Fredagsledig med vardagsdramatik

Jo, det är det jag är idag. Min första lediga fredag blev en måndag eftersom dagis är stängt idag. Men eftersom jag är ledig har jag hunnit uppdatera här i bloggen. Senaste intensiva veckan har nu kommit i skrift och går att läsa i bak-och-fram ordning här nedan för den som vill.

På förmiddagen idag var vi på öppna förskolan. Jag öppnade ett fönster för det var så varmt därinne. Bara några minuter senare böjer sig Tove ner för att ta up en penna på golvet och reser sig upp igen med bakhuvudet rätt in i fönsterhörnet. AAAJ! Det gjorde förstås jätteont och jag satte mig på golvet och tröstade henne i famnen.

Men plötsligt har jag blod lite överallt på armarna! Fy den känsla som kommer i en innan man vet var det kommer ifrån och hur illa det är! Blod i håret på Toves bakhuvud, tryck med papper och sen leta i håret. Men det var som tur var bara ett litet sår som blödde mycket men stannade av snabbt. Phuuuu! En sjuksköterske-mamma var där och hjälpte mig konstatera att det förmodligen inte var nån fara.

Tove lät sig tröstas och ville stanna kvar och sjunga och äta korv. Då andades jag ut. Efter sovet hemma har vi duschat bort det röda i håret och allt verkar vara frid och fröjd. Men man inser att det så snabbt kan bli dramatiskt.

Birkakryss med Shake

Plötsligt var det dags för vår kryssning! Skönt att komma iväg ett tag även om vi inte fick med oss några av vännerna. De passade på att antingen föda barn eller vara utomlands precis när vi tyckte att en kryss var på tiden! Jag åkte ut med sovande barn till morfar efter lördag lunch. Vi tog en kaffe och pratade tills Tove undrade om jag inte skulle åka snart.

När jag öppnade dörren hemma var det fullt party. Eller i alla fall lät det så på musiken. Daniel spelade högt och vilt. Det har blivit så att vi aldrig lyssnar på musik hemma. Man orkar liksom inte med mer ljud. Men när jag är själv drar jag också gärna på nån bra musik. Och gärna högt.

Efter en stilla latte på altan åkte vi mot stan. Vi hade planerat kryssen enligt vanlig sed. A la carte vid sex, sen lite ditt och datt till dansen börjar. Maten var väldigt god. Det enda som var lite trist var att de klämt in oss mellan två andra äldre par som inte verkade ha så mycket att säga till varann.

Det var inte alls mycket folk på vår kryss. Kanske var det ESC som höll folk hemma på privata fester istället? Hur som helst fanns det väldigt bra plats för dans och vi dansade med varandra i princip varje dans. Det är det positiva med att åka själv - vi hinner verkligen dansa med varann. Vi gör ju det så sällan nu och på en sån här resa hinner vi ta igen en del. Väldigt kul och bra på alla sätt och lyxigt att ha Shake nästan för oss själva! Det hade med andra ord varit en perfekt resa även om vi hade varit ett litet gäng med dansare. God mat och dryck, bra dans, lite sola, lite shopping och mysigt sällskap, så kan man i alla fall sammanfatta det hela.

Denna resa började med gratisbubbel. Kan man vänja sig vid. :-)

Njuter av bra musik i solen på akterdäck. Nice!

Efter kryssen bar det av ut till morfar som bjöd på middag i trädgården. Mysigt att möta barnen igen även fast vi bara varit borta ett dygn. :-)

En lycklig lite kille testar bilen. (Är det genetiskt?)

Tove visar sina yogakonster på morfars stora sten.

Fredagsmys med Oskar

Förvånansvärt pigg ändå och jobbdan gick bra. Fredagskvällen sågs också fram emot! Vi skulle få komma och mysa med E&Ms lilla O. :-) Oskar är namnet på nykomlingen i familjen och när vi kom tittade Tove lite förundrat och sen tog hon mej åt sidan och sa att "Han är ju JÄTTELITEN!" Och hon hade ju rätt. Man är ju inte så stor när man är en vecka gammal. Likväl styr man båda sina föräldrars liv. Måns fattade nog inte riktigt vad det var frågan om förrän Oskar låg på Ms ben. Då upptäckte Måns den lilla krabaten och gjorde stora ögon. "Oh TITTA!"

Efter fikat fick jag äran för lite mer närgånget mys när den nyblivna mamman ville komma loss lite. Som tur var fick jag ingen akut bebislängtan utan det var bara mysigt att få låna. :-)Far och son på hemvägOch så Tove förstås.

Bara massa roligt! :-)

Förra veckan var superintensiv med massor av bra och roliga saker som liksom klumpat ihop sig efter varandra. Så nu blir det en kort resumé.

Måndag - fick privatlektion på yogan och det är ju så sjukt kul och nyttigt! Träningsvärken kom såklart som ett brev på posten. :-) (Ok, skrev påsten med å först men det såg ju sanslöst dumt ut...!)

Tisdag - Ah, en timmes massage på kvällen, inbokad sedan flera veckor tillbaka. Så perfekt precis mitt i min träningsvärk. En ny tid bokad till efter semestern. Bokar man inte så blir det inte av! :-)

Onsdag - Först ett besök på en mässa för specialanpassningar för handikapp med jobbet. Väldigt intressant både för jobb och privat att upptäcka det breda utbudet som finns på marknaden med olika stolar, anpassningar i bilar etc. Cool!! På kvällen tjusig middag på innehak i innerstan med viktigaste leverantören från Taiwan. InneStockholm hade upptäckt att det var högsommar i maj och stora solbrillor och höga klackar stod tätt i baren. Lite kändisspotting (Bl a Robin Söderling...) hanns också med. Efter en ljum promenad genom stan var det dags för hemfärd efter en första tillställning av detta slag med nya jobbet. Trevligt och intressant. (Jag är en hopplös relationsanalytiker just nu.)

