tag:blogger.com,1999:blog-1465350753990956317.post3741945766776183559..comments2022-12-03T03:51:04.001+01:00Comments on Livsdans: Att mötas som människorUnknownnoreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-1465350753990956317.post-25227838719573638162012-05-12T19:41:48.099+02:002012-05-12T19:41:48.099+02:00Kul att du gillade den och jag är klart intressera...Kul att du gillade den och jag är klart intresserad av hur ni chefer tänker kring det här! Jag ser det som en väldigt spännande del av både ledarskapet och att vara medarbetare. <br /><br />Ett första steg är ju till exempel att man inte har några anställda utan enbart medarbetare. :-)Fridahttps://www.blogger.com/profile/17506243962076781921noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1465350753990956317.post-47234755898759173492012-05-12T15:02:25.589+02:002012-05-12T15:02:25.589+02:00Nästa steg blir väl som föreläsare-tankeväckare!Gr...Nästa steg blir väl som föreläsare-tankeväckare!Grym text Frida! Som chef kan jag bara helhjärtat hålla med om att man vill ha feedback från sin omgivning. Ibland gör det ont men då måste man föröka se förbi kritiken och förstå syftet med budskapet. Att ge ett leende för att få ett leende måste väl ändå vara det billigaste men ändå effektivaste sättet för att få människor att känna sig sedda.Tjifen(Bigfoot)noreply@blogger.com