Stronger every minute

På tal om ESC 2004 kom jag att tänka på en låt som jag lyssnade på mycket ett tag om som jag gärna skulle dansa en mysig fox till!

Grym kväll med Perkarna i parken

Efter gårdagskvällen kan man konstatera att - Blondiner har roligare! - i alla fall än vad de själva trodde på förhand. Jag var så danssugen och framförallt kände jag mig otroligt försoffad efter norrlandssemestern. Börjar bli dags att komma i form till jobbet börjar det kännas som... Men jag var ändå tveksam till att åka själv en chansningskväll. Perikles drar inte den vanliga danspubliken och såna kvällar kan ju bli allt från riktigt trista till helt fantastiska.

Till slut ringde jag J som tydligen satt i samma tankar men med sällskap blir skillnaden stor. Hon skulle plocka upp mig i nya fina bilen så jag förberedde mig som inför Mälarsalen, med ett glas vin till maten ;-). Vädret såg ostadigt ut på kartan så jag klädde mig för det. Men när vi åkte var det så grymt varmt! Kvavt kvavt kvavt. Och det skulle inte bli svalare under kvällen heller skulle det visa sig. När jag efter att ha glidit upp på övervåningen efter middagen för en extreme makeover (från myspropp till danspingla) kom ner igen var brors kommentar "Ah, krigsmålning!" Hm, aja, allt blir komplimanger om man bara lägger på lite egen tolkning...

Jag blev upphämtad och vi körde raka spåret utan minsta kö. Alltså var vi framme i tid och smet in kvart i. Eftersom plejset i princip var tomt när vi kom var det dags för varsin kaffe i väntan på lämpliga kavaljerer eller kavaljerer över huvudtaget. Och snart började det trilla in kvaljerer av skiftande slag och till min glädje infriades mina små förhoppningar. Efter en liten stund kunde jag räkna in fyra-fem riktigt bra killar som helt klart skulle göra kvällen fin.

Innan kaffet var urdrucket drog Perikles igång med sin första låt. En snabb. Blev uppbjuden av No1 och det var ju himla tur då den första låten visade sig vara ett långt medley i allt annat än maklig takt. Väldigt kul, jobbig och varm start. Lite fox på det som vi faktiskt mot vår vana pratade bort och det är ju trevligt det med (och jag blev så glad över det du berättade om min text ska du veta! :-)

Sen var det redan blött och varmt och jag passade på att hälla i mig det sista kaffet innan jag tog nya tag. Kvällens ess betades av efter varandra med mer eller mindre subtila uppbjudningar och plötsligt kände jag att det blev ett skifte på toppfavoritlistan. Ett av M:en nedgraderades till förmån för en annan favorit. (Om man inte dykt upp på min dansbana senaste två åren får man faktiskt skylla sig själv...!)

Kvällen till ära provdansades både nya skor och ny top. Skorna blir prima för logdansgolven tror jag, men efter skavsårsvarning på vänsterfoten fick de vila efter några danser. Vi får bli vänner bit för bit. Nya toppar är ju alltid spännande då det är svårt att på förhand veta om det är en sån som kommer sitta på plats eller om den rullat upp och sitter under armhålorna efter en halv låt. Jag tyckte den rörde på sig lite först men det var falskt alarm och ännu en prima danstopp finns nu i garderoben. Materialet var perfekt för galet svettiga kvällar som denna. :-)

Jag hade inga höga förväntningar på Perikles innan jag åkte. Men när jag tänkte efter så har jag nog inte dansat till dem på mer än två år så mina farhågor grundades mest på andras uppfattningar (skämmes!). Jag trodde de skulle spela lite rockiga snabba låtar och kassa fox. De spelade visserligen en lite rockigare snabba låtar än många andra men det var väldigt blandad repertoar i bra buggtempo. (Spelade de längre snabba låtar än normalt eller var det bara värmen??) Intressantast var deras "Popular" som de verkade ha korsat med Ukrainas vinnarlåt i ESC "Wild dance" från 2004. I alla fall var det den som poppade upp i huvudet och ja...det var en intressant mix...hahaha

Sen från denna knasiga och fartiga låt drar de till med de ultimata mysfoxlåtarna "Take my breathe away" följd av "I wanna know what love is". Total stämningsomställning alltså, och nu kom vi in på foxen. Så många bra låtar! Och bra framförda dessutom. Massa skön åttiotal för oss som gillar det, godbitar som "Guardian angel" och lite hårdrocksballader uppblandat med en och annan äkta foxtrotlåt som jag tyvärr inte kan ge titelexempel på nu. Visserligen fanns där en och annan sämre låt också men man gillar ju sällan alla låtar hos ett band. Det kan ju varit mina kavaljerers förtjänst men Perikles gav faktiskt mersmak!

I halvlek blev det glass. Det passade utmärkt i den varma kvällen. Jag hade gärna dansat i pausen då det var en lämpig kväll för det men då spelades åttiotalsparty och inget man gick igång på dansmässigt tyvärr. Det var väl kvällens miss. Eftersom jag betat av kvällens lista innan paus blev jag först stående. Men sen hann jag dansa med några nya och några extremt sällandansade. Det var i princip jämna par under kvällen så det var lätt att hålla sig på banan då även killarna fick chans att bjuda upp och det unnar jag dem ju. Till och med så pass att jag avvaktar att bjuda upp om jag ser att de för en gång skull är på jakt.

När kvällen började närma sig slutet var det ändå dags att dubbla (och trippla..) lite och kvällens två toppar fick avsluta min kväll även fast jag höll på att åka på nobben med den första som hade damsällskap med. Men nu vet jag vad som var viktigast, hahaha. Vid det här laget var jag så sjukt trött i buggen att jag inte tog förningen riktigt, kändes som ögonen var onödigt glansiga. Anade ett blodsockerfall bakom knuten men det hade jag inte tid med nu. Sista dansen svävade i förhoppningsfull ovisshet men det visade sig att kvällens regissör planerat allt perfekt åt mig och som vanligt var tröttheten som bortblåst under det sista snabba extranumret.

Aaah! Vilken kväll! Om det nu var motion jag ville ha så infriades förväntingarna med råge med alla (långa?) svettiga bugglåtar på det glesa golvet och "mina" briljanta danskillar därtill. När de två mycket nöjda blonda gick tillbaka till bilen var kvällen sådär perfekt mörk och varm med syrsor som spelade. Som en danssaga. :-)

Måns - 16 månader

Under veckan på Öland och tiden i Norrland var umgänget med barnen högintensivt och vi har verkligen haft tillfälle att följa Måns utveckling. Jo, jag har haft lite dåligt samvete över att jag inte skrivit om honom på länge. Skämmes! Men nu ska jag i alla fall försöka sammanställa lite.