Torsdag - 50-årsfest på kvällen. Handlade min del av festmaten på lunchen och var hemma en snabbsväng och slängde ihop maten, sa hej till familjen och stoppade i mej lite överlevnadsmat. Sen ut till kören för en intensiv körövning på 1,5 timme. Sen var det fest! På riktigt! Det var dukat med långbord och medan vi som gjorde mat blev klara hälldes det upp champagne och skålades för jubilaren - vår maestro.

Sen sjöng vi en födelsedagsvisa för vår körledare på arret på en häftig spansk mässa som egentligen handlar om blod, död och annat elände. Det blev himla roligt och mycket uppskattat. Maten blev även den mycket uppskattad och det åt och dracks först mat och vin, sedan paj och kaffe tills timmen blev sen. Det var ju torsdag och de flesta hade arbetsdag dagen efter och droppade av vid halv elva-elva.

Sen var vi några kvar. Vi som gärna stannar kvar även annars. Sista timmen hade vi så sjukt roligt, det var länge sen jag skrattade så mycket! När klockan blev tolv började jag skruva på mig och kvart över tog jag mig iväg. Då visste jag att klockan skulle vara ett när jag kom hem och jag skulle ju också jobba. Maestro K fick en hotellnatt i present så att hon kunde stanna kvar i stan över natten. :-) En grymt bra kväll helt enkelt!

Kristi flög iväg med helgen

En alldeles alldeles underbar långhelg om du frågar mig! På torsdag eftermiddag, lagom till kaffet, kom Daniels familj. Mamma, pappa, syster och syster skulle på convention i Stockholm. Men de åkte en dag för tidigt helt med flit för att göra ett stopp hos oss. :-) Väldigt trevligt. I och med att de kom så pass tidigt på torsdagen hann vi umgås en hel del och till och med spela Settlers. Härligt!

Barnen var såklart otroligt nöjda över att få besök och passade på att leka och busa. Eftersom vi hade bestämt oss för att inte åka med till convention, ens över dagen, tänkte vi att vi måste hitta på nåt annat för barnen att tänka på när alla åkte iväg på fredag förmiddag. Det blev besök på ett lekland. Barnen och Daniel har varit där förut men inte jag och det var ju riktigt kul.

Jag har tagit nån slags beslut för mig själv att sluta va så j-a slö, så det var ju bara att leka! Men huga så trött man blir att hänga med i Toves tempo. Jag bestämde mig ett tag för att göra allt som hon gjorde och klättrade genom saker som var för trånga, upp och ner och fram och tillbaka tills jag var helt färdig. Då hade det väl gott typ en kvart och sen behövde jag en betydligt längre andhämtning. Hahaha.

Måns var lite lättsammare att följa, men inte länge till... Det var i alla fall ett lyckat besök. Barnen hade jättekul och ville aldrig sluta leka. (Att dom orkar!!) Vi hade också hunnit fika lite. Men de var inte svårsövda på kvällen om man säger så. På kvällen åkte jag iväg och dansade, vilket inte var riktigt planerat men det blev ju en tokrolig och härlig kväll!

Igår var vi ut och hälsade på hos morfar. När vi kom var det skönt försommarväder och vi fikade ute i trädgården. Det är så härligt nu när allt är grönt! Sen umgicks vi med barnen fram till den goda middagen och Tove lyckades prata till sig efterrätt. :-) Sen åkte vi hemåt igen med glada och nöjda barn och Måns sov gott bilen.

På kvällen såg vi CL-finalen som gick ända till straffar. Det blir ju så seeeent och eftersom Måns vaknar så tidigt blev vi lite rastlösa. Vi hängde upp en stor och provisorisk filt för Måns fönster och hoppades att det skulle få honom att sova lite längre. Och det lyckades faktiskt. Även fast jag trodde klockan var tjugo i fem när jag gick upp. Förmodligen var den tjugo i sju, för en halvtimme senare var den tio över sju...

Idag har det varit sommar på riktigt för första gången. Så himla härligt!! Jag och barnen har varit ute i princip hela dagen. Daniel jobbade inne på förmiddagen och jag pysslade ute medan barnen lekte. När barnen sov klippte jag gräset och fortsatte sedan fixa med land och rabatter hela eftermiddagen. Det var bikini-väder, i alla fall upptill, och jag glömde såklart smörja in axlarna som nu är somrigt röda.

Vi var sugna på att gå ut och äta på kvällen men visste inte riktigt var vi skulle ta vägen så det blev avslappnat med barnen. Helst vill man vara på en uteservering med lekpark bredvid. Men det finns nästan inga såna ställen vad jag vet. Tips mottages tacksamt! Sen började vi prata picknick och till slut blev det picknick på vår egen gräsmatta. Svårare än så behöver man ju inte göra det. Vi gjorde jättegod pastasallad och det kändes väldigt somrigt på alla sätt. Och vi åt ju faktiskt ute i alla fall...! :-)
Dagen har varit lång och skön. En sån där dag som när man väl börjar pyssla kan man nästan inte sluta och massa saker blir gjorda. Båda såna man tänkt att man borde och såna man inte haft en aning om innan. Härligt! Nu blir det film och glass. Det är vi helt klart värda!

