Julfesten som tog slut

Det blev en resa till Södertälje och Boogie lovers julfest igår kväll. Toves morfar kom hit och höll ställningarna under kvällen och natten så jag och Daniel kunde åka på festen tillsammans för en gång skull! :)

Fick som vanligt nu förtiden lite klädproblem. Hade en ny riktigt läcker festtop men brallorna jag hade hoppats kunna ha till var plötsligt väldigt förstora. De satt på höfterna istället för i midjan och nja...jag passar faktiskt väldigt dåligt i 'baggy'. Jag testade lite andra dåliga alternativ och fick välja det minst dåliga. Trekvartsmjukisar till min fina festtop. Jaja. Jag har inte gått ner mer i vikt men kroppen har visst slankat till sig ännu mer ändå. Har säkert femton par byxor som jag inte kan använda just nu. Julfina naglar hade jag i alla fall. :)

Nåja, till festen kom vi i alla fall i lagom tid. De flesta hade hunnit dit och slagit sig ner vid borden och så gjorde även vi. Det var fri placering även denna gång och då är ju chansen faktiskt lite större att få lite roliga människor till bordet. Vilket vi fick. Alla bekanta sånär som på en. Trevligt.

Efter maten och traditionsenligt luciatåg, (i år utan lieman men med två haschtomtar och en lucia som fick springa ifatt) röjdes det undan för dans. Tyvärr så är det här andra festen i rad som jag inte mått riktigt bra. Det känns faktiskt riktigt surt. Men under kvällen så blev det bättre och på slutet kom jag igång och det började kännas bra och roligt att dansa.

Musiken under kvällen var tyvärr under all kritik enligt mig och när det äntligen blev två hyfsade foxlåtar så dog förstärkaren och därmed festen. Precis när jag började känna att jag var med i matchen och var tillräckligt pigg att hålla igång några timmar till. Typiskt. Men det kändes lika bra att åka hem.

Kvällen var trots allt ändå riktigt lyckad, jag hann prata med en del trevligt folk om både det ena och det andra. Bland annat att min värsta farhåga inför vårens foxkurs besannats! Fy faaan säger jag bara. (Ursäkta språket, men det var ändå milt uttryckt jämfört med det jag sa igår...)

Nu känns det riktigt kul att vi har ett till dansevent att se fram emot innan jul! Jag är säker på att det kommer bli kanontrevligt och en perfekt avrundning på detta intensiva dansår!

Faaaan

Idag fick jag plötsligt påhälsning av ett gammalt spöke som jag trodde att jag en gång för alla motat tillbaka och stängt in i garderoben. Ett spöke som jagat mig till och från genom åren men nu har jag inte låtit det komma åt mig på flera år även fast jag känt ibland att det flåsat mig i nacken.

Men idag plötsligt så lät jag det slå ner mig till marken och jag blev så liten så liten igen. Och så ensam. Och så otroligt rädd. Rädd att hamna där igen där jag var förut. Som tur var fanns bror där som en räddande ängel. Vad skulle man göra utan sin familj?!

Det jag pratar om är matrelaterad ångest. Jag förstår de som har haft ätstörningar, som anorexi och bulimi, att det aldrig riktigt försvinner utan man bär det med sig genom livet som ett hot mot sitt välbefinnande.

Nu hoppas jag att jag vaknar i morgon som en ny människa och att de övriga helgplanerna kan fortskrida som det är tänkt. Kram

I just can't stop loving you

Just nu är jag helt såld på den här låten. Vilken sjukt underbar foxlåt, med massa kul ställen man kan lägga in små finesser dessutom. Jag hoppas att Scotts kommer att ta upp den. :-P

Gnägg

Jag är i stort behov av klippning. Jag är inte helt olik en shetlandsponny just nu. Vilken tur att min frisör kommer hit idag! Elin passar också på att hälsa på och bli av med några tåtar. Trevligt att kombinera nöje med nöje liksom.

Plink plonk

Tove har kommit på att hon når upp på pianot. Och att det låter när man trycker på tangenterna. Så nu är det synnerligen moderna arrangemang som hörs här i huset.

Ont, det gör ont...

