Daniel firar nyår med att först skruva sig i fingret, två gånger, sen ramla ner (en meter) instrasslad i stegen. Själv ser jag till att tappa bort min nyinköpta tango-blomma dagen innan konsert samt konstaterar att armbågsmärket på armen från måndagens dans inte längre kommer matcha min mörklila klänning utan mer har antagit färgen av gul-svart.
Men det är ju först i morgon det är galakonsert. Ikväll beger vi oss till ett av de gula husen i skogen. Det ska bli trevligt. :-)
Gott Nytt År!
lördag 31 december 2011
fredag 30 december 2011
torsdag 29 december 2011
Mellandagar
Vi jobbar dessa mellandagar. På mitt jobb får man inte ledigt då och Daniel tyckte också han borde jobba. Trots att det var så "dålig" jul så var det bara sex barn från barnens dagis med fem avdelningar som inte är lediga. Det är ändå ganska märkligt. Däribland våra barn. Det är lätt att man får dåligt samvete helt i ondödan då. Dessutom är dagis stängt då de slår ihop olika dagis dessa dagar. Barnen hälsar alltså på på ett annat dagis. Lite läskigt först men sen bara roligt! De är helt slut när de kommer hem.
Det var sagt att Daniel skulle vara ledig i morgon fredag i alla fall så det bara blev tre dagis/arbetsdagar för de som kan. Nu fick jag istället plötsligt order om att vara ledig i morgon då det är betydligt lugnare här än väntat och jag är redan klar med mitt inför nästa vecka. Skönt! Och då passar Daniel på att jobba istället. Så kan det bli.
Jag har det lite extra hektiskt på källarna denna veckan då årets nyårsgala närmar sig. I går kväll var det orkesterrep och körrep i dag är det detsamma. Det tar lite extra på krafterna att åka långt och komma hem sent, men det är som tur är också ganska roligt. Jag har investerat i en ny långklänning som kom på posten igår. Den satt som en smäck. Verkar ju tråkigt att ha likadan klänning två år i rad, inte sant!?
Nyårsgalan verkar vara väldigt populär för det är snart slutsålt på förköpet. 450 av totalt 550 platser är redan sålda. Kul! Det gäller att grejerna sitter. Jag har fem strofer på tyska som inte mitt huvud vill acceptera. Jag kan bara inte lära mig texten! Det är förmodligen för att jag inte begriper den. Övriga utantilltexter börjar dock sitta bra nu och det tur för jag tycker det är svårt att memorera text.
Nu när det blev sanning ska det bli riktigt skönt att vara ledig och hemma med barnen i morgon. Riktigt skönt!
Det var sagt att Daniel skulle vara ledig i morgon fredag i alla fall så det bara blev tre dagis/arbetsdagar för de som kan. Nu fick jag istället plötsligt order om att vara ledig i morgon då det är betydligt lugnare här än väntat och jag är redan klar med mitt inför nästa vecka. Skönt! Och då passar Daniel på att jobba istället. Så kan det bli.
Jag har det lite extra hektiskt på källarna denna veckan då årets nyårsgala närmar sig. I går kväll var det orkesterrep och körrep i dag är det detsamma. Det tar lite extra på krafterna att åka långt och komma hem sent, men det är som tur är också ganska roligt. Jag har investerat i en ny långklänning som kom på posten igår. Den satt som en smäck. Verkar ju tråkigt att ha likadan klänning två år i rad, inte sant!?
Nyårsgalan verkar vara väldigt populär för det är snart slutsålt på förköpet. 450 av totalt 550 platser är redan sålda. Kul! Det gäller att grejerna sitter. Jag har fem strofer på tyska som inte mitt huvud vill acceptera. Jag kan bara inte lära mig texten! Det är förmodligen för att jag inte begriper den. Övriga utantilltexter börjar dock sitta bra nu och det tur för jag tycker det är svårt att memorera text.
Nu när det blev sanning ska det bli riktigt skönt att vara ledig och hemma med barnen i morgon. Riktigt skönt!
tisdag 27 december 2011
Tomten är far till alla barnen
Jag hoppade visst över att rapportera om själva julfirandet. Kanske för att det var som det brukar ungefär. Julmat till frukost, lunch och middag och sådär. Tove var speedad nanting när det äntligen var dags att öppna baket och hennes energi kan lätt ta kol på alla andras. Vi andra försökte konversera och bli glada över våra presenter medan hon sprang runt och rev och slet i allas paket. En blick på innehållet och sen på nästa!
På juldagen begav vi oss till brors hus i skogen. Det är bra att byta hus i skogen ibland så man inte hinner rota sig. Han bjöd på juldagsmiddag i form av plommonspäckad fläskkarré. Det var perfekt juldagsmat och väldigt gott. Måns tyckte äppelmoset var godast och ville ha en ny klick till varje tugga. Barnen tyckte det var jättekul att vara hos morbror igen och lekte tillsammans. Tove lärde Måns hur man klättrade över sänggaveln och sen gjorde han det trettio gånger på rad. Till slut somnade Måns precis före desserten och sen blev det storm ute och vi åkte hemåt.