Shake på Liljekonvaljeholmen

Igår började BRR-SM och jag slog mig ner vid datorn ett tag och kollade på uttagningarna då jag bryr mig om några av paren som skulle dansa. Summan av kardemumman blev självklart att jag blev helt galet danssugen, precis som vanligt. Plötsligt kändes As erbjudande om dans till Shake väldigt svårt att motstå och det bestämdes samåkningspunkt och så var saken klar. :-) Fyra tjejer begav sig mot Liljekonvaljeholmen i Uppsala under sjukt mycket surr och skratt.

Senast jag var på Liljekonvaljeholmen var för typ tio år sedan. Jag insåg att jag tänkte lite fel igår, för att när vi var där och dansade squaredance var vi ju faktiskt tillsammans redan. Stället är i alla fall otroligt fint, en riktig folkpark, och gjorde sig fantastiskt bra i försommarmörkret, med lite färgade lampor och sådär.

Vår egen stämning var ju på topp redan i bilen och den blev inte sämre under promenaden till dansgolvet precis. Man kan väl säga att vi blev mer dryga ju närmare golvet vi kom och vi mutade snart in oss i ett eget hörn. Jag var duktig och kom ihåg att jag skulle boka upp första dansen. Sen var kvällen snart igång.

Kvällen blev riktigt riktigt bra! Några sällandansade favoriter var på plats och dessutom en long-time-no-see-toppfavorit! Lycka!! Jag var så himla buggsugen hela kvällen och ben och fötter var fulla av energi som verkade smitta av sig så jag hade kul i varenda dans. Det var över femhundra på plats men det gick ändå hyfsat att ta sig fram hela kvällen även fast det var lite trångt ett tag. Det var också en hel del skratt och knasigheter här och där.

Två citat från kvällen. Apropå buggformen; "..man är ju inte yngre än man känner sig..." och apropå skor; "Vad är det för likhet mellan grymma foxar och favoritdansskorna? Jo, när de är som skönast är de plötsligt slut!" :-)

A och jag delade en fika ute tills det blev kyligt sen var det bara att fortsätta. Jag orkade inte springa och jaga så mycket och fick sitta några gånger men det gjorde inte så mycket. Shake levererade en härlig stämning och verkade stormtrivas! Sista halvtimmen inklusive tre extranummer var stämningen på absolut topp i hela lokalen och det var nog bara leenden, applåder och visslingar överallt.

Härmed är första utedansen för året avklarad och sommarsäsongen började ju på ett strålande sätt. Det blir definitivt fler danser på Liljekonvaljeholmen när tillfälle ges! Och när det finns toppfavoriter representerade så blir ju kvällarna lätt nåt alldeles extra! :-)

En tråd möter en annan tråd och blir en knut

En kortkort arbetsvecka är till ända! De här tre dagarna gick onaturligt fort och jag hann knappt göra nåt känns det som. Det ska nästan bli skönt med en vanlig vecka snart. Jag har insett att jag behöver ta över kollen och kontrollen över mitt område så snart det bara går. Ju förr desto bättre. Så nu försöker jag förbrilt hitta rutiner som ska fungera för verksamheten och för mig. Egentligen ska jag inte kunna göra det än men vad gör man.

Jag känner oro över alla lösa ändar som bara liksom...är lösa! Jag vill binda ihop den med varandra till ett begripligt nystan. Så nu har jag börjat göra långa listor och hoppas att jag den vägen ska hitta bristerna innan det är för sent. Samtidigt måste jag göra en del annat som ligger på mitt bord. På andra fronten känns det som att jag måste visa resultat snart, men där är det produktoförståelsen som hindrar mig.

Om det låter som att jag gnäller så är det fel. Egentligen är det himla roligt men jag är lite stressad och orolig då jag har en känsla av att saker just nu kan falla mellan stolarna. När jag blir av med den oron kommer jag förhoppningsvis göra skillnad för de andra och det blir ju en stor tillfredsställelse. Jag är ju ändå 25 procent av företaget. Eller ska bli i alla fall.

Nu är det långhelg med massa trevligt umgänge framför näsan. Det ska bli skönt och trevligt. Det enda som retar mig är jag hade missat att det var premiär på Barva ikväll. Om jag kommit på det några dagar tidigare hade jag nog åkt. Det hade ju varit perfekt eftersom torsdagen erbjuder sovmorgon. Men om man ska åka långt vill man ha kvalitativt sällskap och där brister utbudet om man säger så.

Tove och tummen

Tove började suga på tummen tidigt. Hon hittade den vid tre månaders ålder ungefär. Sedan dess har hon hållt på. När hon var på sitt livs första tandläkarbesök påpekades det förstås att det är dags att sluta så det inte blir nåt knas med tänderna och det förstod man ju. Men hur skulle nu detta gå till??

Vi har försökt på lite olika sätt. Till exempel med en snuttis att suga på istället när hon ska sova. Det är ju när hon är trött som tummen åker in i munnen. Men det har inte riktigt fungerat. Som alla beroenden måste man vilja sluta själv för att det ska lyckas. Vi löste det till slut så här:

Toves högra tumnagel har vi aldrig klippt. Den har aldrig gått att klippa för den har aldrig blivit lång. Sugandet har liksom nött ner nageln. Vi gav Tove en utmaning: - Den dagen vi kan klippa tumnageln ska du få en glass! Man såg det där ljuset tändas som bara tänds av tanken på godsaker och hon var med på noterna. Men vår dotter är en liten förhandlare: - Då vill jag ha den största strut som finns! Och, ja det kunde vi ju gå med på.

