sån här i julklapp! Tack på förhand! //Frida

Finstämt lästips

Läs inlägget Inför mörkertider i Korvasbloggen och känn efter om du är dur eller moll idag. :-)

Frosten berövade höstens aspar dess löv

Igår när jag promenerade vid halvniotiden så var det frost. Men luften stod helt still och solen började värma där den kom åt. Jag gick förbi en dunge med höga aspar och insåg plötsligt - dinkedinkedinkedink - att jag hörde löven falla! Varje litet frostnupet asplöv som föll studsade i grenverket på väg ner och landade med ett sista "dink" på den frostiga marken. Jag vet aldrig att jag hört löv falla på det viset förut. Riktigt häftigt! :-)

(Dagens rubriken är en flört med alla kvintcirkelkunniga bloggläsare ;-)

Måns sju månader

I helgen var den stora sjumånadersdagen! Vår lilla kille är verkligen den charmigaste man kan tänka sig och tittar, ler och skrattar så man blir alldeles varm inombords. Han har nu lärt sig sitta på allvar. Någon gång så tippar han ändå omkull men han kan sitta långa stunder nu och leka med saker som man ger honom. Han kryper inte än men det är nära. Han står stadigt på alla fyra och gungar och gungar.

Senaste tiden har Måns sovit lite sämre. Han brukar vakna runt halv två och ha svårt att komma till ro igen. Det kan ta någon timma och vi får turas om att gå upp. Man blir ganska trött av att bli störd, men jag hoppas att det är övergående. Han har nu fått sin andra tand så det kan vara en förklaring. På dagarna sover han väldigt bra nu så det är skönt. Efter en förmiddag på öppna förskolan kan han sova tre timmar i sträck.
En vanlig dag kan se ut såhär: Vi vaknar vid sex-sju. Måns får mat i sängen, Tove äter välling och leker sedan själv medan jag försöker hålla mig såpass vaken att inte Måns ålar ur sängen. Vid halv åtta går vi upp och klär på oss och Tove och jag äter sen frukost. Måns får äta rån så att han håller sig sysselsatt undertiden. Sen är det oftast dags för promenad till dagis eller ÖF. Då somnar Måns förhoppningsvis en liten stund.

Vid halv elva får han lunch bestående av pure av olika grönsaker och någon slags kött eller fisk. Han dricker gärna vatten till. Efter lunch är det dags att sova på allvar och då kan han sova ett par timmar. På eftermiddagen tar han sig ofta en lur i vagnen om vi är ute men annars kan han hålla sig vaken ända till kvällen. Till middag äter Måns gröt och det tycker han är väldigt gott. Han är lätt att mata, gapar stort och protesterar om nästa tugga dröjer för länge. Om Tove leker samtidigt är det lite svårare, då vrider han på huvudet för att kolla vad hon gör stup i kvarten så det är risk att man träffar örat istället för munnen.

Kvällsritualen går till så att jag ammar Måns när Tove får kvällsvällingen och sen är det läggdags för båda. Måns får ny blöja, pyamas och godnattpuss och sedan får han somna själv inne i sin "garderob". Han får oftast nappen och då brukar det gå bra och lugnt till.

Måns badar tillsammans med storasyster - jättekuuuul!!

Måns är nästan alltid glad. Han sitter eller ligger och leker med leksaker och han gillar att smälla handflatan i bordet. Majskrokar och rån är toppenpyssel när vi andra vill äta och han kan dricka vatten själv ur flaskan, men roligast är det att kasta den i golvet. Måns säger da-da-da-da-da! Han är aldrig högljudd dagtid, inga höga tjut eller liknande, precis som Tove. Det är väldigt skönt för mamman som inte gillar oljud. Han har däremot ett jättemysigt skratt som vi får höra ibland. Han skrattar när man kittlar honom, buffar näsar eller om Tove busar med honom, det är bäst av allt!

Dålig jaktlycka

Idag känner jag mig helt enkelt tvungen att citera min bloggande danskollega Puman som emellanåt är en smått genialisk ordvrickare:

"Trist nog blev jag hittad av en person just då som hade en liberal inställning till taktens betydelse för en positiv dansupplevelse, och det skar i mig att inte kunna göra låten rättvisa."

Mycket bra beskrivet måste jag säga och det är ju så skönt att veta att jag inte är ensam om min stora såg, hahahaha! Kram på dig!

Citatet är hämtat från inlägget Zlips på Yesterday(2010-10-24) från bloggen På jakt med Puman.

PS: Jag satt ett tag och funderade på denna rubrik "Hellre konservativ liberalism än liberal konservatism?" men gav upp eftersom nog ingen skulle förstå den...

Oktobermaran

Så var det dags, småbarnsmamman skulle ut och svänga på benen igen. En lite längre tripp denne gång, till Gävles Estrad där Oktobermaran gick av stapeln fredag och lördag. Jag satsade dock enbart på att åka fram och tillbaka under lördagen. Jag hade fått tag på ett baksäte att åka i så det var ju bekvämt.