Under Ölandsveckan lärde sig Måns nicka och skaka på huvudet som kommunikationen "ja" och "nej". Ja, han nickar och skakar ju faktiskt inte bara på huvudet utan hela kroppen hänger med. Speciellt i nickarna och det ser väldigt roligt ut. Om man har anledning att tillrättavisa honom och säger "Neej, Måns så får du inte göra!" då kommer bekymmersrynkan fram på hans lilla näsa och han nickar och hytter med pekfingret och säger "dudu" (fy,fy). Då skrattar omgivningen förtjust!

Måns står stadigt vid Tjaltjens strand

Men bada är roligare!

Måns ordförråd blir allt större: Mama, Papa, Ba-ba-papa, taack, tacktack (jag vill ha), dadde (vatten), duuuut (slut), voffvoff, brrrr (bilen). Han förstår självklart desto mer och kan gå och hämta saker man ber om och sådär. Om man säger att det snart är mat smackar han med munnen och säger "namnam". Senaste veckan har det ibland börja komma ett litet "Mm" om man frågar Måns något som han håller med om. Oftast handlar det om mat. "Vill du ha mat måns?" Stora nickningar och sedan "mm". :-) Måns verkar också ha ett gemensamt ord för farmor och farfar, "ba-ba" eller något sånt och tvätta (händerna) heter nu "dädda".

I behov av just tvätt
Korv är bra mat! Här är det lunch vid stugan på Öland.

Måns gillar att klättra på saker och klättrar högre än han har förstånd för. Gärna upp på soffryggen och sådär. Eller på stolar som kan välta. På Öland provade han "rull med liten brassestol" då han hängde över armstödet i en liten slänt. Han blir också allt snabbare på att gå och kan pinna iväg snudd på småspringande nu. Han ramlar inte lika ofta heller även om minsta trottoarkant får honom att stanna och krypa ner baklänges. Hemma på altanen stannar han en meter innan kanten och backar fram krypande tills han är nere. Det gäller att vara på den säkra sidan.

Måns trivs nu på ryggen. Här väntar vi på flygbussen.
En liten stund efter att bilden togs somnade han.

Måns är fortfarande så himla mysig. Han går omkring med sin lilla kagge och verkar totalt nöjd med livet och om man lägger sig på golvet kommer han och lägger sig uppepå och myser en stund. Det är metadels glada miner och han följer storasyster med stort intresse. Serverar hon oss fika gör han det också, kommer och matar oss med låtsassmulor. Om hon studsar i vagnen eller gör annat bus så hänger han på fortare än man kan blinka. Som tur är är Tove oftast en glad och snäll liten tjej så förhoppningsvis får han lära sig mycket bra saker. Det sägs ju att killar som växt upp med systrar har mycket vunnet när de sen ska bli pojkvänner... :-)

Måns äter äpple med storasyster Tove på trappan
till farmor och farfars stuga

Fina dagar i Bäsksjö

På onsdagen åkte vi mot Bäsksjö. Vi hade klämt in oss i Ninas bil hela familjen plus Nina. Vi åkte efter frukost i förhoppning om glada och lite trötta barn och att vara framme före lunch. Både barnen somnade i omgångar och det blev så att vi sträckkörde. När de vaknade fick de bulle och festis där de satt och vi var framme halv tolv. Farmor och farfar fixade lunch så alla var snart mätta och nöjda. Vi inrättade oss sen i den nya sovstugan. Där kunde Daniel och jag sova i ett rum med Måns och Tove i ett eget rum. Vi kunde också lägga barnen där, slå på babyvakten och sen gå in i stora stugan och umgås på kvällen. Perfekt.

Tre söta små ser på film i stugan......sekunderna senare....

Dagarna i Bäsksjö går sedan lite i varandra men vädret var otroligt bra, väldigt varmt, nästan lite kvavt, men inget regn. Vi var på stranden flera dagar och badade en hel del med barnen. Måns har blivit ett riktigt litet baddjur och blir ledsamt arg när han är så skrynklig så att man måste fiska upp honom ur det blå. Det fiskades en del, från strand, båt och i å och jag lärde mig filéa abborre en kväll bland myggen. Sköj!

Två figurer i lustiga hattar...
Glad badpojke
Glad bad (och fika-) mamma också

För övrig umgicks vi i och omkring stugan kring mat, fika och annat som behövde göras. Kvällarna ägnades mestadels åt olika slags spel. Jag var sugen på att spela spel mest hela tiden så det blev ett och annat parti även dagtid när barnen sov.

Bus vid stugan...BU!
Sångstund i gräset

Trots att vi var så många i stugan gick det väldigt bra utan att vi behövde känna att vi satt på varandra. Vi var utspridda på tre olika sovställen, stugan, husvagnen och sovstugan, och det var nog nyckeln till den smidiga samvaron i övrigt. En riktigt bra semester i Norrlands inland även denna gång! :-)

Några dagar i Umeå

Vi tillbringade våra första fem dagar på Norrlandssemestern i Umeå. Lördag och söndag blev det ganska intensivt umgänge med familj och släkt på olika håll. Barnen passade också på att bada när nu vädret bjöd på det. Mamman gillade fika på stranden bättre. Vi bjöds på jättegod middag på altanen i Kassjö och umgicks tills barnen började slockna.

Fika på stranden i Kassjö

På söndagen var det långbordsdags ute i Skravelsjö. Det var några år sedan sist och det var kul att träffa alla igen. Barnen hade jättekul på gården till pappans gamla barndomshem även fast det är någon helt annan som bor där nu. Lustigt. Det blev en trevlig eftermiddag och kväll och vi hann även umgås lite och smida nya umgåsplaner trots att vi var så många innan det var dags att bryta upp igen. Farmor och jag åkte hem och nattade barn medan de andra var kvar och sen fastnade vi med spel tills timmen var sen.

Långbordet dukas i Skravelsjö

Redan när vi åkte genom Umeå från flyget fick jag shoppingsug och på måndagen var det dags! Nina och jag begav oss mot stan och kilade ut och in i butiker fram tills det var dags för salladsbuffélunch. Vid det laget hade jag kassarna fulla med bland annat en tröja, två par skor och presenter till barnen. Jag shoppar alltid bra i Umeå. Kanske för att det är en annan stad bara. En ring(!) i stål följde med också hem. Allt kan tydligen hända.

Sista dagen var en mellandag då det gällde att packa ihop sig för vidare färd mot stugan i Bäsksjö. Farmor och farfar åkte före och vi lekte lite med barnen i en fin park under dagen och sen blev det en tidig kväll.

Succékrönikören..

Hihihi, min text om dansmissbruket togs till min förvåning emot med många skratt och glada ryggdunkar. Se där! Än finns det hopp för maffiafolket. :-)

Texten har mer än 1200 träffar och 32 kommentarer nu så det verkar vara många som följt eftersnacket.

Blender på Gräsmyr loge

Den där Gräsmyrveckan har en tendens att sammanfalla med vår norrlandssemester. Även i år passade vi på att besöka logen den sista kvällen och i år spelade Blender. Jag, Daniel och Nina var det som tog oss iväg och senast Daniel och jag var på en vanlig dans tillsammans var ju i november så det var ju hög tid!