Sedan följde en liten kamp, Tove mot sig själv. Hon tog snuttisen till hjälp på kvällarna några gånger och vi hjälpte till med att påminna. Nu var det oftast inga sura miner utan mer "Oj, jag glömde!" och så ett litet flin. Några stretiga veckor tog det ändå innan vi började se en pytteliten kant på nageln. Och i helgen var det äntligen dags! Igår var det dessutom så fint väder så vi tyckte det var en perfekt dag för en stor glasstrut. :-)

Högra tumnageln klipps för allra första gången.

Fääärdigt!

Och så belöningen - en stor blåbärsstrut!

Att mötas som människor

Så vad har jag då lärt mig under det gångna året. Vad är det för nya teorier som jag tycker mig hittat och de mentala dörrarna jag slagit upp, vart leder dem?

I och med det nära samarbetet med min förra chef fick jag liksom se företaget och företagandet från andra sidan. Vi diskuterade saker tillsammans ur varsitt perspektiv, företagarens och den anställdes, och det var ofta väldigt givande. Och jag fick klart för mig, på ett mer medvetet sätt, att chefen också är en människa. En människa som brinner för sitt företag och för företagandet och bryr sig om sina anställda, vilka gör företaget till vad det är.

Att chefen är en människa, med känslor och tankar såväl som visioner, kan tyckas självklart. Men på hur många arbetsplatser pratas det inte skit om chefen? Det är ju så lätt att gnälla och skitsnacket tycks ibland vara som ett kitt i sammanhållningen för de anställda. Den som klarar av att se förbi det och ta steget tvärsöver hierarkin och istället möta chefen som människa, söka ett professionellt utbyte och även ge feedback, har allt att vinna tror jag.

Jag och A har diskuterat detta mycket under året. När jag sedan blev uppsagd tog jag ett aktivt beslut över hur jag skulle hantera det, så det skulle bli så lätt och bra som möjligt den tid jag var kvar. Och när jag genomförde mitt beslut och upptäckte att resultatet blev vad jag hoppats blev jag väldigt stolt. A blev i sin tur också stolt över mig och väldigt inspirerad.

A skulle en tid senare byta avdelning och därmed få en ny chef. Gamla chefen kallade till samtal för att liksom avsluta deras år tillsammans. De pratade igenom saker som hänt under den perioden och A fick även feedback av chefen på olika sätt. Men när han var klar var inte mötet slut......då passade A på att ge återkoppling tillbaka!

A sa såna saker som att "På det här området tycker jag att du utvecklats enormt som ledare...", "I den situationen skulle du vinna på att vara lite mer...", "För att nå fram till personlighetstyp som mej på bästa sätt kan man tänka på att...", "Inom det här har du stor potential då du inspirerar andra..." A's chef reagerade positivt och antecknade ivrigt. Nu var det min tur att bli stolt som en tupp över A och superinspirerad av hennes möte! Vilken grej! Hur många passar på att mötas på den nivån när man får chansen?

Min slutsats är att målet måste vara att försöka mötas människa till människa och bortse från hierarkin i företaget. Hierarki bör få märkas endast i ägarfrågor och i beslutsvägar. Om hierarkin avspeglas i någon slags rang, eller "hackordning", är det ett misslyckande för alla. Att jag får en "arbetsorder" av någon som står över mig i hierarkin är inget konstigt, men det får inte avspegla någon värdering att jag som tar ordern skulle vara mindre värd, varken som människa eller i yrkesrollen. Alla i företaget har ju sina roller för att de behövs!

Om man lyckas med detta finns det heller inga hinder att kommunicera uppåt i hierarkin i form av feedback eller goda idéer. Hur många chefer får feedback från sina anställda? Hur många får en stöd i det de gör, "nerifrån"? Jag tänker att om man som chef lyckas öppna en kommunikation som står över all hierarki så har man allt att vinna, både personligt och inte minst vinstmässigt. Ett företag där alla arbetar tillsammans, där drivet finns i alla led, måste gå som tåget!

Att se ner på en annan människa pga hierarki visar på en dålig människosyn och ett inskränkt tänkande och beteende. Jag pratade om det här med C som direkt hade ett tydligt exempel på detta från sin arbetsplats. C arbetar i en yrkeskultur där hierarkin historiskt sett avspeglas i tydliga statusskillnader (rang) och Cs yrke är bland de lägre i hierarkin. På en annan avdelning finns en högre tjänsteman som på grund av sin status helt enkelt inte hälsar på C.

Man kan undra hur den personen har för syn på människor i allmänhet? För allt det här med hierarkier kontra rang och möten människor emellan kan ju direkt omsättas i det övriga livet. Här kan man också fundera på varför man reagerar på olika sätt och hur man egentligen är i sitt människobemötande. Om man inte tänkt på det här har man ingen chans att göra aktiva val och reagerar ofta bara som alla andra, som kulturen bjuder.