Tove är ganska bra på att göra illa sig. Men hon är också ganska bra på att göra illa mig! Ett populärt sätt att göra illa sig är att öppna ett skåp, sätta ena handen i dörren och smälla igen skåpet med andra. Annars är det mest det där lilla, stenhårda huvudet som används till att försöka krossa saker med eller att landa på. Hon gråter inte särskilt länge, men man ser att det gör ont.

Fast ibland låter det DUNK! och man tänker att shit, nu slog hon halvt ihjäl sig, men då tittar hon bara upp frågande på en och undrar varför man kommer springande. Det är ganska tydligt att det gör ondast om man är trött och om man är tillräckligt ivrig efter något betyder smärta ingenting!

I morse vaknade hon bredvid mig och lyste upp med ett leende. Godmorgon sa jag. Godmorgon sa hon tillbaka genom att skalla min läpp. Aj! Här försöker man göra sig fin inför dans och fest, med nya kläder, klippning och annat, men vad hjälper det om man får gå dit med fläskläpp, tänkte jag. Knappast att nån kommer se nånting annat!

En annan sak som Tove tycker är bra är att nypa mig. Dels tar hon gärna tag i ansiktets olika delar, t ex en kind, en näsvinge, en läpp, ett öra, och så borrar hon in sina små vassa naglar och drar. Som för att få loss en bit och spara.

Men det värsta är när jag ammar. (Tack och lov gör jag det nu bara morgon och kväll!) Men då ligger hon med handen som är uppåt och verkligen nyper mig i skinnet på bröstkorgen. Och jag kan säga att det gör såååååå ont! Jag vill bara skrika. Jag har gjort det några gånger också och då har hon tittat upp på mig och skrattat. Lilla otäcka unge!

Sen har hon nu testat att bita mig i bröstvårtan också. Behöver jag nämna att   det   gjorde   ont!!?

Julklappsjakt

Idag har Tove och jag varit och shoppat loss. Vi åkte till vårt nya favoritcentrum som är ganska stort men ganska tomt på folk. Skönt! Väl hemma igen kan jag konstatera att jag fixade i stort sett allt på listan. Endast ett par små frågetecken kvarstår angående julklapparna. Vi har kommit överens om att inte köpa så mycket, bara runt en hundring sådär och det känns skönt. Dels för att man sparar pengar och dels för att man inte behöver några fler saker!

Hittade också en ny top till julfesten på lördag (hade tänkt mig nåt rött men det blev svart som vanligt...) och ett par jeans på rea. Måste dock prova jeansen hemma nu i lugn och ro, det blir liksom ingen ordning när jag har Tove med mig och vagnen måste stå utanför provhytten. Jag provade jeans i samma storlek som jag hade i gymnasiet och de gick på. Ganska sjukt. Men jag köpte snäppet större, dels har jag vant mig vid att gå omkring och loda i för stora byxor (det var ju liksom obekvämt när de satt för tajt... ;) ) och dels så hoppas jag kunna ha dem ett tag.

Dansa eller inte - det är frågan

Jag börjar tveka inför fredag. Hade ju tänkt åka till Yesterday själv med Tove. Men tänk om hon tänker vara vaken hela kvällen. 150kr i sjön. och Wahlströms är ju inte direkt några man bara kan sitta och lyssna på, i alla fall inte utan att bli svagt illamående. ;)

Gäller att det dyker upp några riktiga foxhunkar så det blir värt det i så fall. Att de få danserna jag kanske får blir riktigt kanonbra. Eller att jag hittar nån som kan hjälpa mig passa Tove. Att sitta hemma själv är ju inte riktigt min grej när det finns dans på nära håll. Hm.

Veckans bild

Kikade in på Blenders hemsida och vad hittade man där?! Jo, bekanta ansikten på veckans bild. :) Daniel och Anneli håller i sig i räcket till Birkascenen. Det var lite trångt...

Tove och Sigrid

Tove har ju som bekant tillbringat helgen hos morfar och det har gått lika bra som vanligt. När vi kom och skulle hämta så vaknade Tove precis och var lite förvirrad först när jag lyfte upp henne men efter några minuter visste glädjen inga gränser. Ben och armar gick som propellrar och så det gladaste leendet. Det känns i hjärtat ska jag säga!

Under helgen fanns det dessutom en kompis på plats, Ewas barnbarn Sigrid. De två unga fröknarna hade lyckats leka lite tillsammans. Bland annat har de rullat bollen till varann som vi har övat lite med Tove. Så söta!