När vi kom till morfar var det snö. Tove och Daniel hann göra en snölykta som lyste så fint på kvällen. På julafton smälte all snön bort.
Tomten kom i år! Tomten var väl förpackad men Tove konstaterade ändå att den hade både "pappas näsa och pappas huvud". Inte så lättlurad liten dam. Men hon vill nog gärna ändå tro på Tomten och blev kanske ändå lite osäker när Daniel kom hem från "affären" med ett paket mjölk. Måns förstod nog inte så mycket av det där men hämtade i alla fall ett paket av Tomten. De flesta paketen hade ju Tomten lämnat på natten, nu kom han bara förbi med några han glömt.
Morgonpaket öppnas. Pysselbok till Tove och kritor till Måns.
Här "tittas" det på Kalle. Det gör vi för barnens skull.....men vad gör barnen?
Tomten kom förbi
Måns har öppnat paket
Tove är gärna med och hjälper till överallt
Morfar fick allt svårare att öppna paketen
Alla fick julklappar och alla verkade glada. Jag fick faktiskt fyra PT-tillfällen av min snälla sambo så nu har jag inga ursäkter att inte fortsätta på den inslagna linjen. Daniel hade köpt en radiostyrd bil till Måns. Så den lekte han med på kvällen. Daniel alltså. Daniel och bror passade sedan på att ägna sig åt julens andra bastu på kvällen medan morfar sjöng midnattsmässa. Jag ägnade mig att vaka över sovande barn och hus under tiden.
Morgonbus
På juldagen begav vi oss till brors hus i skogen. Det är bra att byta hus i skogen ibland så man inte hinner rota sig. Han bjöd på juldagsmiddag i form av plommonspäckad fläskkarré. Det var perfekt juldagsmat och väldigt gott. Måns tyckte äppelmoset var godast och ville ha en ny klick till varje tugga. Barnen tyckte det var jättekul att vara hos morbror igen och lekte tillsammans. Tove lärde Måns hur man klättrade över sänggaveln och sen gjorde han det trettio gånger på rad. Till slut somnade Måns precis före desserten och sen blev det storm ute och vi åkte hemåt.
En god jul!
Annandag jul var vi hemma igen. Dagen bestod av att leka med julklappar (barnen), pilla på vinden (Daniel) samt laga mat (jag). Bror och morfar kom till middag innan det var dags för alla utom morfar och barnen att åka och dansa. Sen var julen förbi. Den var extremt kort. Som en vanlig helg som sa svischsch.....
Annandagsdans med Blender
Så var det dags igen - Annandagsdans på Yesterday! Den sista? Ja, man vet ju inte. Klart är i alla fall att denna kväll fylldes stället med folk och Yesterday gick från svinkallt till ångande hett på några minuter när dansen började. Jag hade enligt tradition klätt upp mig till julgranskula även denna annandag.
Jag åkte inte ensam denna kväll. Bara en sån sak. Jag och Daniel dansade första dansen tillsammans innan vi önskade varandra lycka till och vimsade iväg åt varsitt håll i vimlet. Sedan bjöd jag upp en duktig kille som säkert inte har en aning om vem jag är men jag har sett honom på tävlingsgolvet och vet att han gjort kometkarriär där. Han är dessutom ur-åhejare. Alltså en sådan som endast tränat för tävling från start och i princip inte dansat ute så att tekniken blivit socialdansanpassad.
Det var ganska intressant att dansa med honom då jag hade den totala teknikmotsatsen i färskt kroppsminne från min förra danskväll. Jag har inga direkta problem att följa åhej-signalerna, även fast det känns en aning kantigt i jämförelse. Jag vet vad jag förväntas göra och hamna men jag gissar att det måste vara väldigt svårt för en nybörjartjej även fast killen i det här fallet är väldigt tekniskt duktig.
Linjebuggen (heter den verkligen så eller har den nåt annat namn?) tycker jag är så mycket tydligare och roligare. Och när man träffar på någon som man matchar med är ju lyckan gjord! Jag upplever att jag kan få utlopp för min egen dans så brutalt mycket mer och hitta samspelet med min partner mer med sådan förning än med åhejsignalerna. Och det är, såvitt jag förstått, i total motsats till vad åhej-tekniken sägs gå ut på. Det tycker jag är ganska konstigt. Och jag kan faktiskt inte se att det är mina brister i teknik som gör skillnaden.