N hade också tänkt mycket på det här och gav ett tydligt exempel. I något sammanhang ser man en grupp individer som verkar känna varandra väl och ha väldigt kul men av kanske just den anledningen gör de en lite osäker. Slutsatsen kan då bli att "Hm, det där gänget verkar lite snobbigt, de tänker jag inte hälsa på!" Här sätter man alltså snabbt en stämpel på gänget som några som tror att de har en högre status än en själv bara på grund av sin egen osäkerhet. Dessutom tar man beslutet att inte ens hälsa (då de verkar lite läskiga) och vem blev i slutändan snobben då?

Här finns tydliga paralleller till t ex dansvärlden och ev innegäng. Liknande situationer hamnar man i hela tiden då man möter olika slags människor (med t ex etniska/kulturella/ekonomiska skillnader) och det är väldigt nyttigt att bli medveten om sina egna reaktioner och sedan försöka bryta dem.

Jag tror man kan missa mycket innan man fattar att man förmodligen både är trångsynt och osäker. Tänk bara vad många leenden man skulle kunna få tillbaka om man själv var lite mer frikostig, till kassörskan, barnen på gatan, busschauffören etc. (Om du inte är en del av "man" utan redan är fri i tanken kan jag bara gratulera. Själv har jag en lång bit kvar.)

Om vi återgår till arbetslivet så kan ju såna här invanda mönster vara väldigt svåra att bryta. Om man är van att alla inklusive man själv ser "ner" på chefen som är där "uppe", och i värsta fall även tvärtom, är det förstås svårt att plötsligt klampa in på chefens kontor och be om uppmärksamhet och försöka mötas på samma nivå. Men jag tror och hoppas att det går om man ger sig sjutton på det, om man tar det en bit i taget och det får ta tid. Och man måste alltid börja med att våga utvärdera sig själv. (Take a look at yourself and then make that change.)

Men när man börjar på ett nytt jobb får man en ny chans. Om man har kunskapen och viljan har man all möjlighet att se och analysera de beteendemönstren som finns på arbetsplatsen med fräscha ögon. Sedan kan man göra ett aktivt val om och i så fall hur man vill anpassa sig till rådande relationer eller om man kanske för både sin egen och för andras skull ska låta bli att anpassa sig utan aktivt bidra till att helt nya mönster bildas. Du kan själv välja vem du vill vara! En fallgrop att se upp för är att det är alltför lätt att vända sig mot en redan svag individ bara för att själv passa in i övriga gänget.

Jag tycker det här är jättespännande att fundera över och jag försöker utmana mig själv i olika situationer där jag plötsligt upptäcker att jag brister. Jag har också börjat analysera min omgivning å det grövsta, särskilt jobbet. Nu när jag får en ny chans är det ju grymt spännande att se vad jag kan göra av den! Kan jag leva som jag lär? Vågar jag bryta igenom mina egna och andras barriärer och var skulle det leda?

I arbetslivet har man definitivt allt att vinna och att ha ett nära chefssamarbete i bagaget är verkligen en styrka. Det är snarare naturligt än konstigt för mig att vara öppen och orädd, att gå rakt på och ifrågasätta. Det måste vara bättre att någon sätter stopp eller svarar med "inga kommentarer" om man frågar för mycket än att man inte ifrågasätter alls. Ur samarbete och utvärdering kommer utveckling.

Jag hoppas jag fick ur mig det här på ett begripligt sätt och att det väckte en tanke hos någon mer - anställd eller chef men hur som helst människa.

Jag lär återkomma i ämnet.

Barbamamma?

Tove:
- Mamma, egentligen är pappor alltid större än mammor!
- Men du bara växer och växer och växer och växer!

Förvirrad men glad ändå

Veckan är slut. Eller nja, arbetsveckan är slut. Kvar är den härligt lediga helgen. Men det är roligt att gå till jobbet! Jag har ingen riktig koll på vad jag håller på med men det är roligt ändå. Hoppas innerligt att den känslan håller i sig ett bra tag. Alltså känslan av att det är roligt, inte känslan av att jag inte har nån koll....

Jag tror och hoppas att det kommer kännas ännu bättre när kollen infinner sig. Jag vet ju att den gör det då "koll" är mitt signum. Men det tar ju sån tiiid! Flera dagar har gått men så fort jag får ett nytt dokument stirrar jag på det och ber det tala till mig. Kanske ge mig en ledtråd vad i hela friden tanken är att jag ska göra med det och hur det kan tänkas höra ihop med något annat dokument som jag sett förut?

Nu är det som tur är ingen annan än jag som förväntar sig att jag ska begripa nåt än. När jag ursäktar min tröga hjärna och att jag måste fråga kollegan samma sak om och om igen säger han att han kommer bli orolig först om ett halvår om jag frågar samma sak då. Det är ju lite lugnande men jag är ändå otålig. Det är ju ändå inte kärnfysik det handlar om.

Hur som helst så har jag vid sidan av förvirringen som är mitt huvudsakliga arbetsområde, ett annat lite mindre - hemsidan. Me like. Här har jag bäst kunskaper av alla och det känns gött! Även om gränssnittet är nytt för mig kan jag göra skillnad direkt. Och idag har jag Photoshoppat på betald arbetstid och det är ju lite najs på nåt sätt. :-)

Nytt för två sista dagarna är att jag är första linjen in på telefonen. Det är lite jobbigt eftersom jag ogillar inte-ha-koll-läget direkt inför kund. Jag får hoppas på sufflering av kollegan bakom skärmen. Och så har jag sett till att lära mig koppla på tre olika sätt, allt för att bli av med samtalen ;-)

Jag är ju numera innesäljare, eller sales support om man vill prata utrikiska. Det betyder att jag ska se till att allt säljarna (de riktiga) lovat verkligen händer och sker så kunderna blir nöjdare än gladast. Nästa vecka ska vi gå in mer på just försäljning, vilket vi inte hunnit än. Jag fick en känsla idag av att det finns förhoppningar på mig där som jag själv kanske inte riktigt räknat med. Hm. Kan bli intressant. Mötet ses fram emot hur som helst och lite kundbesök ska det också bli. Kuul!

