Kvällspromenad

Med ett öra ska man höra

I måndags opererade Daniel äntligen sitt öra. Eller det var egentligen en doktor som gjorde det. Han fick stanna på sjukhuset över natten och jag förberedde barnen på att pappa skulle ha bandage runt huvudet när han kom hem. Som en pirat.

I går kom han hem med färdtjänst för lunch och även fast han bara var borta ett drygt dygn var det skönt att ha honom hemma igen. Jag kände ändå lite oro när han var sövd och så. Men allt gick bra.

Daniel och bandaget kommer nu vara hemma ganska många dagar tillsammans fast redan nu verkar han piggare och inte lika yr. Ont verkar det göra i örat och så har han tappat smaken på den sidan. Märkligt!

Nu är det bara att hoppas att operationen fyller sitt syfte. Att pytteproteserna därinne svänger som de ska. :-)

Spola tillbaka tack

Dagen började med en liten ledsen klump men fortsatte så småningom efter ett telefonsamtal med total katastrof. Ibland önskar man att man hade fått förbli lyckligt ovetande om saker som man ändå inte varken kan eller vill begripa känslomässigt. Efter läsande på nätet och samtal hit och dit kändes det nästan ännu sämre.

Vissa saker får bara inte ha hänt.

Helgförvirring

Jag har inte haft nån ordning på dagarna den här helgen. Jag hade söndag redan i går och var beredd på jobb fast jag ju kanske förstod att det var en dag kvar. Faster E kom i fredagskväll och kanske var det två spelkvällar i rad som förvirrade mig. Det har i alla fall varit en mysig helg ganska mycket utomhus och även det förmodat sista badplatsbesöket för sommaren.

Barnen försökte i vanlig ordning få ut så mycket som möjligt av tiden med E och jag tror de lyckades ganska bra. Det är ju smart att passa på när de nära och kära för en gångs skull kommer helt ensamma och har extra mycket tid.

Den här dagen började med ett städryck då D dragit ut typ allt under trappan redan innan jag vaknat. Sen hjälptes vi åt att röja bort allt skräp därunder. Skönt! Och så mycket plats det blev över! Sen gäller det att fullfölja och få iväg allt som rensats bort så det inte står kvar - i hallen! ;-)

Vi har också tagit beslut att vagnen nu ska få ha gjort sitt och det ska bli himla skönt att göra sig av med den. Dock måste den skuras lite innan det blir en fet annons på Blocket. En kanonvagn med kanontillbehör. Men inte till någon nytta för oss längre. Barnen börjar bli stora.

Nu ska vi snart åka till Väsby och köpa nya skor till Tove. Hon har klagat på sina jympaskor och när vi nu mätte är foten längre än insidan på skon så gnället var befogat. Skorna är inte alls så gamla så fötterna måste vuxit mycket i sommar.

Och ute faller söndagsregn.

Vi fiskar i gropen, mamma!

Baksmälla botas bäst med sång

Igår hade vi ett morgonmöte på som var lite tungt. Egentligen var det ett bra möte och fortsättningen kommer vara positiv, det är jag säker på, men vi hade kort tid på oss innan vi skulle på föreläsning och var tvungna att bryta upp och utan direkt andningspaus förflytta oss in på grannföretaget.

Mötet kom istället ikapp på hemväg, därav baksmällan. Tanken började bearbeta massa saker först då och det blev ganska jobbigt. Det hade varit skönare att få prata av sig med kollegorna under dagen. Så man kände av situationen liksom. Nu fick jag försöka få av mig jobbigheten genom att krama barn och sambo den lilla stund jag var hemma innan kören.

Men så fort kören kommit igång rensades huvudet effektivt. Massa ny repertoar och att träffa alla igen fick alla jobbtankar att fly till förmån för något vettigare. Vår andra körledare är nu tillbaka taggad till tusen och det känns som att nästa konsert kommer bli grymt bra. Kul! :-)

En träningsfråga..