Vi både inledde och avslutade kvällen tillsammans som sig bör när man aldrig dansar i vanliga fall. :-) Gräsmyr är en stor och väldigt dansant loge med medelålder som på danserna i Stockholm. Jag kände igen en hel del ansikten sedan tidigare.

Damernas och herrarnas märks av på det sättet att man som okänd blir stående på herrarnas om man inte bjuder upp själv. Alltså får man se till att bjuda upp själv även då och allt var som vanligt...

Jag dansade med några kända ansikten och några nya. NF bjöd upp och efter diverse kommentarer om min dansmissbrukskrönika roade han sig med diverse otyg ur just densamma under vår dans. Fy! Förstöra bra dans på det sättet! ;-)

En kille som jag dansat bugg med förut såg fortfarande lika duktig och rolig ut. Det var först när jag bjudit upp och dansat några takter som jag mindes att det bara var roligt för honom. En klassisk åhejförning och mycket egen dans därtill och nästan inget åt mej att jobba med. Till detta noll ögonkontakt som ändå kunde lyft dansen i känslan att vi ändå gör något tillsammans. Slöseri på en så duktig dansare.

En annan kille som såg duktig ut bjöds också upp men han hade något märkligt för sig. Han slutade hela tiden din förning halvvägs. Om han till exempel gjorde en hållen snurr släppte han handen ovanför huvudet och jag fick liksom gissa mig till resten själv. I alla olika förningsmoment gjorde han likadant och jag blev mest hela tiden osäker på var han ville ha mig efter turens utgång. Låt nummer två började han dessutom teatralisera musiken och tappade bort även den lilla förning som fanns kvar...

Jag hann med två favoriter under kvällen som båda också verkade lika glada att se mig. Med båda var två låtar på tok för lite men sådan är seden och pausen förstörde dessutom mina chanser till kvällens bästa bugg. Så kan det gå.

Kvällen var rolig som helhet trots lite trängsel och sånt. Det var kul att dansa lite med Daniel igen och kul att bara vara ute tillsammans. Vi fick också med oss Blenders nya skiva hem och den kommer bli min följeslagare i bilen under höstens körresor. :-)

Färd mot Umeå

Fredag morgon packades åter familjen ihop för en flygtur till Umeå. Huset lånas ut även denna gång så det känns ju tryggt och bra. Barnen är ju vana flygresenärer så resan gick smärtfritt och farfar hämtade vid Umeå airport.

Fredagen blev en lugn dag, eller nja Tove skulle hinna göra och leka med allt på en gång så hon hade det lite körigt, men vi andra umgicks och acklimatiserade oss så stilla vi nu kunde. När båda barnen väl somnat in på kvällskvisten blev det ett litet Settlersrejs tills vi inte orkade längre.

Måns tyckte det var en bra ide att snuva oss på lite sömn för när vi väl lade oss så vaknade han och hade problem att komma till ro igen. Till slut somnade han på min mage och jag kunde lägga ner honom i sängen. Jäääsp!

Shake i Hågelby

En hemmadans ville jag hinna med innan vi skulle norrut och Shakarna som nybildat pojkband skulle förgylla sommarkvällen i finaste parken. Jag fick sällskap för en gångs skull, med J som var billös, och det var som vanligt jättetrevligt.

Plötsligt tog vi oss förbi stan i ett huj och var i god tid. Märkligt det där. Väl på plats upptäcktes ännu mer sällskap av god vänner samt lunchdejten som jag mer än gärna slog ihjäl pausen med. :-) Det var en sån där kväll utan toppfavoriter representerade och jag dansade med massa nya för att vara just på Hågelby. En och annan bekanting också såklart. En trevlig kväll på det hela taget.

Shake som pojkband var ett lyft mot popgänget vi hört nu ett tag. Framförallt de snabba låtarna var snäppet vassare med riktigt härligt sväng och bra tempo. Visst saknade man en vokalissa för omväxlingen och i vissa låtar men jag är odelat positiv även om de nu letar efter en ny tjej som ska stå ut med dem i bussen. :-)

Eftersom jag skulle upp ganska tidigt för en flygtur med familjen drog jag mej hem en halvtimme från slut. J följde snällt med och verkade lika glad för det. En bra kväll - som alltid i parken med stort H.

Dansmissbruket breder ut sig

Jag vet att ni väntat länge men nu är den här: Min högst inofficiella och dito subjektiva krönika om dansmissbruk. För det missbrukas en hel del i vårt avlånga land och mer än en gång per kväll undrar jag på fullaste allvar vad killen tror han håller på med. Jag söker febrilt efter ögonkontakt med någon förstående väninna och den som ser mitt minspel kan lätt ana vad jag tänker. Visste ni till exempel att jag kan himla med ögonen i samma takt som killen rullar med axlarna?

Viftar han bort mygg?
När jag dansar fox gillar jag att killen håller om mej. Med båda armarna. Dels tycker jag det ger en bättre kommunikation i dansen och dels tycker jag det är trevligt att känna mig lite omhändertagen. Men många killar har sin vänsterhand hängande, eller varför inte viftande vid sidan. De verkar använda den till att få extra fart i sina olika moves. Ibland föregår mer där ute i luften vid sidan om oss än vad som överförs till mig. Killen har massa egna överkroppsrörelser för sig som aldrig genererar någon egentlig förning. "Men det är ju kul att någon av oss får ut något av den här dansen" tänker jag.

Likt armhålesmekningen i "Dirty Dancing"?
Nu har det blivit populärt att hålla någon slags valsfattning igen. Inte sådär rakt ut utan med böjd arm och dessutom ska gärna armen veva runt lite överallt. Jag ser absolut en poäng med fattningen i sig då det kan ge en väldigt stabil frame att jobba i när man dansar lite mer teknisk fox och foxen kommer då närmare både sina egna rötter och andra pardanser. Det kan också vara en rolig variation. Men...exakt vad gör händerna ovanför huvudet? Och varför byter killen grepp stup i ett? De här hittepå-movesen uppfattar jag att de är tänkta att vara lite extra sensuella. Jag är grymt skeptisk till att sensualiteten hittas just där.

"Mysfox"
Oooh vad mysigt med fox! Då får man vara nära, kramas och röra sig till musiken tillsammans! Nja, den där sista detaljen verkar inte alltid vara så himla viktigt. Eller jo, röra sig får man oftast göra, om nu lite gungande från sida till sida räknas. Men kramas får man, oooooh vad myyysigt! Eller? När man efter två låtar hunnit förflytta sig sju meter på dansgolvet kan man fundera på om det man just fick delta i var dans? Några steg kunde förvisso förnimmas mitt i allt axelrullande men dans? Ännu "bättre" blir det om killen kört några nedlägg eller varför inte "gnussat"! Det borde finnas någon regel som säger att antalet steg måste överskrida antalet huvudvridningar för att det ska få kallas gnuss. Annars borde det kallas något annat. Som till exempel "otillbörligt nyttjande av danstjej".