Erfarenheterna från det senaste året är verkligen till stor nytta på många olika sätt och det är en väldigt positiv känsla. Det känns lite som jag under förra året öppnade en mental dörr. Jag har börjat tänka på ett helt annat sätt i yrkesrollen och jag hoppas att jag kan utveckla det vidare så det inte faller i glömska. I så fall måste jag komma på ett sätt att påminna mig själv. Kanske jag borde försöka ner några tankar på ett papper.

Nämen hörrni, nog knapprat! - Trevlig helg!!!

Utanför-dansen-upplevelsen

Jag visste att det var nåt jag glömde skriva angående dansen i lördags! (Trots att jag skrev en halv C-uppsats i ämnet...) Plötsligt under en bugg så ser jag killen (som jag bevisligen håller i) dansa och le mot mig. Jag ser honom skarpt som på en film medan allt annat är suddigt som det är när man snurrar, omgivningen får liksom "ränder".

Jag antar att jag förmodligen fortsätter dansa som vanligt eftersom han fortfarande ser glad ut. Men jag får känslan av att det inte är jag. Som en drömsekvens. Jag lyckas skaka av mig känslan och återvända till där- och dået efter några takter. Men i slutet av kvällen dansar vi igen och då händer det igen!! Hallå?? Är jag där?? (Ok, att det kan vara som en dröm att dansa men det där var ju ändå liksom överdrivet...)

Mycket märkligt!

En vecka senare

Har härmed gjort första veckan på jobbet om man nu vill se det så. Onsdag till tisdag. Jag kommer i ordning mer och mer och känner mig nu ganska färdiginflyttad. Jag har boat om man säger så. Plus att de sista delarna av min ordinarie inredning har anlänt. Min fina skrikgröna stol till exempel. Jag kan tycka att den piggar upp. :-)

En ögonblicksbild

Idag har jag haft möte i schtaaan tillsammans med min chef. Vi träffade en som skulle förklara för mig massa saker som jag sedan ska ha ansvar för och det kändes ju finfint då jag inte är någon novis på just det området. Över huvudtaget känns det som att jag hittills lever upp till förväntningarna som jag satt på mig själv under rekryteringsprocessen och det är ju skönt. Känslan på arbetsplatsen och själva arbetet i sig lever i sin tur upp till mina förväntningar så här långt och det känns förstås också bra.

Magkänslan säger ju det mesta om det första. Men det ska bli intressant att se hur lång tid det kommer ta innan jag kommer tycka att jag börjar ha koll på mitt huvudsakliga ansvarsområde på egen hand? Just nu känns det mest som ett nystan med nästan bara lösa ändar. Jag saknar liksom all bakgrund, så det är där koncentrationen måste läggas nu.

Trolldag på dagis

En trollunge...

...och en till! :-)

Valborg med bra utsikter

Vi tillbringade ju Valbogsmässoafton ute hos bror. Det var trevligt på alla sätt och mysigt att inviga huset på sommarsätt. :-) På kvällen innan det blev mörkt gick vi en promenad runt området med barnen. Sista biten blev det lite trötta ben och det löstes på bästa sätt. Barnen tyckte det var enormt roligt att åka på axlarna och jag tog ett par bilder i farten. :-)

Lugn helg med full aktivitet

Helgen som gick var vi hemma utan direkta planer. Men trots att vi tagit det ganska lugnt kunde vi konstatera att vi hunnit med en hel del hemma när vi summerade dagarna. På lördagsförmiddagen började Daniel med elementen och medan barnen sov blev det plötsligt bestämt att vi skulle middaga hos E&M efter att jag uttryckt min saknad efter dem på FB. Jag skulle ju dansa på kvällen men jag skulle hinna hem och vända innan det var dags.

Jag kollade som tur var upp dansen och där ser man - den började åtta och inte nio som jag trodde! Det blev till att stoppa in familjen i bilen direkt när barnen vaknat och eftermiddagsschemat styrdes om lite. Vi hann i alla fall både fika och äta en god middag hos det spontana värdparet. Sen åkte jag hem och hoppade i dansoutfit, greppade väskan, pussade barn och sambo och åkte tillbaka samma väg jag kom. Hur dansen var har jag redan rett ut.

På söndagen blev det ju plötsligt så fint väder. Jag passade på att pyssla om trädgården lite. Hittade till min vanliga förvåning så här års ett trädgårdsland där ingen satt frön än. Får se vad och när det kan tänkas bli i år. Rosorna är i alla fall nedklippta nu och maskrosor bortplockade ur rabatter och hallonland. Även jordgubbslandet letades fram ur höstlöven. Daniel var flitig med element inomhus undertiden så nu är nästan alla utbytta. Barnen lekte och lekte och lekte utomhus och när vi fick dem i säng så var det fotbollskväll och sedan var helgen slut.