Burr, fick en otäck otillräcklighetskänsla idag när fler saker verkade ha gått på tok. Inte för att det direkt var mitt fel eller så men ändå. Faktum är att jag kommer ha ett finger med i spelet nästan överallt som det känns, så så fort något går snett så sitter jag där i händelsernas centrum och bör ha en bra förklaring. Ska skaffa en vit flagga att vifta med när jag känner mig oskyldig tror jag.

I morgon ska vi ha en del-kickoff med nästan en heldagsföreläsning om hur man rensar i arbetsröran och arbetar effektivare. Hoppas man lär sig nåt nytt och att det blir en trevlig dag.

För övrigt så har jag mycket svårt att bestämma mig för hur jag ska göra med träningsårskort eller klippkort och på vilket gym eller flera gym och träna på lunchen eller blir det för jobbigt och det kanske är lika bra att bara träna hemma eller så ger ett årskort mer sporre så man kommer iväg och hur mycket får det kosta egentligen att träna en lunch i veckan och lite mer kvällstid och kanske är det lika bra att inse att man är en soffpotatis och skotta bivack bland soffkuddarna istället för att fortsätta inbilla sig att man nånsin kommer bli vältränad?

Förslag?

Igår började hösten

Helgen försvann med städ, Midnattslopp (för vissa) på lördagen och vänner på fika och middag på söndagen. Tove hann också med att gå på ett kalas. Söndagen bjöd för övrigt på finfin semesterkänsla och det var svårt att förstå att måndagen åter lurade bakom hörnet så snart.

Som tur är känns det roligt att åka till jobbet just nu även fast veckan började extremt dåligt då det andra misstaget från min sida uppdagades på ganska kort tid. Det enda man kan göra av misstagen är att åtminstone försöka misslyckas bättre nästa gång. ;-)

Men det mesta känns nu under kontroll, i alla fall väljer jag att tro det tills någon bekräftar motsatsen, och jag har fullt sjå att hinna med mina ansvarsområden på den tid jag har till förfogande.

Igår var jag iväg på höstens första yogapass och det var otroligt skönt! Jag behöver verkligen komma igång igen efter semesterförslappningen. På torsdag drar även körterminen igång så nu börjar det kännas på allvar att vardagen är tillbaka, mest på gott faktiskt.

Ikväll lyxar jag med en timmes massage. Kommer göra gott för mina ömma ny-yogade muskler. :-)

Fredagsmys eller nåt

Administrerade ända in i kaklet och sen åkte jag hem från jobbet. Sen hade vi tänkt gå ut och äta. Sen kom en störtskur. Sen velade vi hit och dit. Sen gick vi ändå ut och åt. Det blev till slut här i vår egen metropol på stället där vi varit förut ett par gånger med barnen. Det är bra där, liksom lugnt och de verkar inte tycka vi är jobbiga när vi kommer.

Sedan en tid har vi nu extra utrustning med för restaurangbesök. I skötväskan ligger två små block att rita i samt en kritask. Dessutom två små askar med pussel som bara får läggas just vid dessa tillfällen. Alltså är de fortfarande intressanta.

Dessa små aktiviteter sysselsätter barnen effektivt både i väntan på maten och sedan i väntan på att mamma och pappa ska dricka upp kaffet. Idag spelades det musik i högtalarna så barnen tyckte det också passade att stuffa ner maten med lite discodans bredvid bordet. Söta!

Man måste säga att barnen skötte sig otroligt bra och det blev en väldigt trevlig fredagsmiddag. Tove och Måns skulle få dela på en portion pasta carbonara och det de fick in skulle nog ändå räckt till hela familjen. Då hade det blivit billigt. Vi cyklade hem både mätta och belåtna och konstaterade, som varje gång, att "det här borde vi göra oftare."