Det går faktiskt fortare än man tror att ta sig till Gävle nu. Vi körde på ca 1t 20min från Väsby. Alltså borde man dansa mer på Estraden då det helt klart är en av Mellansveriges bästa dansbanor. Det är så otroligt stort! Och ännu större var det nu när borden nere var borta och hela salen utnyttjades till dansgolv. Det finns ändå gott om sittplatser.

Igår var det publikrekord. :-) Men trots att det var 1300(!) pers där igår var det varken hopplöst trångt eller galet varmt. Killarna blev såklart varma men inte blöta. V-e-n-t-i-l-a-t-i-o-n. Att det ska vara så svårt på andra ställen. Öviksparken är för övrigt lika bra på detta. Väldigt kul för arrangören att publiktillströmningen var så stor. Trots mängden av folk måste man säga att arrangemanget flöt smärtfritt. En stor eloge till arrangörer och personal för tankearbete och praktiserande. Det måste ligga otroligt mycket tid bakom detta.

Inför första dansen började folk ställa upp sig i par i liksom en gigantisk ring på golvet. Jag blev uppbjuden av en kille jag dansar med ibland och sa till honom att i mitten verkade det ju finnas plats. Det var som en helt egen tom dansbana där. Han förde mig alltså in i mitten av golvet, som om vi skulle ha en liten uppvisning där. Det var ju ganska lustigt men snart följde andra vårt exempel och även den inre ringen fylldes av folk.

Kvällen flöt på. Jag hade lite otur men ganska mycket tur på vägen så jag hade en rolig kväll. En danskompis som jag inte träffat på ett år eller något ditåt korsade äntligen min väg igen och vi dansade dubbla set i två omgångar under kvällen. Väldigt kul och bra på alla vis. Ibland är dans bara så enkelt! En och annan favoritdans blev det under kvällen och jag dansade nästan hela tiden fram till tolv med undantag för en liten korvätarpaus.

Under kvällen kom jag på ett lätt sätt att skilja de äkta dansarna från övriga mysgnuggålare. Det kan ju vara lite knepigt när det är trångt och alla liksom bara är tvungna att följa med strömmen. Men när det plötsligt uppenbarar sig en lite större dansgolvsyta, vad händer då!? Om killen kan dansa "på riktigt" (dvs med fötterna) passar han förmodligen på att göra just det just då, tar kanske ut svängarna och stegen lite och passar på att göra något extra. Om killen bara låtsas kunna dansa vad händer då när ytan uppenbarar sig - just det - ingenting! Han gungar bara vidare på exakt samma sätt som innan...

En av de intressanta sakerna med denna danskväll var ju att få höra nya Shake! Shake har ju varit ett av mina absoluta favoritband men sen de två frontfigurerna slutat så undrade man hur det skulle bli. Jag hade hoppats på att bli glatt överraskad. Men tyvärr inte. Jag har älskat Shake för deras sound och deras repertoar. Jag har kunnat dansa en hel kväll till bara bra låtar, jag har bara kunnat sitta och lyssnat på deras fantastiska sound och dessa två röster som liksom lindat in en skön soulstämning.

Det är absolut inte något fel på Shake som dansband nu. De låter fortfarande klockrent musikaliskt, det är tajt, det är snyggt och allt det där. Men det som jag hörde på denna spelning var inte det som dansbandet Shake har betytt förut. Nu var det mycket mer pop. Popopopopop. Det gillas inte. Det finns många andra som kan spela pop men bara Shake kunde spela det där andra, det där softa, det där som kröp in i själen och fick hela ens musik- och danshjärta att le.

Den nya sångerskan har en solklar popröst så de nya låtarna passar ju henne perfekt. De gamla Boogartmedlemmarna har också färgat soundet än mer nu. Boogart-Anna gick också upp och sjöng en låt för att liksom bekräfta det. Jaja, jag ska ge dem lite tid. Men Shake kommer förmodligen aldrig mer bli Shake. Jag ska lära mig tänka mig dem som ett nytt band som plötsligt ploppat upp. Och i hemlighet ska jag fortsätta önska att Christine och Peppe tar varann i hand och startar ett nytt band. Då kommer jag åka långt!

Efter tolv tog det stopp för mig, jag fick plötsligt svårt att ta mig upp på golvet. Tröttheten gjorde mig extremt kräsen så nära på nog ingen dög. Skulle jag dansa mer så skulle det f--n va bra! Men det gjorde inte så mycket. Maran tog så småningom slut efter ett efter ett antal extranummer och sen var det dags att åka hem. Eftersom jag var baksätesåkare var det bara att lugnt vänta in de andra som inte direkt hade bråttom hem. Nästan en timme senare än jag trott kom jag i säng. Kvart över fyra. Snark.

Hur e de möjligt?

Jag tror jag städar undan på bänkar och bord i köket minst två gånger varje dag. Om jag inte gör det en av gångerna ser det ut som om jag inte gjort det på en halv vecka. Minst!

PS: Läs gärna Fotbollsfruns krönika på samma ämne: Ett ändlöst kretslopp av plock. Det är hög igenkänningsfaktor på det!