Lycklig efter Shake på Trombon

Nu när jag skulle börja skriva började jag undra hur länge sen jag var på Trombon egentligen? Efter en sökning i bloggen såg jag att det var 9 maj 2011, till Shake. Nästan ett år på dagen alltså och bandet var detsamma.

Det är lite annorlunda när man kommer till Trombon, för danssalongen ligger långt från entrén i Folkets hus. När man kommer ekar det tomt och dött och man undrar om man ens kommit rätt dag? Lite skillnad jämfört med till exempel Yesterday när man liksom går rätt in i grytan och stämningen av danskväll attackerar en på en gång. Men i Folkets hus finns det skåp. Det är ju väldigt bra. Med betoning på väldigt.

Väl uppe på Trombon så ekade det också ganska tomt när jag kom bortsett från att Shake just slog an första tonen. Jahaja, tänkte jag och hoppades på mina säkra kort för kvällen. Mirakulöst satt en av kvällens duktigaste kavaljerer liksom kvar och väntade på mig så jag snabbt kom upp på golvet. Damöverskottet var annars ohumant.

Det fanns ganska exakt fyra duktiga killar på plats och de duktiga tjejerna, såvitt jag kunde bedöma, var många gånger fler. Då är det tur att man kan roa sig med varandra. P, som jag såg fram emot som kvällens dansdejt, anlände lagom till dans nummer två. Vi kan ju låtsas som att anledningen att vi dansar mycket tillsammans är att konkurrensen om killarna ska minska, men egentligen är det ju bara ren egoism. Varför släppa iväg så bra dans till nån annan? ;-)

Det fanns bra med utrymme för bra dans på dansgolvet och i halvtid hade jag både hunnit med några roliga fox med P, bra dans med långa farbrorn och ett par No1-bugg med grymt samspel. Sådär så man jublar inombords (och utombords också för den delen.) Men jag saknade lite ett av korten som visade sig vara helt opålitligt och så hade jag suttit lite. Därmed stannade första halvlek vid omdömet - helt ok.

Idag har Shake skivsläpp på nya skivan men de tjuvsläppte några redan igår kväll. Gissa vem som lade beslag på det allra första sålda exet? Jo jag förstås. Humöret åkte därmed upp i topp! :-) P har också fina fikasällskapstalanger och efter lite fika som var på tok för sött så tog vi del av den sista pausmusiken. Sedan var snart dansen igång igen. Många tjejer hade gått i paus och tydligen även en del killar för nu var det ännu glesare på golvet.

Men Shake verkade ha fått nya krafter och jag likaså. Andra halvlek blev fantastisk! P och jag gjorde definitivt bandet rättvisa (och vice versa) och det blir ju så där extra bra när det finns plats. Foxen blir dubbelt så bra medan buggen även blir dubbelt så jobbig. Speciellt när det är låtar med drag och man dansar med någon riktigt bra. Phu! Grymt kul är det i alla fall och när efterföljande låtar inbjuder till Ultimate mysfox så tackar man definitivt ja och dansar in i himlen.

Just det, jag blev uppbjuden av okända ett par gånger under kvällen. En av killarna, nåja karlarna, som bjöd upp började buggen med att sätta upp händerna med handflatorna mot mig (fingrarna uppåt). Hur tänkte han att jag skulle hålla då? P och jag diskuterade även en gnussare under kvällen. Jag undrade om han dansade med sig tjej eller om han dansar sådär med alla? I så fall blev jag inte så sugen på att bjuda upp. P föreslog att han kanske nyligen gått en första hjälpen kurs...?

Kvällen höll på att sluta för tidigt. Sista dansen var plötsligt kvart i och killen jag höll i letade lite med blicken efter sin tilltänkta dam. Men hon fick extranumren istället då vi bröt upp. Sista lugna var luuuuugn. Men fin. Extranumren blev en oanad möjlighet till ännu mer kvalitetsdans och jag kan definitivt leva med att bli bortskämd på det sättet. :-) Efter sista tonen klingat ut bytte jag några ord med Shake som förtjänade allt beröm och sen traskade P och jag bort i natten.

Kvällen blev efter en tveksam start alldeles alldeles underbar, med danser som kommer stanna kvar i kroppen länge! Och att ha nya skivan som sällskap i bilen på väg hem var en perfekt nedvarvning.

Jag älskar att dansa. Har jag sagt det?

Att välja sina eder med omsorg

Min kära sambo Daniel är en man med lustiga eder. Han har svärord som ingen annan har och då han ofta kombinerar olika termer så blir de inte så grova som de annars skulle kunna vara.

Till exempel kan man höra "piss i busken!", "grisröv!", "pungkross!" när det han gör går mindre bra eller om han kommer på att han glömt något. Detta väcker ofta munterhet hos undertecknad då han sällan själv verkar höra vad som kommer ut ur munnen. :-)

Igår kväll var ett typsikt tillfälle när han efter middagen kom på nåt han glömt. Plötsligt hörs "men Pungen!". Jasså? Sa jag. :-) Efter att samma ord ekat ett par gånger till under kvällen, senast i TV-soffan där vi båda sjunkit ner, var jag tvungen att glatt påpeka att han verkar gilla det där ordet.

"Jaaaa..." sa min älskling "...det är ju som mjukare än 'Kuken!' men hårdare än 'Rumpa!'"
"Hahaha, ja det var ju en helt korrekt analys" sa jag, och så skrattade vi båda två.

Jag har tidigare tänkt att jag borde anteckna alla fantasifulla ord och lista dem här nån gång. Kanske ska börja nu?