Jag kan än en gång konstatera att det är så mycket folk ute nu som jag inte har koll på. Kanske man missar hur många bra danser som helst? Eller inte. Det är dessutom en hel del nya unga killar som jag drar mig för att bjuda upp även fast de verkar duktiga på grund av tant-faktorn. Men en ny blev det faktiskt genom ett tips. Om killarna visste vilka teknikutvärdering de utsätts för i mitt huvud skulle ingen vilja dansa med mig. Men det är utvecklande för mig:
Den här killen var rolig att bugga med och vi hittade varandra ganska bra trots trängseln. I foxen ville ha gärna böja mig bakåt. Jag antog en väldigt rak hållning och då matchade vi ganska dåligt. Jag kunde ju välja att liksom krypa in under honom men jag har slutat att anpassa mig så det blir dåligt för mig. Foxen blir såklart lite haltande när man saknar andra stödpunkter än knäna men när vi tog ihop till låt nummer två så rätade han upp sig betydligt och anpassade sig därmed så mycket att jag kunde tänka mig att möta upp och vi fick till riktigt bra dans. Det lönar sig att försvara sin egen dansteknik ibland. :-)
En riktig favoritkille dök så småningom upp och bjöd på trevlig dans. Det är så skönt med de här killarna som man bara trivs med - de som alltid gör en nöjd och glad och där man känner sig helt hemma. Med dem rensas istället hjärnan från tankar och man kan bara njuta av musiken och samspelet. Jag är så glad att ni finns! :-)
Det var lite för trångt för att man skulle få ut riktigt bra dans under kvällen och jag har ett blått minne av en klockren armbåge på armen idag. Aj. Men alla mina kavaljerer gjorde sitt bästa och kvällen blev bara bättre och bättre. Sista dansen trodde jag nog att Daniel och jag skulle ta och han gjorde mystiska tecken åt mig innan som jag försökte besvara med andra mystiska tecken. Men när det väl var dags så var han fortfarande uppbjuden och efter att han stått och stirrat dumt ett tag hittade jag P som konstigt nog satt. Bra för mig förstås.
Vi hade ju heller inte hunnit dansa så vi tog väl tolv takter innan Daniel helt plötsligt slitit sig loss och kom och tog över. Lite rörigt kan man tycka men vi dansade i alla fall nästan hela sista låten ihop och sedan extranummerna som var roliga. Nya låten, Adeles "Set the fire to rain" var ju grymt härlig att dansa till och Maria sjunger så fantastiskt! Då gjorde det inget att den allra sista var en lugn låt. :-) P hade som tur var blivit uppbjuden på nytt så hon inte blev lämnad i sticket och alla verkade haft en trevlig kväll.
Jag åkte inte ensam denna kväll. Bara en sån sak. Jag och Daniel dansade första dansen tillsammans innan vi önskade varandra lycka till och vimsade iväg åt varsitt håll i vimlet. Sedan bjöd jag upp en duktig kille som säkert inte har en aning om vem jag är men jag har sett honom på tävlingsgolvet och vet att han gjort kometkarriär där. Han är dessutom ur-åhejare. Alltså en sådan som endast tränat för tävling från start och i princip inte dansat ute så att tekniken blivit socialdansanpassad.
Det var ganska intressant att dansa med honom då jag hade den totala teknikmotsatsen i färskt kroppsminne från min förra danskväll. Jag har inga direkta problem att följa åhej-signalerna, även fast det känns en aning kantigt i jämförelse. Jag vet vad jag förväntas göra och hamna men jag gissar att det måste vara väldigt svårt för en nybörjartjej även fast killen i det här fallet är väldigt tekniskt duktig.
Linjebuggen (heter den verkligen så eller har den nåt annat namn?) tycker jag är så mycket tydligare och roligare. Och när man träffar på någon som man matchar med är ju lyckan gjord! Jag upplever att jag kan få utlopp för min egen dans så brutalt mycket mer och hitta samspelet med min partner mer med sådan förning än med åhejsignalerna. Och det är, såvitt jag förstått, i total motsats till vad åhej-tekniken sägs gå ut på. Det tycker jag är ganska konstigt. Och jag kan faktiskt inte se att det är mina brister i teknik som gör skillnaden.