"Tja-la-la-la" med Sannex i Hågelby

Jodå, verkar dumt att inte åka en sista(??) gång i sommar när det till och med var gratisgången på mitt klippkort kan jag tycka. Och samåkning skulle det bli eftersom jag och J äntligen skulle lyckas få till det. Men J hade plötsligt gäster stående på trappan och jag skulle få åka själv. I sista stund ringer B och är danssugen och vi slog istället ihop våra vägar och kvällen blev i ett slag dubbelt så trevlig. :-)

Kvällen blev oväntat varm. Sannex spelade däremot som väntat på tok för många låtar av typen "Tja-la-la-la". Och just som man trodde det var illa nog spelar de låtar som innehåller fraser av typen "Vem ska få dina kyssar ikväll?" och "Husvagnssemester är på gång!" Prosit!

M-e-n - däremellan spelas plötsligt fox-godingar som "Fields of gold" (Sting), "Buy me a rose" (Kenny Rogers), "Nobody knows" (Darin goes fox) och "You learn" (Takida! Gryyym!) Jag insåg under kvällen att Sannex helt enkelt är rejält schizo eftersom de både i repertoar och uttryck är två helt olika band.


Man kan utan att ljuga säga att danskvaliteten varierande med Sannex musik. Mycket svårt att vara seriös varken i fox eller bugg till "Tja-la-la-la" och det krävdes stor tur för att pricka in kvalitetsdans med kvalitetsmusik. Hur som helst blev det ett helt ok resultat om man ska se till snittet och jag kan också räkna in två nya förare, en manlig och en kvinnlig, båda med goda resultat för att vara första gången vi dansade.

B hade laddat med fika till pausen och under intag av detta försökte vi umgås vilket gick sådär då vi tydligen fått en ny kompis. Men efter ett tag fick vi i alla fall möjlighet att utbyta erfarenheter precis så där som man vill. Efter paus så gick tiden ganska fort och jag jagade kvällens toppdans. När jag väl får syn på honom under en låt ser jag att han har en sån där dans som man helst inte vill komma tvåa efter... Men det fick gå ändå.

Mycket nöjd efter kvällens bästa foxar drog jag mig mot vår filt och B mötte upp. Vi konstaterade att vi var nöjda båda två och det kändes rätt att packa ihop. Man vet med sig när det inte kan bli bättre. Vi drog oss från dansbanan i mysigt augustimörker och trots att vi åkte innan dansen var slut och åkte i rätt riktning hem (E4 söderut var ingen lek!) kom jag i säng sent som bara den. Men det är ju som det brukar.

Enligt kalendern var det min sista kväll i Hågelby för säsongen. Bara det att jag inte känner mig redo för höst än. Samvetet, vädret och sällskapet får avgöra. Så blir det.

Hemma med friskt barn

Och i tisdags kräktes Tove en gång på dagis. Jaha?? Daniel fick hämta en till synes frisk unge. Tove hade inte fått mellanmål då de var rädda att hon skulle kräkas mer. När hon kom hem var hon hungrig och slukade blåbärssoppan som Daniel serverade. Sen var det full lek tills jag kom hem. Till middag åt hon en hel tallrik soppa och vitlöksbröd till och efter att hon badat i poolen ute med Måns så ville hon ha välling.

Alltså inga som helst tecken på befarad magsjuka. Hon kanske hade satt nåt i halsen på dagis, vem vet. Men det vi vet är att hon på grund av detta inte får komma till dagis på 48 timmar! Man önskar ju att föräldrarnas goda förstånd skulle duga. Men det gör det i te. Det är för att alla föräldrar inte har ett sunt förnuft utan lämnar in sina sjuka barn hur som helst.

Alltså får vi nu två dagars vab med kärnfriska barn. Daniel har tagit hand om dem då jag har mycket på jobbet. Han klagar inte direkt heller då vädret är fint och barnen glada. Två extra semesterdagar mitt i veckan med andra ord.

Men lite störande är det ändå (och skattebetalarna borde inte heller vara glada)!