"Snabbfox"
Om en kille bjuder upp till snabbfox förutsätter jag att det ska gå...just det, snabbt! Det vill säga i så snabb takt som bandet spelar, då snabbfox antas dansas till de snabba låtarna som man annars buggar till. Därtill kan snabbfox vara tekniskt rolig. Men detta kan man numera inte vara säker på. Att det går snabbt alltså. Inte att man buggar heller för den delen. Eller att foxen är tekniskt rolig. Istället kan man få uppleva nåt av det segaste och tristaste i foxväg man varit med om. Killen hör nån subtakt som knappt finns och smyger/myser sig igenom "Can you feel it" i yttervarv och själv känner man mest pinsamhet över att hela tiden vara i vägen för de som begriper bättre och sorg över att helt missa en bra låt. Som tjej kan man inte göra så mycket. Dessutom hör jag mig själv tacka för dansen med ett leende medan jag inombords skriker "IDIOT!".

Det allmänna gnusseriet
Det hände sig för några år sedan. Gnussen spred sig som en löpeld över landet. Först var det några få vilsna norrlänningar som gnussade och nu gnussas det hejvilt. "Alla" gör det. Eftersom ganska många inte var världsbäst på att dansa redan innan de upptäckte den här tekniken har dansen nu blivit en del av gnussen. (Hur många tjejer har inte drabbats av gnussnacke efter brottningsmatcher på dansgolvet?)

Efter högst vetenskapliga studier kan jag konstatera att nio av tio killar fortfarande dansar bättre kind mot kind. De sista tio procenten lyckas få gnussen till att bli en intressant del av dansen, både som teknisk utmaning och som rent känslomässig njutning. Men då ska man veta att de killarna är sjuhelsikes bra dansare kind mot kind och egentligen inte "behöver" ta till någon som helst gnuss för att uppnå samma mål.

Gnuss är dessutom ganska intim sysselsättning. Trots att jag är en van dansare blir jag ändå förvånad varje gång en för mig helt okänd kille lägger an sin svettiga panna mot min. Hur kan han veta om jag vill vara så nära? Eftersom jag nu tror mig veta att dansen i många fall blir en intressantare upplevelse för mig utan gnuss, avböjer jag ibland redan från början alternativt att jag ber att få prova låt nummer två utan gnuss, liksom för att jämföra. Detta verkar till min förvåning tas som en stor förolämpning. Killar har börjat försvara sin gnuss som om jag ifrågasatte deras manlighet!? Som om själva gnussen vore det viktiga?? Killen får ju istället en perfekt möjlighet att ge tjejen, i detta fallet mig, en bra upplevelse oavsett huvudposition och kan passa på att utveckla sin dans (den från axeln och ner) när de för en gång skull inte behöver tänka på utan bara med huvudet.

Barfotanörderiet
Jag kan inte ens skriva om det här utan jag säger bara HAHAHAHAHA!
(Ok, det här gällde inte er två(?)som började utan de som sen sett er och tyckte det var coolt och som tror att de kommer dansa bättre och få fler tjejer genom att ta av skorna.... )
PS: Jag vill helst inte se era lurviga tår!

Läckrast på golvet vinner!
Slutligen några ord om detta med läckerheten. Ni har väl sett alla slutna ögon, halvöppna munnar, konstiga handfattningar, tjejer som slänger med handen ovanför killens huvud, killar som blundar(!), extremt närgången gnuss etc. Ok, jag håller med, det blir finfint sexiga kort och kameror finns det nu gott om runt banorna. Men ändå! Ok, jag ser säkert också ut så men det är inget jag är jättestolt över. Utom om det blir ett fint kort. Alltså. Fniss.

PS. Nu verkar jag kanske ovanligt grinig men ni som känner mig och Livsdansbloggen vet jag uppfattar glimten i ögat där den behövs. ;-)

PS2: På begäran kommer krönikan publiceras på DM. Frid vare med mig...

Tove i blåbärsskogen

Bad hos morfar :-)

Se där - en trädgård!

Idag har jag återupptäckt min förträngda och försummade trädgård. Jag hittade en nästan söndertorkad rabatt (min fina!) under Ölandstokarna och det känns ju slöseri på pengar och arbete. Nu hoppas jag jag kan få liv i den igen om jag ger den lite kärlek. Övriga delar av tomten sågs också över och två skottkärrslass med bortstädat grönt åkte upp bland buskarna.

Nästa år måste jag vara en duktig trädgårdsmamma också! Den här våren har jag varken orkat eller velat. Den tog på krafterna mer än jag förstod. Jag hoppas hösten blir något mer balanserad!

Hemresan

Vi kom iväg i oväntat god tid. Team F&D är tydligen slipade vid det här laget och vi delar upp arbete och barnpyssel på ett effektivt sätt. Kvart över nio rullade vi ut och då hade jag ändå fått sovmorgon till halv åtta. Vi vinkade av vännerna som var kvar och Tove lekte en sista stund med sin nyfunna kompis Hanna som sen fick en kram när det var dags att gå. Nästa år kommer tjejerna nog kunna ha jättekul ihop. :-)
.
Vi hade tänkt äta lunch i Oskarshamn men kom iväg i så bra tid och barnen somnade i bak så att lunchen blev mer och mer framflyttad och det slutade med att vi sträckkörde till Norrköping. Där blev det äntligen lunch och vi tog det lugnt så barnen hann leka av sig innan vi åkte sista biten hem.

Efter lunchstoppet upptäckte jag att da boss hade ringt. Det var konstigt. Jag tror inte han skulle ringa om det inte hänt något och det visade sig stämma. När vi ringt om varann några gånger fick han tag på mig och berättade något så oerhört tragiskt och sorgligt som jag sen fick berarbeta resten av resan och kvällen. Plötsligt kändes det jobbigt att ha semester och inte träffa alla men var sak har sin tid.

Vi kom hem på eftermiddagen och det var himlans skönt att vara hemma igen. Det tyckte både vi och barnen. Våra husgäster som lämnat på morgonen hade gjort hemmet så fint åt oss och också lämnat fina presenter på bordet. Tack! :-)

På kvällen var det väldigt skönt att landa i soffan. Vi fick äntligen tid att dricka upp vinet och äta upp osten som vi haft med oss och satt och pratade om framtiden. Det andra gör på Öland, det gör vi hemma! Haha.

Stuglivet och framtiden

Redan första dagen började vi inse att stuglivet på vår gata var sig likt på gott och ont. Stugan längst ut poppade friskt hela första natten och de aktiviteter som pågår runt om gör att vi måste anpassa oss. Vi kan inte delta med två små barn på de villkor som ges och vårt utrymme och våra möjligheter blir istället begränsade. Det stärkte vår uppfattning om att Öland 2012 måste bli annorlunda.