Välkommen helg!

Första arbetsveckan är slut. Hela tre dagar lång. Förstå vilken chock det ändå är för min ledighetsvana hjärna! Den här sista dagen känns det som att jag har rett ut en hel del förvirring för mig själv. Jag har sorterat och renskrivit anteckningar från igår och fått ner processen i ett flöde så jag ska begripa vart jag är när jag plötsligt hamnar mitt i. Känns bra att takterna ändå verkar sitta i. Men takt är ju faktiskt min grej, rajt? ;-)

Fredagsfika både på förmiddagen och eftermiddagen. Inte illa. Installerade min ljudanläggning till min nya kollegas förtjusning(?) (vi delar rum....) Ett besök i Väsby för shopping och hämtsushi på lunchen var inte heller fel. Hittade mirakulöst en klänning till konserten och två par jeans från favoritbutiken slank med av bara farten.

Jag slutar lite tidigare på fredagarna, de fredagar jag jobbar alltså. Det var skönt att komma hem till familjen och landa. Huvudet är trött på att begripa och kvällen blir nog ganska lugn. Helgen är hjärtligt välkommen!

Och i morgon är det faktiskt dans igen!! Nu var det nästan en månad sen. Hoppas på en fantastisk kväll. Utan att hoppas för mycket alltså...

Trött i affärsmössan

Mitt huvud är fullproppat med affärssystem. Även fast jag begriper att jag snart kommer begripa det bättre än de flesta så är det ännu förvirrande att irra runt och hoppas att man ska göra rätt. Om det blir fel blir det ganska dåligt och därför ska man försöka låta bli det så gott det går...

Redan vid halv elva idag började jag titta i kors och fick hoppats på koffeinets helande krafter. På lunchen tog jag en snabb promenad på i alla fall en kvart för att rensa huvudet. Det var nog tur. Efter jobbet kunde jag idag åka direkt hem. Väldigt skönt!

Ikväll är det kör. Det är välkommet. Då får helt andra delar av hjärnan jobba lite och jag har flitigt gjort min läxa denna vecka så jag hoppas på förhör.. ;-)

Första dagen avklarad

Jaha, nu är den liksom över, den där första dagen. Nu är det bara massa andra oräkneliga dagar kvar. En ny arbetsplats är härmed invigd.

Dagen började med att chefen mötte upp och tog i hand och hälsade välkommen med orden "Det är sista gången vi hälsar så här!" :-)

Med tanke på hur litet företaget är och att det nu bestått av bara killar hade jag, lite fördomsfullt, funderat lite på hur de skulle ha förberett min ankomst men det var faktiskt över förväntan. Arbetsplatsen var i fin ordning med ny dator osv och där stod en fin vit orkidé och väntade på mig. Vidare fanns ett program schemalagt ända fram i nästa vecka. Jag blev ju nästan stolt över dem på en gång.

Dagen bestod som brukligt mest av massa blandad information, mer eller mindre i ordning, och jag förstod mer eller mindre av det mesta. Så kan man nog sammanfatta det. Men min känsla efter första dagen är nog att jobbet är perfekt för mig och när jag väl kommer in i det kommer jag göra skillnad. Det känns mycket bra! En god lunch i solen blev det också tillsammans med "hela" företaget. Alla fyra alltså.

Jag har idag lärt mig att där finns intressen som jag inte begriper såsom golf, trav och hockey. Men även intressen som jag begriper, som riktigt bra kaffe på kontoret! Nespressomaskinen kändes mycket hemvan, vit och allt. ;-) En dansare har också lokaliserats, dock på företaget vägg i vägg.

Att lämna på dagis åtta och vara på jobbet halv nio blir helt perfekt. Idag hämtade jag faktiskt även barnen då det blev innebandy för Daniel. Då går de till fem den dagen (tills jag vågar justera mitt schema lite) och idag var de ensamma kvar i hela huset! Av fem avdelningar!! Snacka om att V-tuna har föräldrar som sätter barnen först. Grupptryck har sin verkan kan man säga.

I morgon är en ny dag. Men då är det en vardag.

Lekande barn :-)

Slut på ledigheten

Efter ännu ett par lediga dagar med bland annat Valborgsgrill hos bror närmar sig långhelgen sitt slut. I morgon börjar jag jobba.

Det känns ganska konstigt. Lite abstrakt.

Imorgon börjar alltså ännu en ny vardag. Med lämning på morgonen och jobb på dagen. Och sen, nä inte hämtning, utan direkt hem till den väntande och längtande familjen.

Det är läskigt med nytt jobb. Man är plötsligt sämst igen. Vet inget om nåt. Men så är det ju för alla i början.

Det är också spännande med nytt jobb. Men jag gillar inte spännande. Jag vill ha vardag. Fast inte en grå, utan en färgglad vardag. :-)

Sen är det roligt med nytt jobb också. En nystart. Visa framfötter. Göra sitt bästa. Vara sitt bästa. Vem vill jag vara nu? Nya möjligheter på andra sidan tröskeln. Vart ska det leda denna gång? Förhoppningsvis längre än sist.

Jag har ingen som helst aning om hur morgondagen kommer te sig. Därför är det bäst att inte fundera så mycket utan bara ta det som det kommer. En enkel teori. Teorin är oftast enklare.

Nu ska jag lösa den svåra klädgåtan inför morgondagen. Sen får resten vara lugnt.

Mot arbetslivet! Heja mej!