Idag är det måndag på min näst sista arbetsvecka. Ja, där jag jobbar nu alltså. Det står bortom all rimlig tvivel att det kommer bli fler, fast på något annat ställe. Början av veckan är det väntan. Väntan på att det som är inplanerat. Vänta och vänta, vänta och vänta. Det är på intet sätt min starka sida. Låååånga dagar.
Idag försökte jag i alla fall göra arbetsdagen kortare då jag bokat om min PT-tid till i eftermiddag. När jag stod där ombytt, peppad och klar så framkom det emellertid att det blivit en dubbelbokning. Typiskt! Labil som jag är nu övervägde jag att gråta en skvätt. Som om det skulle hjälpt. Men jag överlät tiden (hon såg ju ändå ut att behöva den bättre...!) och tränade själv istället. Det var ju bra på sitt sätt för nu har jag gymmat på riktigt för första gången själv. Jag märker väl i morgon ifall jag tog i ändå.
Hahaha! Lite elak och generös i samma mening. Fint att du försöker hålla modet uppe iallafall. Träning funkar alltid bra som en rensare när det är stopp i tanke"rör"an.
SvaraRaderaHihi, visst var det fint balanserat! ;-)
SvaraRaderaJa det är skönt att få anstränga kroppen lite istället när hjärnan redan är överansträngd.