Helg med feber och kalas

I fredags var jag hemma med barnen. Efter en liten norrortsturné med diverse ärenden säckade plötsligt Tove ihop som en liten trasa och termometern visade på dryga trettionio grader. Resten av dagen blev lugn och stilla.

På kvällen hade febern stigit till förtio. Men det är så det brukar vara med Tove. Hon sov mycket och bra och på morgonen var febern nästan borta och efter lördagens lunchvila var hon frisk. Toves tjugofyratimmarssjuka kan man börja kalla det och det har nästan alltid hänt på en fredag. Lördagen blev hur som helst en hemmadagunder tillfriskning.

På söndagen hade vi bjudit ut oss själva på födelsedagsfika hos bror. Morfar kom också och vi kalasade på en jättegod hembakad tårta innan gemensamt handbollsnagelbitande och sedan påföljande middag. Med andra ord en väl spenderad söndagseftermiddag! :-)

Sen blev det vecka igen. Alla är tillbaka på jobbet igen och det har rullat igång lite mer på riktigt. Jag har haft väldigt mycket att göra och varit tvungen men också haft kunnande nog att arbeta effektivt. Känns bra. Jag börjar kunna det här nu! :-)

Ånej ånej åneeej!!

Tar emot Shake's besked om att sluta spela med nästan fysisk smärta! Hulk hulk.

F-A-N-T-A-S-T-I-S-K-A Shake i Barva

I onsdags var det dags för sommarens Barva-besök. Jag gillar Barva. Det är en mysig dansbana mitt ute i ingenstans. Det enda stora felet med Barva är att det ligger långt ifrån Vallentuna. Och i och med att moderndanserna är på onsdagar så kommer man hem väldigt sent och det är risk att allt möjligt annat de kommande dagarna blir lidande av detta då man inte är tjugo längre. (Har jag hört.)

Jag hämtade upp mina två passagerare P&D söder om stan och efter ett matstopp så körde vi i regn mot skogen. När vi kom fram fem minuter innan dansen började höll regnet upp och jag och P tog oss an golvet tillsammans. Det var inte så jättemycket folk som letat sig ut till logen, trots bandet. Kanske regnet skrämt bort en del plus att det var dans i Skultuna dagen innan. Det fanns alltså plats att dansa kvällen igenom och om man väl fick tag på kvalitativ dans så kunde den så att säga dansas ut.

Det var en trivsam kväll med bara danser över medel. Jag bjöd faktiskt upp en ny (för mig) som jag alltid sett men aldrig kommit mig för. Plötsligt händer det. Sen var det mer eller mindre kända kavaljerer. I början var det fuktigt och varmt och på slutet blev det lite höstkyligt. Men vad gjorde väl det när Shake värmde själen!?

Ibland är det en enskild dans som gör hela kvällen och denna gång var det precis så. Kvällens andra dansomgång med P kan bara sammanfattas med A-M-A-Z-I-N-G! Har jag nämnt det där med föra och följa och musikanpassning nån gång? Hohoho, snacka om teknisk fulländning! Det måste varit en av de bästa foxarna jag haft i år! (Gnuss och mys släng er i väggen!!)

Föregående skulle dock inte inträffat om det inte fanns högkvalitativ musik att dansa till och Shake är outstanding just nu!! Så fint sväng i varenda låt, lugn som snabb, gör att danserna/(dansarna?) över lag når en annan nivå. Och ojojoj den stämning de bygger upp under sista lugna dansen! Jag råkade faktiskt sitta och lyssna de sista låtarna och blundade och njöt och drömde mig bort i min egen sista dans.

Det blev ett första bra extranummer och precis när jag tänkte att "gud vad skönt att inte Shake hakat på nya trista trenden med att spela en lugn som sista extra" så spelar de en lugn som sista extra. Jag försökte få dem att förstå efteråt att det inte alls är alla som tycker det är en bra idé utan att det är ett antiklimax och att vi finns som saknar Wahlströms för en enda sak - de snabba men svängiga extranumren a lá pianoboogie som körde slut på oss som verkligen kan dansa bugg och fick oss att be om att få gå och stretcha.