Vi har trivts väldigt bra i vår stuga genom åren och vet nu exakt vad vi ska ha med oss för att vi ska få det så bekvämt och praktiskt som möjligt. Vi har såklart behövt anpassa oss och stugan mer och mer efter barnens behov. När de väl sov därinne var det kolsvart och på kvällen och natten fick man orientera sig med mobilens display som ficklampa. Det var bra att ha lagt fram t ex alla duschsaker i en hög innan man gick och dansade.

Det som blev extremt tydligt i år var att stunderna av egen semesterkänsla blivit betydligt färre. Det är viktigt att faktiskt få sova när man ska upp med barnen innan så man missar det mesta av kvällsumgänget och vi hinner dessutom knappt umgås med varandra. Och vi vill ju umgås med varandra ibland också! I år tog vi två bugg innan dansen på dansbanan vid grannstugan. Det var årets Ölandsdans.

Positivt i år var att det faktiskt kändes lugnare på campingen i stort, bortsett vår gata då. Det var det flera som tyckte. Det kändes mindre hysteriskt och ännu mer gemytligt. Drickandet märktes av än mindre och medelåldern kändes något högre än förra året då det sprang "ungdomar" överallt kändes det som. Det var också en del barn uppe på logen och dansade och det är ju jättekul! :-)

I våras fick jag idén om att flytta till campingen. Husvagn en bit bort istället för stuga. Lite lugn och ro och framförallt en nystart! Jag sådde då ett litet husvagnsfrö hos Daniel och hos E&M och har sen vattnat emellanåt och det verkade ha grott! På tisdagskvällen tog E och jag beslutet att boka varsin plats på campingen inför nästa år och på torsdagen när platserna släpptes gjorde vi slag i saken. Det jag skulle sakna mest från stugbyn är ju umgänget så det ville jag ta med. Övriga umgängare som kanske blir sugna på att hänga på får gärna höra av er så berättar jag var vi bor.

Förra året var vi ganska skeptiska när vi åkte hem och i våras lutade det åt att det inte skulle bli något Öland alls. I år när vi åkte hem efter våra fem dagar var läget annorlunda. Vi hade haft trevliga dagar och framförallt ser vi faktiskt redan fram emot Öland 2012! :-)

PS. Stuga känns ju SÅ tvåtusenelva, right!? Fniss

Sista kvällen med Jannez

Som vanligt stod Jannez för musiken sista kvällen. Det brukar vara en bra kväll just för att de liksom Bhonus inte drar en jättepublik. Många har redan åkt hem eller väljer att ta en sista kväll vid stugan inför hemfärd. Jag har inte dansat till dem på ett år, sen sist kan man säga. Behöver jag säga att de lät exakt likadant som sist? Nä, tänkte väl det. En kväll med Jannez är en blandning av "Bra Jannez" med riktigt bra låtar, mysfox, svänging och snabb bugg, och "Dålig Jannez" med rejält uttjatad alternativt allmänt trist musik. Det gäller att pricka rätt...

Jag var rejält laddad för dans och faktiskt uppe vid logen innan start. Jag började med att bjuda upp en av favoriterna som tyvärr var upptagen på första. Efter min första såg jag honom på golvet och bjöd upp igen, men då var han bokad även på andra och han fick sån ångest att jag till slut var tvungen att sparka iväg honom till den förmodat otåligt väntande damen. Dans tre sprang jag faktiskt på honom igen och då var det äntligen min tur och han bjöd såklart på toppdans som plåster på såren. Sa jag att mitt mellannamn är Miss Efterhängsen? Haha.

Det blev en kväll där jag faktiskt dansade med en hel del nya. Jag bjöd upp och jag blev uppbjuden med blandat resultat. En kille bjöd upp, en och nitti lång och rejält svettig om hela huvudet. Jag tackade ja förstås, för jag gör ju det har jag märkt. Han tänker sätta sin panna mot min vilket är rejält olämpligt med tanke på längdskillnaden. Jag sätter handen under hans haka för att liksom flytta upp den på min panna men han fattar inte utan har plötsligt placerat sig som han hade tänkt. Jaha.

Sen börjar vi dansa. Nej, vi börjar gnussa. Han var en sån där som man pratar om på skoj men jag vet ju också att de finns på riktigt. Vrid, vrid, vrid på huvudet och så ett litet steg. Ett steg till och vrid, vrid, vrid på huvudet. Mycket nöje! NOT! Till detta kom svetten. Jag bryr mig inte mycket om svett om dansen är bra, men när den är så här kass och killens pannsvett samtidigt rinner nerför mitt ansikte då är det verkligen inte kul! Uääääääää!! kände jag och funderade i två låtar på hur jag ska ta mig därifrån på ett snyggt sätt innan nästa dans. Som tur var gick det enkelt och jag var faktiskt riktigt äcklad och susade till damernas för uppfräschning. Huga!

Jag hade riktigt kul fram till paus och det var dags för gammtjo! Jag fick återigen ögonen på mitt första jaktobjekt och han avböjde tyvärr hambo men shottis och snoa klarade vi oss igenom. Det borde anordnas mer gammeldanskurser för inbitna socialdansare, det märker jag det. Efter snoan blev det istället en tur till stugan för fika.

Den här gången somnade jag inte till efter paus utan höll igång riktigt bra. Ännu en toppdans kan dokumenteras även om Bhonusbonusen var omöjlig att liksom toppa. Kvällen slutade så att jag dansade några riktigt bra snabba låtar och sen var jag av nöden tvungen att ta en sprint bort till damernas. Det var snabbt avklarat och jag träffade en tjej utanför och vi bytte några ord. Sen nämnde hon att det var sista dansen nu. Eh..NU?!?!

Jaha, jag som hade tänkt dansa en hel kväll hade tydligen noll koll på att det var slut och hade sprungit min kos när det var dags att bjuda upp till sista mys. Vilken tur att jag hade blivit bokad till sista av en toppkille som stod och väntade på mig! Nej, just det så var det självklart inte, för det har nog aldrig hänt nej...

Ölandsveckan var slut och jag gick hem. :-)

Fredag - Sista dagen

Sista dagen! Nu gällde det att ta till vara på tiden. Jag tog vara på morgonen genom att återigen leka med barn. Efter frukost var jag trött så jag sov en liten stund medan Daniel tog över lekandet. Sen lekte vi i poolen igen allihop. Nere vid stranden var det reklamjippo och Tove fick en alldeles egen liten påse med Ahlgrens bilar. Behöver jag säga att hon var lycklig?

Vi åt sånt som behövdes ätas upp till lunch och barnen somnade ganska snabbt efter lunch. Då passade vi på att packa och plocka så mycket vi kunde inne i stugan inför hemfärden. Vi smög omkring i mörkret båda två och fick ganska mycket gjort och jag bakade också en till kaka. När barnen vaknade igen blev det ännu mer bad, sen bjöd vi in E&M till fika igen, frappe med någorlunda hemmagjord morotstårta (med klet på till E!). Den ska jag minnas till nästa år! :-)

På eftermiddagen vankades den traditionella gammeldansen i stugbyn. Tove och Måns tyckte det var kul att se på , i ungefär en minut. Måns snurrade runt och klappade händerna och var sådär söt som bara en 1-åring kan vara. Tyvärr är vi usla på att fota nuförtiden. Efter den första roliga minuten tog Daniel med dem till sandlådan istället medan vi andra tittade vidare. Middagen skulle ätas hos E&M och eftersom de aldrig ville sluta dansa så förbereddes maten parallellt.