Jag kan än en gång konstatera att det är så mycket folk ute nu som jag inte har koll på. Kanske man missar hur många bra danser som helst? Eller inte. Det är dessutom en hel del nya unga killar som jag drar mig för att bjuda upp även fast de verkar duktiga på grund av tant-faktorn. Men en ny blev det faktiskt genom ett tips. Om killarna visste vilka teknikutvärdering de utsätts för i mitt huvud skulle ingen vilja dansa med mig. Men det är utvecklande för mig:
Den här killen var rolig att bugga med och vi hittade varandra ganska bra trots trängseln. I foxen ville ha gärna böja mig bakåt. Jag antog en väldigt rak hållning och då matchade vi ganska dåligt. Jag kunde ju välja att liksom krypa in under honom men jag har slutat att anpassa mig så det blir dåligt för mig. Foxen blir såklart lite haltande när man saknar andra stödpunkter än knäna men när vi tog ihop till låt nummer två så rätade han upp sig betydligt och anpassade sig därmed så mycket att jag kunde tänka mig att möta upp och vi fick till riktigt bra dans. Det lönar sig att försvara sin egen dansteknik ibland. :-)
En riktig favoritkille dök så småningom upp och bjöd på trevlig dans. Det är så skönt med de här killarna som man bara trivs med - de som alltid gör en nöjd och glad och där man känner sig helt hemma. Med dem rensas istället hjärnan från tankar och man kan bara njuta av musiken och samspelet. Jag är så glad att ni finns! :-)
Det var lite för trångt för att man skulle få ut riktigt bra dans under kvällen och jag har ett blått minne av en klockren armbåge på armen idag. Aj. Men alla mina kavaljerer gjorde sitt bästa och kvällen blev bara bättre och bättre. Sista dansen trodde jag nog att Daniel och jag skulle ta och han gjorde mystiska tecken åt mig innan som jag försökte besvara med andra mystiska tecken. Men när det väl var dags så var han fortfarande uppbjuden och efter att han stått och stirrat dumt ett tag hittade jag P som konstigt nog satt. Bra för mig förstås.
Vi hade ju heller inte hunnit dansa så vi tog väl tolv takter innan Daniel helt plötsligt slitit sig loss och kom och tog över. Lite rörigt kan man tycka men vi dansade i alla fall nästan hela sista låten ihop och sedan extranummerna som var roliga. Nya låten, Adeles "Set the fire to rain" var ju grymt härlig att dansa till och Maria sjunger så fantastiskt! Då gjorde det inget att den allra sista var en lugn låt. :-) P hade som tur var blivit uppbjuden på nytt så hon inte blev lämnad i sticket och alla verkade haft en trevlig kväll.
lördag 24 december 2011
fredag 23 december 2011
Jylpyssel II
Det är ju knappt jag tror på det själv men det verkar bli jul även i år! Två kvällars pyssel har nu gett resultat. Igår kläddes granen av ivriga små händer. Grenarna längst ner var snart nedtyngda av prydnader innan de i smyg spreds vidare över hela granen. Både Tove och Måns tyckte det var jätteroligt och vår gran står nu i hörnet och vittnar om högtid.
När väl våra små tomtar låg i sängen och vi försäkrat att vi inte ska glömma bort att det snart är tjugofyra och att det då är JULAFTON så somnades det och vi stod i köket resten av kvällen. Min andra sats vört bakades, köttullar trillades och julgodiset doppades i choklad. Samtidigt fixades de sista paketen, ströks kläder och skrevs lista. Jag avslutade med att göra fyra små gottepåsar till mina kollegor på kontoret.
Nu ska jag ta tag i den här arbetsdagen och sen bär det av mot julehuset i skogen.
När väl våra små tomtar låg i sängen och vi försäkrat att vi inte ska glömma bort att det snart är tjugofyra och att det då är JULAFTON så somnades det och vi stod i köket resten av kvällen. Min andra sats vört bakades, köttullar trillades och julgodiset doppades i choklad. Samtidigt fixades de sista paketen, ströks kläder och skrevs lista. Jag avslutade med att göra fyra små gottepåsar till mina kollegor på kontoret.
Vört på jäsning
Godispåsar
I morse stod klockan på halv sex och sex anslöt jag till julfikat på kontoret. Vi är så många att det blir rejält trångt när alla samlas runt bordet. Vi fick en stor julklappspåse i var, massor av gott bröd och godis från "vår" bagare och så en julklapp som jag ska öppna på julafton. Trevligt!Nu ska jag ta tag i den här arbetsdagen och sen bär det av mot julehuset i skogen.
torsdag 22 december 2011
onsdag 21 december 2011
Man kan inte sura till Boogie Woogie
Boogie Woogie är förödande för morgonhumöret. Man blir liksom glad. Det går inte att sitta som en säck och känna sig trött. Kroppen börjar studsa, först inuti och sedan fortplantar det sig liksom ut i musklerna och plötsligt börjar även mungiporna få liv. Om alla började dagen med att lyssna igenom en platta med Big Band Boogie Woogie skulle kanske världen se lite bättre ut. I alla fall gladare. :-)
tisdag 20 december 2011
Julpyssel
Mitt inre verkar ha dött pysseldöden. Jag kan inte frambringa så mycket som en knäck i år, än mindre pepparkakshus eller annat pyssligt. Jag har slagit in julklapparna, det kändes nog. Inga fina paket i år heller. Fult papper med missmatchade snören. Ambitionerna måste upp till nästa år. Men då är ju vinden färdig.
Det närmaste att spritsa pepparkakor jag kommer i år. ;-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)