Shake försvarade sin lugna låt med att "kvällen inte är slut förrän efter en sista lugn låt". Jag tolkar det som att det är enda sättet de kan få folk att sluta applådera så de får sluta jobba nån gång. Enligt mig är kvällens sista lugna redan spelad och extranummer är just extranummer. Om inte danspubliken accepterar det utan klappar vidare och vidare och vidare tills de får en lugn låt så tyder det på dålig förståelse eller brist på hänsyn. Det var bättre förr...

Jag hoppas ändå att Shake vill gå mot strömmen och börjar leta i gömmorna nu efter den perfekt svängiga och snabba "köra-slut-på-publiken-så-vi-får-börja-rodda-låten." :-)

Omstart

Arbetsveckan är slut för denna gång. Den har varit rörig men både effektiv och slapp på en och samma gång, vilket har känts som en perfekt kombo. Jag har jobbat ganska hårt men ändå känt ett lugn då vi varit extra få på plats och just de som jag stortrivs med. Både socialt och att man kan ställa liknande frågor gång på gång utan att känna sig dum. Anledningen till röran är nåt som väl kommer stötas och blötas på nåt möte framöver. Saker har inte fungerat som det borde de veckor som jag inte varit där.

I onsdags åkte jag direkt från jobbet mot Barva vilket gjorde att jag var lite segare i går än vanligt på jobbet. Ändå tyckte jag dagen gick ganska bra. Men att vara ledig idag känns som ett mycket bra beslut även fast jag inte direkt har fått sova ut.

De här första arbetsdagarna har tvärtemot mina farhågor visat att jag kan det här jobbet åtminstone hyfsat nu och det har varit ganska roligt att känna att jag vet hur och vad jag ska göra för att få ordning igen. Trots att jag själv står för ett ganska stort misstag innan semestern är summan av kardemumman så här efter första veckan en liten fjäder i hatten åt mig själv. :-)

Älsklingen kom hem igår :-)

Jobbet dårå

Ja, nu är man inne i vända-papper-och-klia-huvudet-svängen igen. Allt är i en enda röra och mycket att göra är väl en sammanfattning av känslan efter semestern. Det som är positivt är att det känns som jag har kunskap nog nu att faktiskt reda ut det. En ganska trivsam känsla.

I morgon blir det en danstripp som belöning för de första tre dagarna och sen har jag ju kommit på att jag kan vara föräldraledig på fredag med gott samvete då det liksom är min vecka! Hohoho, fyra dagar är så lagom så och så blir det sovmorgon fast på fel dag, men det är ju skönt ändå! :-)

Jobbångest

Nu är det bara timmar kvar av semestern och sen är det jobb. I denna stund kan jag för mitt liv inte komma på vad det ska vara bra för.

(Men det ska bli trevligt att Daniel kommer hem igen. :-)

Hästtransport

"Den tönder"

Måns kommer in med vattenpistolen som är märkbart trasig.

Måns: "Den tönder!"

Jag: "Oj, ja det kan man säga. Hur gick den sönder då?"

Måns: "Laga den??"

Jag: "Nä, den här är för trasig för att gå att laga...men hur gick den sönder då?"

Måns säger nåt jag inte riktigt förstår och jag gissar... "Ramlade du på den?"

Måns: "Nää"

Jag: "Men hur kunde den gå sönder så här då?"

Måns: "Ja hoppa på den!"

Grillkvällsmys

Dagarna hemma med barnen har runnit iväg och med dem de sista semesterdagarna. Trots eller på grund av att jag varit hemma utan min älskling har tiden gått himla fort! Vi har haft ganska mycket för oss, jag och de små. Umgåtts med familj och vänner, lekt och busat, och faktiskt, tro't eller ej, även gjort lite nytta. Så summa sumarum så har det varit fina dagar.