Vädret slog plötsligt om och det blåste riktigt kallt innan maten. Som tur var satt vi i lä. En hel massa mat senare var alla mer än mätta och Måns ville aldrig sluta äta så han fick ha sin sista majsbit i handen när vi väl skulle gå hem till stugan. Läggningen blev lika irriterande seg som kvällen innan men till slut så sov även Tove. Jag hoppade i kvällens dansoutfit och sminkade mig i mörkret. Alltid lika spännande att se hur det blev när man väl ser sig i en upplyst spegel... Daniel ägnade kvällen åt att packa in det som gick i bilen medan jag roade mig på logen.

Torsdag - Kameler och annat umgänge..

Eftersom jag dansade på onsdagen hade jag sovmorgon på torsdagen. Fram till halv tio får man sova då i bästa fall. Sedan är det familjefrukost. Frukosten sker i lugn och ro då alla andra stugor sover. Förmiddagen ägnades sedan åt bad i poolen. Jag och Daniel studsade omkring i vattnet med varsitt skrattande barn i famnen. Både Tove och Måns gillar verkligen att bada. Kanske Måns allra mest just nu. Han verkar aldrig börja frysa eller på något annat sätt få nog.

Under vår lunch runt halv tolv börjar stuggrannarna smått vakna och börja duka fram frukost. Sen sovs det i vår stuga istället. Barnen somnade snabbt och gick över till M&M och tog en kaffe. Plötsligt hände det - Ölandskänslan kom! Vi satt någon timme och bara njöt av lugnet, lite soft musik i bakgrunden och man upptäckte att faktiskt älsklingen satt bredvid! :-) Vår mesta Ölandstid är vi mer ett slipat team för att klara barnlogistiken.

På eftermiddagen åkte vi till Ölands kanske konstigaste attraktion, kamelranchen. Jo, för bara någon mil bort från campingen betar en hel flock med gigantiska kameler. Ranchens hemsida lovar både det ena och det andra i "parken" så vi åkte dit tillsammans med E&M. Nu fanns det ju såklart kameler, getter och kaniner som man både fick titta på och klappa, men så mycket mer var det inte. Tove tyckte det var spännande och hade i alla fall en rolig stund och så kunde vi köpa varsin glass.

Liten Tove och stora kameler
Måns är nyfiken på kaninen

Man kan undra vad vi letar efter....??

Tillbaka i stugbyn vankades det gemensam middag med E&M hos M&M(&M). Mycket trevligt! Ölandskänslan än en gång. Det var min tur att lägga barnen. Tove slog plötsligt bakut och krånglade så mycket det bara gick. Det tog evighetslång tid och jag fick anstränga mig för att hålla humöret i schack. Så fort man tappar det så tar det tio gånger längre tid. Måns somnade som tur var snabbt.

Det var Shake som spelade denna kväll och dansen var Daniels. Jag fick snart sällskap av både E&M som inte skulle dansa av olika anledningar så det var inte ett dugg synd om mig. Vi satt och pratade strunt och drack te tills Daniel kom ner i paus. Sen satt vi kvar en stund till innan det var dags att sova. Det är mysigt att sitta under tältet med tända ljus i Ölandsnatten. Det blir nästan alltid helt stilla ute och värmen hålls kvar lite under tältet och så kan man hämta en filt om man ändå skulle frysa.

Näst sista natten. Hej vad tiden går!

Briljant fox till Bhonus

Onsdagens dans till Bhonus var min i år. Det brukar vara en bra kväll då onsdagen för många är vigd åt partajande i Borgholm. Det gör att det finns plats att dansa för oss som gillar kvalitet framför kvantitet. Den här kvällen var inget undantag. Det var perfekt balans mellan utrymme och goda dansare och jag kunde glatt kliva upp på ett överblickbart dansgolv.

Kvällen till ära hade jag ålat mig i ett lite för åtsmitande fodral med lite för mycket pärlor upptill. En sån där top som är på gränsen till för mycket för min egen smak men ändå liksom himla snygg. Och när ska man använda dem om inte på Öland? Till andra dansen för kvällen bjuder jag upp en kändis som jag uppfattar som lite blyg men efter första låten säger han av alla "Vad fin du är ikväll." Som jag blev glad! Sen gled jag glatt runt i mitt fodral med rak rygg resten av kvällen. En enkel komplimang betyder så mycket ibland. :-)

Några av mina absoluta favoritkillar fanns på plats under kvällen och eftersom jag är en mästare på att bjuda upp dem även på omöjliga dansgolv så kändes succén given på förhand. Bhonus spelar lite annorlunda repertoar om man jämför med de band jag oftast dansar till. Bland annat har de en del låtar med latinorytmer. Om man då råkar dansa med rätt kille som jag råkade göra kan dessa danser bli fantastiska! Dansen blir till en underbart svävande lek med rytmer, känslor och teknik och jag insåg återigen att jag har en av Sveriges absolut duktigaste foxkillar framför mig.

Såna killar fattar inte hur unika de är oavsett om man nu säger det gång på gång, och övriga ändå väldigt duktiga danskillar borde få följa en sån kille någon gång ibland för att upptäcka vad som faktiskt går att göra med en fox. Då är jag säker på att det skulle de säga "Ahhaaaaaa...!?!!" För mig som van följare blir dansen näst intill magisk och jag kan både slappna av i den säkra förningen och vara på tå för att dansen hela tiden bjuder på överraskningar. Härligt!

Men kvällen hade mer att bjuda på. Ibland undrar jag om mina favoritkillar faktiskt är blinda på riktigt då jag ibland är säker på att jag fått bejakande ögonkontakt och sen går de iväg åt nåt helt annat håll. Jag är ju inte blygare (eller fattar vinken mer...) än att jag skuttar ifatt och bjuder upp och då ser de jätteförvånade ut som om det var konstigt att just jag var där. Nåja, jag bjöd i alla fall upp till fox och han sa i alla fall ja. (Nej, JAA! sa han)

Just då kom Bhonus på den fantastiskt goda idén att det var dags för kvällens (enda?) riktiga mysfoxlåtar "Fields of gold" och "Hazard" (älska den låten!). Det är faktiskt inte ofta jag tappar talförmågan men när sista tonerna av dessa två låtar klingat ut så var jag märkbart stum. Ibland har dansen redan sagt allt... Jösses! Hosthost, hur fortsätta efter detta??? Det löser ju sig som bekant av sig själv då bugglåtarna helt känslokallt drar en ur foxdimman. Men jag kan lätt säga att jag inte har den blekaste aning om vad som spelades då....