Igår kväll var vi bjudna ut till körkompis M på grillkväll. M är en fantastisk kock så när han bjuder in är det lätt att tacka ja, och jag både njuter av maten och lägger en hel del på minnet till mina egna bjudningar. Vi var totalt fyra från kören samt två andra bekanta till M som jag även träffat ett par gånger förut, herr och fru ur folkpopgruppen Sarek. De två sistnämnda hade även med sin lilla hund och jag hade ju med Tove och Måns.

Det är verkligen inte ofta jag är på bortavisit sådär själv med barnen, men det är verkligen så duktiga, charmiga och väluppfostrade när de bara vill. :-) Den lilla hunden blev direkt en kompis och de hade roligt tillsammans en stund. Sen hände nåt som skrämde Måns och sen var han lite rädd istället.

Måns och Tove med nyfunnen hundkompis

Vi bjös på grillbuffé med massor av härliga tillbehör som kittlade smaklökarna. Det är synd att man inte kan äta obegränsat såna gånger. Man blir lik förb. mätt! För Tove och Måns var middagen väldigt sent och jag hade stoppat i dem falukorvsmackor hemma för överlevnad och trevnad. De åt därför inte så jättemycket även fast de sa att det var gott. När de gått från bordet sladdade Måns tillbaka och hojtade "TACK MATEN!" med sin charmigaste uppsyn.

Vi satt ute och åt maten men när vi var klara började det droppa lite och vi drog oss in under tak till desserten. Då uppenbarade sig en fantastisk regnbåge som inte alls går att återge på foto med mobilkamera. En hel båge med skugga som riktigt brann på himlen i nästan en halvtimme! Barnen var förstås överförtjusta då Tove nyligen såg sin allra första regnbåge.

Desserten var ett fantastiskt berg av olika bär östa med nåt kok med vanlilj och lime. Till detta ett fluff av grädde, turkisk youghurt och florsocker. Till detta fanns även limesocker att strö på. Sjukt gott! Både Måns och Tove älskade efterrätten och fick fylla på flera gånger. Är det fest så är det!

Barnen lekte bra före middagen och fick även bärplockningsuppdrag som bidrog lite till desserten. Efter maten började de bli ganska trötta vilket inte var så konstigt då klockan började bli ganska mycket. Först bäddade de ner sig själva i varsin solstol och sen fick de flytta in på den fluffiga mattan framför TVn där de hade det ganska mysigt och Tove också fick se längdhopp på riktigt på OS.

Mysigt!

När klockan började närma sig tio var det hög tid att åka hem fast kvällen egentligen precis hade börjat. Det var ändå jättetrevligt att jag tog mig iväg och fick umgås lite och barnen verkade ha en riktigt rolig kväll de också. Tove somnade märkligt nog inte på hemväg utan slocknade först hemma i sängen halv elva. Men det är inga problem. Lite konstigt men skönt på ett sätt. :-)

En riktigt bra sista semesterlördag!

Längdhopp på OS

Igår eftermiddag hälsade vi på hos bror. Det var en skön sommardag och vi var ute i trädgården och hjälptes åt med stenar i olika dimensioner. Bror håller nämligen på och lägger en stenlagd gång mellan hus och bil.

Efter kaffet på maten behövde barnen aktiveras på nåt sätt och morbror ordnade längdhoppsgrop i fåran med landning i det fina gruset. Det blev väldigt populärt och vi kunde se en framtid inom sporten för åtminstone Tove som faktiskt hoppade ganska långt! :-)

Hästhoppningen på OS

Måns ser intresserat på hästhoppningen och när hästarna lyckas hoppa över hindren säger han: "Dutti 'ääst!" och klappar händerna. :-)

Han tycker hästarna hoppar "'Ögt upp moolnen!!" och säger att det är "'Toor 'ääst" och frågar mig om det är "Pappa 'ääst?"