Det blev paus. På Öland går man "hem" i paus och kanske byter om och äter eller dricker något. Jag hittade bullar på bordet och mjölk(!) i kylen. Det blev mitt fika. Sambon hade inte somnat än men låg i sängen och rapporterade kvällens fotbollsresultat. (Har ni tänkt på att det alltid är någon slags fotbolls -EM eller -VM när vi är på Öland?) Efter att ha slitit mig från mysiga sambon med viss möda minglade jag lite i stugbyn innan det var dags att starta andra halvlek.

Nånstans på väg upp till logen slog plötsligt tröttheten mig i huvudet med stora klubban och jag ramlade ner på en bänk på logen och fick långsamt på mig skorna igen. Där satt jag sen med tröjan på och hoppades jag inte syntes. Men jag blev snabbt uppbjuden, till fox tursamt nog. Och av en duktig dansare tursamt nog. Jag fick vila på hans axel i fyra låtar medan jag försökte vakna till.

Eftersom tröttheten inte ville släppa bjöd jag raskt upp killen med latinolåtarna (jo för det kom nya till oss) igen eftersom jag ville hinna dansa med honom en gång till. Efter fyra grymt härliga låtar till med fullt fokus var jag förvånad över att jag visarna i hjärnan fortfarande lös rött och pekade på "SOVA".

Jag var nu så himla nöjd med kvällen och hade en del intryck att smälta så jag löd. Traskade hemåt, snabb dusch och ner i sängen. Somnade på ca 40 sekunder skulle jag tro. Med ett leende skulle jag tro. Nä, jag vet. ;-)

Onsdag - Umgänge, mat och en dusch(t)

Onsdag morgon var min. Efter lite uppvakningsprocedurer som välling och film tog jag mig och barnen ut ur stugan runt halv åtta. Måns vaknade kvart över sex trots vår ganska extrema mörkläggning och stuga samt en timme senare läggning. (Suck!) Nåja, när man väl kommer ut så är det en ganska mysig stund. Stugbyn och campingen ligger i djup sömn, endast någon enslig hundägare eller joggare är vaken.

Vi tillbringade morgonen vid lekparken längst bort och Måns kunde gunga riktigt bra på däckgungan utan att jag höll i. Han satt stadigt med rejäla tag om kedjorna medan jag gjorde lite fart. Gräva i sanden är en annan aktivitet som båda barnen kan pyssla länge med medan mamma sitter och surfar på en närliggande sten. Inte så jobbigt...

Innan lunch blev det en kort sväng till skräptälten i Köpingsvik. Där finns allt möjligt som man varken behöver eller vill ha och ändå lyckas man handla nåt. Intressant. Den här gången hade vi dock ett ärende och det var foppatofflakopior till Tove. Tjugofyra kronor fattigare blev vi av tofflorna. Daniel hittade en kudde som han tyckte var bra att ha. De nya kuddarna i stugorna är ca tjugo centimeter höga och vi hade med oss till oss men inte till Tove så hon fick nu en som faktiskt gick att nå upp med huvudet på...

Lunch och sova. När barnen somnat rörde jag ihop en kaka och satte in i ugnen. Den fick Daniel sen hålla koll på medan jag slumrade i ca åttio minuter. Skönt! När alla lyckades vakna till var kakan klar och ett fika-sms studsade iväg några stugor bort och E&M kom snart spontant gående åt vårt håll. Även M&M kunde tänka sig kaffe och kaka så snart var det fikakalas utanför stugan. Vädret var halvdant så det var riktigt gott med varmt kaffe och sällskap därtill. :-)

En stund senare var det dags för veckans gourmetmiddag på Lammet & Grisen. LBRR bokar snällt in oss på sina bord numera och vi var väl en förtio personer som skulle äta samtidigt. Visa av tidigare restaurangbesök med småbarn hade vi lagt upp en strategi (allt handlar om logistik nu för tiden!) för att kunna njuta någorlunda av måltiden. På L&G är det buffé och då tänker man lätt att man att man ska ge barnen mat först så de blir tysta och nöjda. Det blir dem också men med resultatet att när man själv äntligen har fått mat på sitt fat har de ätit upp och har spring i benen och gnäll i strupen.

Måns väntar glatt på sin mat

Nu sattes istället barnen att vänta på sin mat under övervakning och Daniel hämtade kött åt oss medan jag hämtade dryck. Sedan hämtade han resten av sin mat och efter det jag min. Sedan hämtade jag mat åt barnen. De satt sedan snällt och pillade med sin pasta och sina majskorn och vi kunde äta och konversera åtminstone någorlunda. En seger för mamman och pappan! Vi hade också satt oss vid fönstret så att Tove kunde springa ut och leka och vi kunde ha lite koll på henne. Tove visade sig även ha koll på att det fanns ett lekrum under trappan och det kommer vi inte glömma till nästa år!

Daniel och Tove mumsar...

...likaså jag och Måns

Vi var väldigt mätta och belåtna när vi drog oss hem till stugan med läggningen i sikte. Barnen somnade på några minuter. Halleluja. Danskvällen var min och jag kunde ta det väldigt lugnt eftersom jag duschade innan vi åkte och åt.

Duschen ja. För det första är servicehuset renoverat så både toaletter och duschar är väldigt fräscha med nytt allt. Nu är det bås för alla duschar vilket det inte var förut vilket är trevligt. För det andra skulle Tove och jag duscha tillsammans efter sol och bad. Efter att vi båda precis blött upp oss och det var dags för schamponering säger Tove såklart. "Jag måste kissa!" Jag säger "Hm".

"Jaaaag måååste kiiiisssa!" säger Tove. "Jo jag hörde det" säger jag. "Nu är vi ju väldigt blöta och kan inte gå till toan, kan du hålla dig?". "Neeeej" säger Tove. "Ok" säger jag tyst "då får du kissa här" lika tyst, och pekar på golvbrunnen, för vi var inte ensamma i duschrummet och jag var inte helt stolt över att faktiskt be Tove kissa i duschen... "MAMMA, JAG TÄNKER INTE KISSA PÅ GOLVET!" säger Tove högt och upprört. Jag drar en stor invärtes morrande suck och mumlar tyst att hon minsann får hålla sig. Och det gick ju bra. Men hela hårproceduren var ett slagsmål och jag fick säkert bara ur hälften av balsamen ur hennes hår... Härligt med treåringar, inte sant!?

Tisdag - Premiärbesök i...just det...Borgholm!

Jag fick välbehövlig sovmorgon och Daniel var ute och lekte med barn tills det var dags för frukost. Måns hade hade på måndag eftermiddag helt plötsligt fått ganska svåra blöjsår, AJ!, och det enda vi möjligen glömt hemma var Inotylsalvan. Illa! I stugan bredvid fanns det tursamt nog vikarierande utrustning då det för endast fem veckor sedan kläckts en liten Linn. :-) (Våra barn har aldrig varit så små....)