Man får ett helt annat perspektiv på sport när man ser med barn! :-)

Picknick till Jannez

Med huset fullt av barnvakter (de kommer sällan ensamma nu förtiden) begav jag mig mot Hågelby och kvällens dans till Jannez. Jannez är alltid en chansning. Inte så mycket för musiken egentligen, de har en del riktigt bra och en del riktigt trista låtar precis som de flesta band, utan för publiken som kommer. Det kommer alltid mycket folk, en blandad publik, men en publik där jag har svårt att hitta dans som höjer bandet.

Men det brukar ju alltid komma ett par kavaljerer till just mig. Eller i alla fall en. Igår var det stora undantaget, undantaget det dubbla sällskapet jag fick fina danser med. Jag hade också förutsatt mig att påbörja ett litet experiment och det var inget fel på idén i sig. Men min uppbjudningsfrekvens visade sig bli under all kritik så resultatet blev väl så där. Men nån gång ska man börja. :-)

Efter första halvan där jag dansade en del så blev det paus och E bjöd på kaka. Smask! Sen började vi prata och så fortsatte vi med det mest hela tiden tills vi var nöjda och åkte hemåt. Det lockade inte direkt att dansa utan jag hade så trevligt där jag satt. Vi insåg att vi hade på tok för lite godsaker med oss för en så lång picknick men det fick ju gå ändå.

Det blev en ovanligt tidig kväll och det var inte heller så dumt. När jag kom hem efter elva var pappsen fortfarande vaken och vi såg slutet på handbollen och satt sen och pratade dans tills det blev sent i alla fall. Så kan det gå. :-)

De e mycke nu...

Kreativ lunch

Innan Daniel skulle åka passade jag på att ha lite kvalitetstid under lunchen med min vanliga dejt. Det blev en sån där kreativ lunch där plötsligt frågor utan självklara svar ställdes och idéer började formas. Allt på grund av nåt jag läste häromdagen och med dansen under Ölandsveckan i färskt minne. När vi kommer igång med sånt där prat är det nästan som att det vi diskuterar blir synligt. Som en osynlig projektion emellan oss. Lite coolt.

Vi kan prata så otroligt fritt och har så liknande erfarenheter och ingen fråga är förbjuden. Därför blir det lätt så konstruktivt. Det handlar (även) denna gång om socialdansen utveckling (avveckling?), orsak och verkan inom några områden och hur man kan angripa det från ett instruktörsperspektiv. Mycket intressant och nästa lunch får vi ta med penna och papper! Något kommer nog skrivas och spridas. :-)

Och så var vi bara tre...

Ett par semesterdagar har gått med lite bad och mycket glass med barnen och lite hemmafix. Någon gång kanske vi bli klara med "det där sista" ni vet. (De där sista listerna som ska dit och det där sista som ska spacklas och målas.)

Ikväll skjutsade jag och barnen Daniel till Arlanda för gemensam middag och sedan avvinkning av pappan som ska ut på testosteronstinn fisketur med "gubbarna". Redan på hemväg, tio minuter efter att vi skiljts åt, deklarerade Tove att hon saknade pappa. Först då kanske hon förstod vidden av det hela. Måns var lite förvirrad att vi inte skulle flyga. "To-e, Nåå, mamma osså!?!" Men nöjde sig med förklaringen att pappa kommer hem om några dagar.

Nu sover båda barnen sött och jag sitter framför OS med datorn i knät och förbereder mig att testa 88:an på halvliter. Allt enligt plan. Allra sista delen av denna semester är jag alltså ensam med barnen med allt vad det innebär. Det krävs lite planering både för att få det att funka på ett smidigt sätt och för att vi även ska hinna ha lite roligt både ihop och för sig. Men alldeles ensam kommer jag ju inte vara. Redan i morgon får vi besök. :-)