Eftersom vi behövde salva i många dagar krävdes ett apoteksbesök och vi gav oss på tisdagen av till Borgholm. Vårt första(!) besök någonsin skall tilläggas, trots ett antal år på Lundegård. Kanske märkligt men vi har tydligen aldrig haft anledning att åka dit förut. Litet sött centrum var det i alla fall och ärendet blev uträttat. Om barnen någon gång skulle tycka det var kul med centrumcruising kanske vi åker tillbaks. ;-)

På tisdagen var vi ju också tvungna att inviga stranden och det blev inköp av glass som åts på filt. Måns fick ingen egen föstås men gapade och sa "Aa-aa-aa-aa..." tills någon av oss lät honom smaka på sin. Sen lät det snart "Aa-aa-aa-aa.." igen... Tove och Daniel provade också barnpoolen medan jag och Måns tittade på. I min badpåse låg nämligen två bikiniunderdelar och inte en av varje som tanken hade varit och jag kände inte att min toplesskarriär behövde ta fart just under Ölandsveckan...

När det var dags för middag drog långbordskalaset hos grannen igång. Det börjar med lekar & dryck som sedan övergår till mat & dryck. Roligt men stojigt. Vi är numera inte med på själva långbordet utan försöker istället hålla oss och barnen borta från alla varma grillar. Det passar heller inte alls med barnens tider. Nu är det så många inbjudna att det blev väldigt högljutt under lekarna, så pass att Tove blev rädd och satt och höll för öronen. Hon och jag fick gå in i stugan och äta vår mat. Tråkigt. Måns fick öronproppar i öronen och mumsade glatt vidare.

Två små barn varvar ner efter dagen

Mysigt och tryggt!

Läggningen gick riktigt smidigt denna kväll. Jag låg hos Tove tills hon somnade och hon varvade ner ganska snabbt. Det var Daniels danskväll och han passade på att trivas en stund i bastun. När klockan slog logdans kom E, som inte heller skulle dansa, ner till mig och höll mig sällskap tills det var dags att sova. Det blev en ganska tidig kväll men vi hann ändå uppdatera både det ena och det andra. Jag somnade inte så snabbt denna kvällen heller men i alla fall innan Daniel kom hem från dansen.

Måndag - Framme på Öland

Jag hade en känsla av att nerresan skulle gå bra i år och jag fick rätt. Vi åkte vid halv nio, tog oss smidigt förbi stan efter morgontrafiken och körde med glada barn ända till Västervik. Där blev det en timmes lunchstopp med hamburgare och lek.

Sen sov både två sött i bak tills vi var framme i Borgholm och bara några kilometer återstod. Perfekt! Föräldrarna var glada och nöjda med resan när vi anlände till vår stuga. Vi kom ju ner på måndagen i år och hade hyrt ut stugan till D&B över helgen. De hade redan satt upp vårt partytält så det var bara till att slänga in resten i stugan.

Sen gick vi upp till E&M som snart skulle äta och hade fyra minuter till grillning. Det blev en akututryckning till stugan för att hämta kött och annan mat och snart satt vi vid middagsbordet. Det var nog bra att få i hela familjen lite ny energi.

Sen försökte vi komma i ordning i stugan inför läggningen som blev ganska sen innan båda barnen sov. Då hade dansen redan börjat och eftersom första kvällen var min skyndade jag iväg. Det var trevligt att återse den så bekanta logen. :-)

Kvällen började hyfsat men sen hade jag en del otur. Blev nobbad ett par gånger(!) och sen blev jag plötsligt uppbjuden av en kvinna....trodde jag först i alla fall och såg nog mer än förvånad ut. Jag upptäckte dock snabbt att det inte var nån kvinna utan snarare nåt mitt emellan. Hår på bröstet tydde på man men stubben på låren(!) gjorde ändå att jag var tvungen att göra en adamsäppelkontroll. Hur hamnade jag i denna situation??? Jag fick kämpa med mina fördomar i ett par danser och det gick sådär måste jag säga och dansen var dessutom riktigt dålig men nu har jag provat att dansa med en transa... Hahaha...eh...

Återigen insåg jag att på Öland är det tråkigt nog säkra kort som gäller. Kvällen ordnade upp sig bit för bit och jag blev även uppbjuden av några duktiga killar. Efter en sista riktigt bra dans med lite tur i låtarna fick det ändå vara nog och jag gick hem i förtid något stressad över mitt sömnbehov.

Man vet ju aldrig hur en sån här första natt blir. Men barnen sov gott och endast mamman låg vaken. Det är ju typiskt. Men jag hade ju som tur var sovmorgon dagen efter. Dag ett slutförd.

Innerligt i Hågelby

Det blev exakt samma visa som förra gången när jag skulle till Hågelby. Två sura köer satte stopp för mitt dansande första halvtimmen. Men men, det vara bara att hata läget och sen hoppas på det bästa på dansgolvet. Jag blev snart uppbjuden och kom igång.

I slutet av min första dans anar jag i ögonvrån en välkänd siluett som anländer till dansbanan. "Ah, Till Mig?!" tänker jag och skyndar mig att bjuda upp till hans första dans. Alltid lika proffsigt och därpå mysigt! :-)

Innan det blev paus hann jag bli uppbjuden ännu en gång av en ny kille och vi fick en helt färsk låt från Blender att dansa till. Kul! Plötsligen var det paus och den tillbringade jag minglandes. Jag var ju där "ensam" utan de där helt naturliga fikakamraterna. Det är lite tråkigt men då får man skaffa nya!

Under fikat var jag tydligen så snygg (?) att E ansåg sig uppbjuden av mig och andra halvlek startade med självklar succé. :-) Sen fortsatte det på samma sätt då jag fångade in en sedan sist mycket efterlängtad dans och som vi kan dansa! Svårt att hitta fox med bättre finteknik och större...innerlighet! Ujuj vad en flicka kan bli glad!!

Några danser senare hamnade jag oväntat i en mental svacka och satt några låtar. Lyckligtvis kom E och bjöd upp igen och räddade mig ur min situation med mig själv. Hon verkar ha ett sjätte sinne för just det och bjöd återigen på kanondans! Jag skulle vilja påstå att hon nu smäller ca 90% av killarna på fingrarna med sin fox och jag hoppas killarna känner av konkurrensen!

Kvällen fick även ett bra slut. Jag blev uppbjuden av en ny väldigt rolig och duktig kille till de sista snabba och hade dristat mig till att boka upp sista dansen med innerligheten. Ofta ångrar jag mig när jag frågar om sista eftersom jag sällan blir klok på om killen verkligen vill dansa med just mig på just sista men denna gång tror jag bokningen föll i god jord och sista och extra blev en njutning i sommarnatten.

Det var ju återigen en dån där fantastiskt ljum kväll så vädret har verkligen skämt bort oss sommardansare.

Nästa dans - Lundegård Öland!